Vill inte!
Vill inte gå ut.
Vill inte sitta hemma.
Vill inte till gymet.
Vill inte sova.
Vill inte vara vaken.
Vill inte äta.
Vill inte vara hungrig.
Vill inte skärpa mig.
Vill inte vara sur.
Neggigt inlägg. Jag vet. Men ibland kommer de där dagarna, orsakade av något så litet så det knappt finns. Inget känns bra att göra. Klockan är tolv och jag går totalt opåklädd, om man bortser från täcket som är virat x antal varv runt mig.
Hur Finaste står ut med mig, det fattar jag inte.
Vad vore jag utan honom...?
Alldeles genomtrött...
Efter hemkomsten har det strukits. Min kära mor köpte oss gardiner och tyger, så nu finns ordentliga gardiner i alla rum utom gästrummet, till vilket jag ska sy en kombination av rullgardin och gardin. Ska fota.
Apropå det... Undrar var min sladd till kameran tagit vägen? Har tagit fina bilder i helgen, men jag vill ju kunna lägga över dem också...
Till toner av
Just nu är det Taubes Sjösala vals som blir offer för detta spektakel.
Wihooo!
Mitt hela hjärta
Du som har mitt hela hjärta
Du som utgör all min fröjd
Kom och lindra du min smärta
Utan dig är jag ej nöjd
Uti all evighet vill jag dig älska
Hjärtat ska bära den djupaste frid
Livet ska fyllas av hopp och av glädje
Dig vill jag älska i evig tid
Du som har mitt hela hjärta
Du som utgör all min fröjd
Kom och lindra du min smärta
Utan dig är jag ej nöjd
Du som är mitt hjärtas fröjd
Joggingtur
Allvarligt alltså...
Inte bara för att jävlas...
Även om bröllop och kärlek är vackert. Även om detta är historiskt på något konstigt sätt.
Och nej, jag skiter i om det är enda gången jag kan få uppleva detta. Jag VILL inte uppleva det mer!
Är det INGEN mer än jag som tänker tillbringa lördagen gömd under en filt, borta från alla TV-apparater?
Jättetrevligt med bröllop. Men jag känner dem inte. Jag har inget som helst intresse i detta miljonspektakel, som jag får betala med mina skattepengar.
KRÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄKS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jobben rullar in, det går bra nu...
Det börjar alltså mer och mer se ut som om ekonomin kan gå ihop. Jag tackar och bockar allra ödmjukast och hoppas bara på att få fylla ut resterande 50% ;)
Jobbat
Blev väckt i morse av hemtelefonen. Den som typ bara våra föräldrar ringer på... Hmm... Det visade sig vara en förskola här i stan som ville ha mig att jobba 9.30-14. Hade alltså runt 40 minuter på mig innan jag skulle börja, men eftersom fåfänga inte är en dödssynd som jag brukar ägna mig åt så hann jag fint. Var tillochmed lite tidig. Åt ett ägg på stående fot och sen fick Finaste skjutsa. Trivdes bra, hade gärna jobbat lite längre. Men jag ska få jobba resten av veckan, samma tider, eventuellt något längre ett par dagar. Och har jag tur så finns det jobb för mig ända fram till midsommar. Tack och bock, säger hon utan sommarjobb.
Finastes föräldrar har varit här i eftermiddag. De levererade soffa och säng. Dubbelsäng. Sen lekte de sponsorer och handlade åt oss, både mat och bäddmadrasser och målarfärg och grejer, för runt 2000kr. Så himla snällt. Den anskrämliga gröna soffan tog de med sig, och vi fick deras gamla svarta i plysch. Passade in fint.
Vad ska jag hitta på ikväll då? Har ju inte ens plugg att våndas över... Hmm...
Hade jag inte dig...
En kärleksdikt som Lyy tonsatt och gör en fantastiskt vacker version av. Passar till att beskriva all sorts kärlek. Så den får bli denna gångens kärleksförklaring till Finaste, till min familj, till hans familj, och till alla mina älskade vänner och deras anhöriga.
Glöm inte att jag älskar er!
Hade jag inte dig
Så hade jag intet på jorden
Tom blev min levnadsstig
Och tomma blevo orden
Och hade jag inte dig
Så hade jag intet i världen
Intet som hjälpte mig
Tillrätta på färden
Och hade jag inte dig
Så hade jag intet i livet
Trofast och innerlig
Av dig allt gott blev givet
Ja hade jag inte dig
Så hade jag intet att minnas
När andra världar öppnar sig
Där ödets trådar tvinnas
Prins Wilhelm
Tredje året i rad =)
Frääääääsch!
Iväg kom vi, i alla fall. Det gick i full fart hela dagen, men ingen häst blev oplacerad, så de märkte tydligen inte av stressen. Och Nemo vann ju, faktiskt.
Regnat och jäklats har det gjort. Men nu är alla skitiga kläder i maskinen och jag har spolat av mig. Luktar åter mer människa än häst. Och jag är vaaaaarm!
Nu ska jag skriva klart min hemtenta. Sååååå osugen!
Att ta vara på...
