Tackbrev

Tack.
 
Tack, underbara K, J och S för en underbar vecka. Tack för att jag får slita mig svettig och trött. Tack för att jag tack vare det kan sova i ett varmt rum med flugor på en hård madrassbotten. Tack för all trygghet ni erbjuder.
 
Tack för att ni, enbart genom att vara just ni, hämmar mina ångestattacker. Tack, för att jag får gå undan när de ändå vill komma krypande. Tack för att ni aldrig frågar.
 
Tack, K, för att du gjorde som jag bad igår. Jag bad dig bara ignorera och det gjorde du. Tack för att jag fick stå där, hos Janne, och bara samla mig och låta stormen bedarra. Tack för att du bara fattade att såhär är det, fast aldrig tidigare här. Hit följer det aldrig med, men nu gjorde det det och jag vill tacka för att du lät det komma hit. Tack för att jag fick förklara det och jag hoppas att du förstår att det är tack vare er som det, egentligen, aldrig följer med.
 
Hos er behöver jag aldrig bevisa någonting. Jag känner mig lika accepterad och välkommen de gånger jag halvsover i en soffa, som de gånger då jag oombedd skurar hela stallet. Mina ångesttårar är lika accepterade som mitt skratt sprunget ur ren och skär lycka och frihetskänsla. Ni svarar på mina frågor, de jag borde kunna svaret på. Ni lär mig saker varje dag och ni låter mig lära mig.
 
I sju år har jag kommit och gått som jag velat. Sju år av värme och omtanke. Säkert har vi varit arga och less på varandra. Ingen vänskap klarar sju år utan att någon någongång bli förbannad på något någon annan gör. Omöjligt. Men vi har aldrig låtit det gå till personangrepp. Det har stannat vid företeelser, uttryck och beteenden. Gått över lika fort.
 
Oräkneliga gånger har jag känt mig som en parasit. Som någon som enbart lever på er välvilja. Jag hoppas ni vet att jag gör allt för att ge tillbaka för allt jag får. Jag hoppas att ni, lika lite som jag, tror att ni behöver prestera och bevisa.
 
Tack för att ni släpper in. Öppnar upp. Tack för att ni låter mig öppna upp. Tack för det förtoende ni dagligen ger mig. Visar mig. Tack för det självförtroende ni låter växa - ser växa - i mig hela tiden. Tack för att ni låter mig växa som person. Tack för att jag får vara en del av er värld.
 
Tack.
 
För att ni låter mig vara jag.
 

Kommentarer

Tyck och tänk här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback