Maria P

Dagen har varit bra. Små dippar men överlag en guldkantad dag med många skratt och mycket spontanitet. Dagens träning var godkänd; trettio minuter core, en kvart på löpbandet och sen snabbt in och byta till dansbyxor och sen en rush till en timmes dans. Lägg därtill cykel till och från bussen (totalt knappt åtta kilometer) och promenad mellan buss och jobb, vilket idag gav totalt tre kilometer.

 

Sen blev det kvällen.

 

Och Han börjar fnissa lite tyst där på axeln. Knappt märkbart först.

 

 

Utåt såg det nog fantastiskt ut idag. Inombords vet jag att kontot är på minus, solklart på minus, precis som Han vill ha det. Förväntar sig, numera. Så solklart på minus, men det räcker inte. Hans hånskratt ekar i mig, djupt inom.

 

Jag sviker igen. Jag sviker Honom. Jag sviker mig själv, för såhär gör man bara inte. Jag sviker alla som tror på mig, ber för mig och som sträcker ut en hand för att hjälpa. Genom att bete mig som jag gör, spottar jag på marken framför deras fötter. Otacksam och bortskämd, stolt och kall. Curlade, jävla skitunge! Hjälpen erbjuds mig, gång på gång men jag stöter bort. Vad folk än erbjuder, fortsätter jag i samma gamla spår och en dag tröttnar folk på att hjälpa. Vargen kommer! En vacker dag kommer ingen längre springande.

 

Det är kväll. Det är mörkt utanför. Världen blir sådär stor och ohanterbar. Och jag kryper ihop litegrann och bara önskar att någon finns vid min sida den dag jag ser slutet på min kamp. Hoppas och ber. Försöker förstå mitt bortskämda beteende, för det är inte jag. Och det är absolut inte mina föräldrar, de har gett mig så mycket mer än en syn på världen som en plats där alla ger mig vad jag vill ha. De har gett mig en stark tilltro till människan, en ljus bild av vad kamp kan göra. Mina föräldrar har matat mig med envishet och en tilltro till min egen förmåga. Därtill sviker jag även dem, för jag förnekar allt de gett mig. Förnekar dem. Och i takt med att jag inser hur jag förnekar alla omkring mig, växer självföraktet och till sist förnekar jag även mig själv.

 

Jag bara önskar att någon kommer stå kvar.