Här var'e tippat!

Sov till nio idag. Skönt det. Låg och drog mig lite efteråt också. Hade ju inga direkta planer såhär på morgonen så varför skulle jag upp för?

Jaja, upp till sist i alla fall. Hade ju faktiskt lite att göra. Så på med kläder, in i bilen och sen ner till min gamla lägenhet. Allt skräp som jag bara radat upp skulle ut. Soppåsar ner i nedkastet. Batterier till rätt ställe. Resten till tippen. Det var min gamla vägghylla, Missans gamla klätterställning, som av någon anledning stått kvar i två år (fast i garderoben, då), mitt klaffbord, min fläkt, pappersgorgen till badrummet, steppmaskinen samt min spisplatta. Hylla och bord i träcontainern. Den har en läskig grej som rullar fram och tillbaka över allting så det ska bli platt. Hamna inte under den! Det knakade och brakade om mina gamla grejer. Papperskorg i plåt- respektive plastcontainer. Steppmaskin och spisplatta till gubbarna på farliga avfallet. Sist men inte minst skulle fläkten och klätterställningen till Solareturens container. Varför slänga grejer som folk kanske vill ha, som faktiskt fungerar?

Ikväll ska vi bära lådor. Alla kartonger som får plats ska in i Finastes förråd. Resten ska tryckas in i bilen och hem till mina föräldrar. Undrar hur mycket vi får in? Tror inte att de nio kartonger som jag skulle kunna ställa hos mamma och pappa går in i bilen, så vi får hålla tummarna för att det mesta går in i förrådet.

Axvall imorgon!

Till Finaste...

Ett liv, en verklighet
En blommande hymn
En vandring mellan dag och natt
Kommer nånsin vi förstå
Det stora under vi ser på?
Det vackra överflöd som skapats
Till vår glädje?

All min längtan är
En blomma i vår atmosfär
Vildvuxen sträcker den sig
Som ett vackert monument
Över kärlekens värld

Där det ljusa bor
Där gudar tror på människor
Där har jag mod till förlust
Där går drömmar alltid först
Där når träden till himmelen

Kom, fyll mig med ditt lugn
Ditt sinnliga mod
Som sträcker sig till själens bo
Låt mig gråta i din närhet
Låt mig skratta av din kärlek
Låt mig älskas trots de brister
Jag bekänner

All min längtan är
En blomma i vår atmosfär
Vildvuxen sträcker den sig
Som ett vackert monument
Över kärlekens värld

Där det ljusa bor
Där gudar tror på människor
Där har jag mod till förlust
Där går drömmar alltid först
Där når träden till himmelen


Fantastiskt. Underbart. Helt enkelt.

Halvvägs hem från Malung stannade vi i Ekshärad för konsert.

Och den var helt underbar. Åsa Jinders stämma och vackra nyckelharpa backades upp av gitarr och körsång. Inte för att Åsa behöver uppbackning.

Jag har aldrig tidigare gråtit under en konsert. Det gjorde jag nu. Flera låtar fick mig att snyfta. Enbart för att det var vackert och för att det väckte känslor.

En konsert jag kommer bära med mig länge...


En av de låtar jag grät till:


Malung

Ser ungefär likadant ut här som i Karlstad. I snöväg, alltså. Lite mer här, kanske. Fast det är påväg bort, kan jag i skrivande stund konstatera. Regnet slår mot rutan och jag är glad över all nederbörd som inte är snö =) Såg bilder från Västergötland igår och där var det nästan borta. Det ser jag fram emot.

Annars händer väl inte mycket här. Vi anlände i torsdags efter att jag hade slutat jobba och välkomnades med våfflor sådär på våffeldagen. Mumsigt värre. Dagarna har gått åt till inte mycket alls. Vi har väl åkt runt och sett oss omkring, men det är också det mest ansträngande.

Jobbet i torsdags, förresten. Jättekul var det, och eleverna var precis lika trevliga som vanligt. Kom efter lite snabbmemorering ihåg alla namn, vilket underlättade en del. Första lektionen verkade de ha glömt mig lite. Det var inte stökigt eller så, men det pratades kanske lite mer än vanligt och någon kanske gick en lite extra vända i klassrummet. Senkom de på att jag nog höll lika hårt på alla regler som jag gjorde när jag var strängt övervakad av Å, så då lugnade de ner sig märkvärt.

Idag ska här experimenteras! Jag ska testa "min" nya potatisgratäng och svärisarna får som vanligt vara försökskaniner. Såhär hade jag tänkt göra:

Lagom med potatis för antalet personer som ska äta
Matlagningsgrädde, ca 0,5 liter
Grönsaksbuljong, en tärning
Salt, efter behag
Peppar, efter behag
Gul lök, efterbehag
Ost, efter behag

Koka potatisen lite lagom. Inte riktigt så mjuk som när man äter den direkt, för då är risken att den trillar isär. Inte heller för hård (jag tror ni fattar).

Värm grädden och ha i buljongtärningen. Salta och peppra. Se till att buljongtärningen är helt upplöst. Sen kan koket få stå och svalna lite, men den ska inte kallna.

Hacka löken i små, små tärningar. Skiva potatisen i tunna skivor (...det ska va' tunna skivor av deeej...). Här fattar ni att den inte kan vara för kokt, då smular den sig bara. Smörj en form.

Börja med ett lager potatis på botten av formen. Strö över ett tunt, väl utspritt, lager av lök och täck med ostskivor. Upprepa proceduren tills formen är nästan full och avsluta med potatis. Häll över gräddkoket och se till att grädden rinner ner ordentligt genom alla lagren. Avsluta med ett rejält lager riven ost.

Grädda i övre delen av ugnen i 250° i ungefär en kvart eller tills osten har fått fin färg.


Till detta ska jag servera Malins bearnaisesås och någon form av filé. Eftersom jag inte äter kött så får familjen här bestämma vad som önskas. Kanske blir det wokade grönsaker, eller så blir det bara en kall grönsallad.


Nu ska jag duscha!

Karlstad är på fötter igen

Helgen och måndagen var omtumlande för Karlstad. Jösses! Sånt liv det kan bli på folk!

Natten till lördag sprang en vattenledning läck. Nästan hela Karlstad samt hela Hammarö var utan vatten. Vi klarade oss. Finaste både duschade och rakade sig. Efter det ringde pappa och undrade hur det gick med vattnet. Först då fattade vi att det var något fel. Hursomhelst, vi skulle sjunga på Universitetet. Där uppe på Kronoparken har de eget vattentorn, så de skulle klara sig ett tag.

Strax före tre var vattenläckan redan ordnad (heder åt er som jobbade med den) men på grund av en massa grejer som eventuellt hade tagit sig ner i vattnet var det tvunget att kokas. Och som folk stönar! För att man måste koka lite vatten. Herregud. Det finns de som måste gå en mil, enkel väg, för att hämta en kopp med smutsigt vatten.

Vi bunkrade upp i kylen med kannor med kokt vatten. Diskade omvänt, fast det behövde vi bara en gång. Vi diskade i kranvatten och fyllde diskhon med kokt vatten för att skölja i. Utmärkt. En liten flaska vid handfatet på toaletten till tandborstning. Inget jobbigt alls.

I måndags lamslogs delar av Karlstad igen. Precis efter att vi fått veta att vattnet var rent och riskfritt. Då gick strömmen. Först på Rud. Som i sin tur slog ut Universitetet (tre kilometer bort, men alla andra klarade sig... hmm...). Så strax efter sju blev det mörkt i Aulan där vi övade med kören. Vi fick öva i nödbelysning. Ingen fara med oss. Bara att bita ihop och kunna utantill ;)

Hela Universitetet var kolsvart. I caféet fanns inga nödlampor. Så vi sjöng "Var inte rädd för mörkret" så att Wajlet inte skulle vara lika rädd ;)

Strax före nio kom strömmen tillbaka. Inga bekymmer med kyl och frys hemma heller. Spännande, sånt där, tycker jag.

Imorgon blir det jobb och Malung. Och på söndag blir det en väääldigt efterlängtad konsert!

Fiskgratäng...

...äter ju inte jag. Men Finaste gör. Och när han kommer hem här om en dryg halvtimme kommer det vara ett jäkla stön över att behöva göra matlåda till imorgon.

Så.

Efter lite letande i frysen hittade jag sejfilé och broccoli. Jag värmde på bägge delar litegrann så de inte var helt frusna. Sen smorde jag en form, la i broccolin i småbitar, sen fisken i småbitar ovanpå det. Hällde på en skvätt vatten och la på smör, sen in med det i ugnen under aluminiumfolie, 225 grader i typ tjugo minuter.

Under tiden värmde jag på grädde, pressade i en vitlöksklyfta, smälte ner en halv fiskbuljongtärning och så litelite peppar på det. Det fick koka upp tillsammans och sen ställde jag bara av det från plattan.

När de tjugo minuterna hade gått så tog jag ut formen, hällde på lagom med grädde (lite fick hällas bort) och strödde över ost. Sen in i ugnen på ytterligare några grader i runt tio minuter, tills osten hade fått fin färg.

Jag har ingen aning om hur detta blir, men Finaste får väl smaka av sen. Tänkte att det kunde passa bra till ris, eller möjligen pasta, men pasta kan nog bli lite väl tungt till en annars ganska lätt rätt (inte i fetthalt räknat, men den kommer nog slinka ner lätt och inte kännas så tung i magen).

Nu har Finaste snart övat klart med kören. Dags att åka och hämta honom!

Ett år sedan

Igår var det ett år sedan vi satte oss på planet mot Krakow. En buss full med studenter. Idag är det ett år sedan vi för första gången fick se en av Europas vackraste städer i dagsljus.

Vilke resa det var! På många sätt. Vi fick se underbara Krakow under vårvintern. Vi fick se omgivningarna runt Krakow, vilket mördade alla fördomar om Polen som ett tråkigt, grått och lerigt land. Vi fick se sådant vi aldrig glömmer. På gott och ont. Mest gott. För vi får inte glömma.

Det senaste året har jag gjort det jag kunnat för att sprida vidare. Besökt skolklasser. Berättat, visat bilder, svarat på frågor, diskuterat. Fått underbar respons.

Sprid vidare. Sprid kunskap.

Var inte rädda för att ta konfrontationer. Läs på, så mördar ni alla argument. Läs på, så ser ni mer. Engagera er.

Och gör den resa jag gjorde. Det tjänar ni på, jag lovar.



Stolt

Hittade ett klipp på YouTube. Låten de spelar är skriven av min stora idol och älskade morbror Jerker.

Så lyssna och njut av en jätteglad och fantastiskt komponerad melodi; Festival Polka


HUNGRIG!!!

Kom nyligen hem från innebandyn. Lika kul idag! Hr hunnit duscha och dessutom hunnit känna att jag är så hungrig så tarmarna snart gör kullerbyttor. Har varit sjukt sugen på pizza nu i två dygn, men som den gentleman han är, så ställer sig Finaste och gör lite korvstroganoff. Mums i magen! Måste spara lite på pizzasuget, så jag är rejält sugen till påsken ;)

Då blir det ju massa folk att träffa ju! Pizzakväll med mig, Finaste, samt M, M och eventuellt M.


Ett litet urval:


Jag och M nummer ett.


M nummer två, som eventuellt kommer.


M nummer tre.


Japp, mina älskade, fullt normala och inte det minsta knäppa bästisar!

Yessss....

Loggade in på min sida på universitetshemsidan förut. Där hade den lilla rutan som tidigare talade om att mitt examensarbete var godkänt, bytts ut mot en liten ruta som talade om att jag minsann var väl godkänd på första inlämningsuppgiften på Genusvetensapen. Tack och bock!

Annars är vi nyligen hemkomna från gymet och lagom möra i kroppen. Jag körde inte på jättehårt; ett lugnt 1x15-pass med något höjda vikter samt 30 minuter crosstrainer. Känns skönt i kroppen och huvudet.

N är här i helgen igen, ska väl satsa på att träffa honom och L en vända. Imorgon blir det massa sjungningar, bland annat ska vi ner ett gäng till Färjestad och sjunga Nationalsången vid Olympiatravsinvigningen. Så kolla på TV:n, jag KAN vara med =)

Äntligen regn =)

Det har slutat snöa
Och börjat att dugga
Sur som en skurtrasa kurar vårt land
Och snön kravlar in
Under granarnas skugga
Stubbar och sten kryper fram

Det regnar! Det innebär att nu är det såpass milt ute att nederbörden inte är snö! Helt underbart! Regner faller på snön som krymper ihop och snart försvinner.


Snart är det april =)

Skojjigt jobb!

Ska jobba nästa vecka. Har vetat det länge, men inte vilken klass det gällde. Mailade hon som bokat mig och kollade, och det visade sig att jag ska få vara i min gamla VFU-klass! Ska bli så himla kul! Då vet jag i alla fall att jag kommer kunna göra i stort sett vad jag vill under dagen. Kan plocka med mig vad som helst och testa, och jag vet att det kommer funka.

Hur många klasser är så?

Jaja, Å hade i alla fall särskilt bett bokaren att kolla efter mig, vilket känns kul. Hon hade velat ha mig en dag till, men den dagen har vi en föreläsning som jag inte vill missa. Med gästföreläsare, dettutom. Attans! Kunde vi inte haft vår vanliga föreläsare? Hon följer boken så det hade jag kunnat missa.

Nu ska jag sortera tvätt!

Hittade ett klipp...

Bloggade lätt upprört och lite chockat förra veckan om Jim Fricks olycka. Har nu hittat ett klipp. Se nedan.

Betänk att farten han är uppe i, är runt femtio kilometer i timmen. Betänk hans tur i oturen - han kunde legat först och fått alla andra hästar över sig.

Han lever. Medvetslös fortfarande, men vid liv. Jag har gott hopp. Det måste man.

Kom igen, Frick! Vi vill se dig på banan igen!


Jag tror det inte, jag tror det inte, jag tror det inte!

Man ska inte titta ut. Man ska dra för gardinerna drekt.

Det har varit sol i två veckor. Varmt, för att vara vinter. Plusgrader varje dag.

Det hade börjat smälta bort.

Och nu kommer djävulens vita påfund tillbaka.

Snart hoppar jag från balkongen.

Dagens lunch

Idag blev jag sjukt sugen på soppa. Så jag gjorde soppa, helt efter eget huvud (och utefter det som fanns i kylen).


Trattkantarellsoppa (1-2 portioner, beroende på hur hungrig man är. Jag var sjukt hungrig så det slank lätt ner alltihop):

Kan tyvärr bara ge mått på vätskan, eftersom allt annat togs "efter behag". Vätskan var såklart tvungen att måttas så den skulle passa ihop med buljongen.

1/2 liter vätska (i detta fall en blandning av vispgrädde, matlagningsgrädde (tillsammans ca 2dl) och mjölk, som fick utgöra de sista 3dl)
En buljongtärning (i mitt fall grönsaksbuljong)
1/4 - 1/2 gul lök, mycket finhackad
Trattkantarellsvamp (finhackad färsk eller, som i mitt fall, söndersmulad torkad)
Crème Fraiche
Salt
Peppar

- Värm upp vätskan försiktigt. Som vi alla vet så kan mjölk koka upp extremt snabbt och då svälla ut över hela spisen.
- Tillsätt buljongtärningen och rör om tills den löst sig.
- Tillsätt finhackad lök.
- Tillsätt svamp. Jag tog ungefär 1/2 - 1 deciliter torkad svamp. Smula sönder den så sväller den fint.
- Salta och peppra efter behag. Smaka av ofta.
- Låt sjuda på extremt låg värme i några minuter. Var inte rädd för att låta den stå en stund. Då kommer alla smaker fint till sin rätt.
- När du tycker att din soppa känns klar, tillsätt en klick Crème Fraiche. Då blir soppan krämig och god. Salta ytterligare lite efteråt, eftersom Crème Fraiche gärna "äter upp" andra smaker.


Serveras med en ostsmörgås och ett glas iskall mjölk!


Voilà!


Visst ser det enkelt ut?

Hon bara står och njuter. Och släpper ut en massa fina toner.

Pianisten är inte dålig, han heller. Kolla in när de tar en närbild på "noterna". Bara en massa ackord. Inte ens en text att förhålla dem till. Sjukt begåvad!

Snacka om att mörda myten om att opera bara handlar om glitter och glamour och en massa texter som ingen hör. Det här är den hittills enda typ av opera som jag fixar. Men ooooh, vad jag fixar den.

Hur kan man få det att se då enkelt ut? Och hur gör man för att så tydligt visa att man njuter av varena ton?

