Stålfjädrar mot höftben, mot bäckenben och skulderblad.

Två timmars bilresa. Bara att kliva in, tre hundar i dörren. Inte ett skall har vittnat om att de märkt att jag kom. De, som annars markerar varje ny ankomst. Min bil bryr de sig inte om. Fastän det är så sällan, numera.
 
Två öl och tre shots senare. Jag har hunnit ligga utsträckt på golvet med en halvsovande hund på var arm. Skratt och prat. Oväsentligheter. Och väsentligheter. Hjärnan är i spinn efter dagar med många tankar, nätter med för lite sömn. Och nu, även alkohol i kroppen.
 
Finaste är långt borta ikväll. Jag ligger direkt på en madrassbotten, utan bäddmadrass emellan. Rakt på stålfjädrarna. Stålfjädrar mot revben. Stålfjädrar mot armbågar. Stålfjädrar mot knäskålar. Stålfjädrar mot ryggrad. Stålfjädrar mot höftben, mot bäckenben och skulderblad.
 
Finaste är inte här, men jag får nog sova inatt. Jag är lika trygg här, som med Finastes arm runt min midja. Trots att det var här, Den gången. Hjärnan är i spinn och Det är så tydligt, Det Minnet. Tankar och bilder, Det som kunde ha hänt. Trots Det, tror jag att jag kan få sova. Trots att hjärnan är i spinn, trots att kroppen skaver. För jag orkar inte tre nätter, kroppen orkar inte det. Den slår av, som en switch off.
 
Och jag är trygg nog för det.

Kommentarer

Tyck och tänk här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback