Maria P

Så att säga.

Eftersom vi var i Axvall hela helgen så blev det inget adventspynt då. Vi var hemma lite för sent. Vi har ägnat en timme åt det nu istället. Stjärnor och adventsljusstakar, och tillochmed granen är framme.

Det ni.

Fetaost, soltorkade tomater, örtsalt och timjan.

Igår var vi ut och härjade, A, H och jag.

Vi började hemma hos H i hennes nya lägenhet. stor och härlig var den, minst sagt. Hon var även hundvakt så jag fick njuta av lite mys med en underbar rottis i flera timmar. Efter något för många glas vin drog vi oss neråt stan till O'Learys. Där blev det ytterligare några glas, snack med känt och okänt folk, en snygg räddning av vad som skulle kunnat bli en praktvurpa då jag halkade i något, prat om rynkor med dörrvakten och massa annat.

När jag blivit något överförfriskad drog vi oss till CityGrillen där jag åt falafel. Sen ringde jag Finaste och vi var påväg hemåt när klockan närmade sig två.

Idag mår jag som jag förtjänar; jag är kraftigt bakfull och jag har mest spenderat tiden med att gå mellan soffan och badrummet. Behöver försöka rycka upp mig snart. Får besök av min kära stämma om bara några timmar. En långpromenad och en dusch kanske kan hjälpa.

Samt att äta något mer än de fem skedar fil jag pressade i mig, kanske?

...när underbara M bjöd mig till Göteborg och överraskade mig med biljetter till det här...



Kommer aldrig att glömma. Underbart.

Tack.

Puss

Nej, och det beror på att inget verkar hända just nu. Jag jobbar och härjar i ett rasande tempo som vanligt. Glädjande nog så flyter jobbet på fortfarande och det börjar hända grejer på ansvarsfronten (jag börjar få mer, alltså). Ungarna är söta och snoriga och golven är kalla och ute är det ännu kallare.

Senhöst, med andra ord.

Som tur är kommer A hit till helgen. Vi ska dra ut på byn och härja lite.

Men nu blir det pannkaka!

När jag var sex år (eller vad man nu är när man går i lekis) var jag (som alla andra) på besök i Fornbyn och levde fornstugeliv under några timmar.

Där bjöds vi rotmos.

Jag minns än hur illa jag tyckte det smakade och hur jag kämpade med att äta upp min lilla ranson. Jag har inte ätit rotmos sen dess. På ungefär nitton år alltså.

Fram tills idag. Det bjöds rotmos på jobbet.

Jag kan säga som så. Det kommer aldrig bli nån favorit. Men nu vet jag att jag överlever.

Idag har vardagsrummet uppgraderats.

Med en ny soffa.

Jihooo