Hursomhelst; jag vill kunna sjunga så! Inte bara rent musikaliskt, men också rent emotionellt. Det blir så otroligt mycket vackrare så. Man kan tillochmed tillåtas missa ett par toner, om man bara har den där underbara närvaron. Ljuset i ögonen. Det är sååå många som missar det. Ljuset. Glittret. Njutningen.

Men inte Malena.



Här är allt så nära
jag stannar här ett tag
tar det jag kan bära
och det som är idag

Jag vill bara andas
se färgerna igen
sol och regn som blandas
med ro i skymningen

Jag har orden - och jag följer dem
till min plats på jorden
jag tror jag kommit hem

Här skall dimman lätta
och ljuset bryta in
lägga sig tillrätta
på platsen som är min

Jag har orden och jag följer dem
till min plats på jorden
jag tror jag kommit hem

Får jag orden och jag följer dem
till min plats på jorden
då har jag kommit hem

Hör du orden och du följer dem
till din plats på jorden
då har du kommit hem


Jobbigt

Innebandyn igår verkar ha tagit knäcken på mina luftvägar. Hela natten har det varit svårt att andas och det sitter i fortfarande. Har till följd av det sovit lite dåligt och vaknat till flera gånger. Drömt en massa konstigt.

Och nej.

Även om jag inte har välrdens bästa kondition, så handlar det inte om det.

Det handlar om att mina luftvägar är trånga. Har alltid varit. Pappa åkte in med mig till vårdcentralen i halvpanik när han var pappaledig med mig. Han trodde jag har jättesjuk. Men icke. Jag bara andades så.

Numera yttrar det sig i att det blir svårt att andas vid explosiv eller "oförberedd" (att sätta efter en lös häst eller något  den stilen, till exempel) träning. Vilket jag av den anledningen inte gärna ägnar mig åt. Långsam, lugn träning där jag själv kan bestämma tempot, är perfekt. Att behöva stressa fram på en cykel, gärna i kyla och uppförsbacke är inte lika perfekt. Att spela innebandy är inte heller perfekt, men där kan jag ändå styra lite själv. Man måste ju inte ta ut sig till max hela tiden. Det som gjorde att min andning definitivt tog stryk igår, tror jag var cyklingen hem. Jag var trött i luftvägarna redan innan; sen cyklade jag hem i kylan. Dumt. Men jag hade haft svårt att andas ändå. Blev bara lite värre nu.

Annars var det sjukt kul igår! Ett otroligt skönt gäng som peppade varandra och spelade till max. Allteftersom spelet gick kunde jag börja läsa av och till sist också passa rätt. Se vem som konsekvent markerade mig. Ta mig förbi henne ;)

Nu tror jag det ska bli lite frukost här. Ett kokt ägg och lite mannagrynsgröt står på menyn idag, kanske tillsammans med en smörgås.

Vilodag imorgon?

Tror det.

Var på innebandy idag. Nej. Inte match. Jag var med och spelade. Följde med en kompis från Genusvetenskapen och testade lite. Hysteriskt kul, men fruktansvärt jobbigt! Var så trött så jag trodde jag skulle svimma när vi var klara. Har dock fått ur mig en massa lathet, så det var det värt.

Och.

Jag, som inget bollsinne har.

Jag gjorde ett mål =)

Baaadat!

Kom precis hem efter att ha simmat en kilometer tillsammans med Finaste. Skönt.

Nu: havregrynsgröt.

Atleterna

Idag skulle Finaste provträna. Gick väl sådär. Jag körde på med mina maskinder och det kändes okej. Finaste gick med instruktör. Fick värma upp i några minuter, sen körde han... två maskiner. Innan det började snurra i huvudet på honom.

Suck.

Kan ju säga att han fick totalförbud på att köra hem!

Instruktioner

1. Gå in här
2. Välj "Att ett hjärta kan längta så" i spellistan
3. Vrid upp volymen
4. Titta ut på allt det soliga och vackra; antingen genom ett stängt fönster, ett öppet fönster eller allra helst - ställ dig barfota på den iskalla balkongen
5. Njut av att våren är på intågande, medan låten förstärker alla känslor

Såg inte bra ut det där...

Har lite koll på travet från Solvalla här. Såg inte bra ut. Inte alls.

