Maria P

Så enkelt, och så komplicerat.

 

Men för enkelhets skull, låt oss börja med det rent biologiska. Vi har alla vårt unika DNA och inte ens enäggstvillingar har samma fingeravtryck.Alltså är ingen den andre identiskt lik. Så, då var det avklarat.

 

Av så många anledningar, är vi alla unika. Jag har nämnt det förr; vi är alla en produkt av den resa vi hittills gjort; våra erfarenheter, våra upplevelser och våra lärdomar. Allt vi hittills varit med om, formar oss och våra tankar, och påverkar, direkt eller indirekt, våra val.

 

Det vi väljer, kan vi göra med utgångspunkt i att det är klokt, eller att det är det rätta. Eller, så går vi helt på vår egen vilja, och den är formad av vår livsresa.

 

Och saken är den, att ingen har exakt samma erfarenheter som någon annan; vi har alltid våra egna glasögon på och genom dem betraktar och tolkar vi vår omvärld. Även sådant både jag och mina syskon gjort, allihop tillsammans, processar och tolkar vi olika. Vi har varit i olika åldrar, vi är en summa av att min bror är äldst, jag mellanbarn och min syster yngst med hela sex år upp till mig. Min bror är präglad av att han är man (längre har vårt patriarkala samhälle inte kommit, och det hade det definitivt inte för tjugo år sedan). Vi har inte exakt samma kunskaper inom exakt samma ämnen; vi ser olika saker oavsett vad vi betraktar.

 

Allt vi gjort, och gör, gör oss unika, formar våra Jag. Och det ska vi kort sagt vara stolta över. Jag är unik, och det gör mig i många hänseenden oumbärlig. För ingen kan bidra med exakt det jag gör, varken privat eller professionellt.

 

Och det är bra. Väldigt bra. För inser vi hur unika vi är, så kan vi förstå vår betydelse i vilket sammanhang vi än må befinna oss. Ingen kan ersätta oss. Ingen kan ersätta mig.