Hursomhelst. Jag såg något som fick mig att tänka på hur viktigt det är att ta vara på varandra, så länge man har varandra. Det jag såg var en liten pojke, på sin höjd fem år, som sprang emot gungorna här nere. Inte lika smidigt kom en äldre kvinna, kanske mormor eller farmor, gående med stela ben. Hon stannade till vid kanten av gungområdet, där slipers skiljer sanden från gräset. Hon såg ut att ta ett djupt andetag, och med en viss möda klev hon över slipersen och staplade fram i sanden. Och satte sig på gungan bredvid. Hon satt och höll sig i ena kedjan, vänd mot pojken och medan han svingade fram och tillbaka, och hon mest satt där, så förde de helt uppenbart ett samtal. Jag kan omöjligt ha en aning om vad. Men bara det, att äldre och yngde generationer tar vara på varandra, gör mig varm inombords.
Är vi bra på det där? Att ta vara på? Eller tror vi att vi har all tid i världen, tid som sedan bara rinner bort, som sanden i en sil?
Tjoflöjt!
Sju var det. Kvart över sju reste Finaste på sig. Tenta idag. Ingen omtenta dock, utan en förstagångare. Han har verkat hänga med hela kursen, så det ska nog gå bra. Jag låg och vred mig en stund till. Det var oerhört svårt att bara slänga undan täcket och kliva upp. Men till sist gick det och vi kunde duka fram frukost. Havregrynsgröt, och ett jättegott bröd vi köpte igår.
Har jag förresten sagt att jag inte ätit något sött varken måndag eller tisdag? Inte. Hursomhelst, jag har bitit ihop. Eller. Inte varit jättesugen. Men ändå. Jag har inte brukat behöva vara sugen för att köpa något slibbgt. Men inte en tanke på kakor eller sånt har det varit.
Jag veeet. Två dagar, bara.
Men hejja mig.
Nu ska jag plugga. Åkte med Finaste till universitetet, så det finns liksom inte mycket att välja på. Dessutom ska min (som vanligt) opåbörjade hemtenta vara inne på fredag.
Tjoflöjt!
Ett par dagar sedan...
Anledningen är att det har varit måna intryck att smälta i helgen. Den har varit smockfull med känslor.
Det har varit en av mitt livs mest fantastiska helger någonsin. På många sätt. Jag har fått arbeta fysiskt, köra häst, umgås med trevligt folk, druckit vin, varit full, tummat på kompisskap med mera.
Jag har fått reda på saker också. Sådant jag inte trodde. Ville tro. Eller snarare; aldrig anat. Jag har (igen) lärt mig att man aldrig, aldrig någonsin ska tro sig se på människor om de är friska eller inte. Förtroenden har svikits. Murar jag trodde jag kunde luta mig mot, föll som furor.
Vilken tur att jag flyttade på mig i tid.
Finast just nu
Att glädjen kommer
Och att glädjen går
Det kan vi allesammans skriva under på
Jag är en gåva livet gav mig
Och jag lever här
Och nu
Dagen
Just det!
Min lilla Luxor ska ha bebis. Med stoooora svarta Skogans Joker. Jag och K har via sms diskuterat hur bebisen kommer se ut, men vi är väl egentligen mest överens om att den kommer bli stor (jättemamma+jättepappa=jättebebis, sådetså). Fast jag tror jag går på K:s förslag: Stor och svart med vit bläs och fyra vita strumpor. Service, please!
Jaja, det var dagen som skulle planeras. Jag ska sitta här och vara till ingen nytta alls hade jag tänkt. Eller. Jag ska bära lådor. Idag ska jag göra slag i saken och kolla igenom vilka som ska ner i förrådet direkt. Blir nog en del. Tack och lov ;) Finaste är i skolan och när han kommer hem ska vi iväg till Solareturen och/eller Gengåvan för att kolla på skrivbord åt mig. Har vi tur så finns det något. Om jag dessutom kan ha fått tummen ut så kan vi slänga några lådor också. Det återstår att se. Vi ska handla batterier också. Jag till min kamera, och så vi båda till brandvarnaren. HUR kan besiktningsmannen godkänna att brandvaranren är nerplockad och med ett tomt batteri?
Inget planerat ikväll. Imorgon åker jag tidigt (utan Finaste =( ) till Axvall och firar kusin E:s student. Finaste skulle åkt med, men måste få en del plugg gjort. Antar att det således blir en ganska tidig kväll, då jag planerar att sätta mig i bilen redan vid sju.
NU kom jag på något som måste göras... Mamma hade lovat att plocka med E:s present i måndags, men glömde den. Jag vet att jag såg den någonstans här, men var...? Bäst att leta upp.
Alla låtar...
Även Blackbird har haft sina mörka stunder. Här kommer typ den första inspelningen på den.
Några anledningar att vara glad idag
Jag vaknade utvilad och nöjd, prick nio
Jag har slängt 22 flyttkartonger/förvaringslådor i olika storlekar
Jag har fått ett jättefint kort (tack, K, tyvärr vann jag inget)
Det går att gå i lägenheten utan att trilla
Jag har fått ner några lådor i förrådet
De möbler vi har är på plats
Solen skiner
Och A, du är så välkommen så! Bara att höra av dig när du får lust att titta förbi =)
Hur kan man redan...
Så trött att man nästan spyr? För det är precis vad jag vill göra, i närmaste kartong. Helst en full en, så jag har anledning att inte röra det som finns i den.
Det känns med andra ord inte som om vi kommer någonstans. Fastän vi väl gör det. Köket är sågott som klart. Toan är klar. Möbleringen i gästrummet är väl klar. Men i hela vardagsrummet och stora sovrummet är det belamrat med lådor. Överalltstår det kartonger, som inte verkar minska i antal trots tappra försök här.
Tänk om man skulle slänga ner allt i förrådet, utan vidare reflektioner?