Jim Frick åkte i backen. Det började med att hästen galopperade, snubblade, ramlade snett framåt, hamnade på sidan och rullade över på andra sidan och reste sig. När hästen slog framknäna i backen lyftes sulkyn. I vilken Jim Frick satt. Han flög. Har man tur så välter man ur sulkyn i ett sånt läge. Det gjorde inte Jim. Han flög. Ett par-tre meter och landade med huvudet först.

Han levde när ambulansen åkte från banan. Medvetslös, men vid liv. Andades för egen maskin. Positivt det i alla fall. Hur det kommer gå vet ingen. Men risken är att Jim Frick kört sitt sista lopp. Alltså, jag tror ju inte han kommer dö. Men att landa med huvudet först? Värre olyckor har skett inom travet, men... Att landa med huvudet först?

Jag har sagt det förut och säger det igen. Det är en farlig sport jag valt som fritidsintresse. Men så kan man inte tänka. Då blir man rädd istället. Jag har *pepparpeppartaiträ* inte varit med om någon olycka och hoppas slippa. Är glad över att jag trivs så bra med hästarna och jag är ännu gladare att de är lite korkade så de inte fattar vad de skulle kunna ställa till med. Oftare.

Nu blev jag ju sugen på att köra häst ju...

Hur kan jag bli det efter att ha sett en helt sjuk olycka? Konstig man är.

Promenixat och så

Härlig dag här i Karlstad. Våren är påväg, det vågar jag faktiskt tro på. Till påsk hoppas jag den mesta snön är borta. Visserligen är det sjukt höga snövallar på sina ställen, så lite kommer nog ligga och skräpa ett par dagar in i april. Men nu har det varit sol i flera dagar och det verkar ska fortsätta så. Tack och bock, säger jag!

Har inte gjort mycket idag. Tog en trekilometerspromenad upp till universitetet och hämtade ett protokoll, sen blev det buss hem. Träffade A som jag läste med förra läsåret, och hon visade upp en glad och rund mage. De finns överallt nu. Träffade L och M lite också, och stod och ljög med dem en stund.

Nu ska jag strax börja göra ugnspannkaka. Smarrigt värre.

Lugn i kroppen

Föreläsning på förmiddagen. Jag var sjukt trött efter en natt med dålig sömn, men kunde flumma på med två av världens roligaste människor. Nya bekantskaper. Inget jag ångrar. Vi skulle sitta och diskutera nästa uppgift efter föreläsningen. Jovisst, tjena. Vi fortsatte flumma på, och ungefär tio av alla sextio minutrarna gick åt till skolprat.

Direkt iväg till gymet efteråt. Ett lagom hårt pass som avslutades med en kilometer i bassängen fick mig att piggna till något. Lugnet spred sig, istället för tröttheten.

Saknar Finaste lite. Vi såg varandra i fyrtio minuter i morse. Sen åkte jag till universitetet, och innan jag var hemma igen efter gym och allt så hade han både hunnit åka hemifrån, komma hem och sen åka igen. De har CMB-dop ikväll, vilket alltid lyckas ta en förfärlig tid. Men det bruker också resultera i att Finaste kommer hem med en jäkla massa ost. Ja. De äter tydligen smörgås med ost. Och så ölkorvar. Fast inte på smörgåsen (hoppas jag). Finaste får ibland, för att han alltid ställer upp med bil, lite av det som blir över. Senast de hade dop, förra våren, fick han en ost som räckte till långt in på sommaren. Hujedamig.

Nu är det Animal Cops på TV. Det blir de avsnitt som visas ikväll. Sen sängen.

Latmask

Väldigt vad jag legat av mig det senaste. Jag som gärna hoppade upp tidigt. Bara för att komma upp. Inte numer, inte. Finaste ger mig en puss innan han går. Och efter det somnar jag ohjälpligt om. Och vaknar runt tio, som idag. Dumt. Måste börja gå upp tidigt, för att komma igång med dagarna. Man kan inte bara ligga och sova. Inte jag i alla fall. Blir tröttare av det.

Ska se till att ta gymet på morgnarna framöver. Såvida jag inte får jobb, vill säga. Kommer jag dit på morgonen så får jag en kickstart, och sen har jag hela dagen framför mig.

Imorgon blir det omöjligt dock. Nej. Inte omöjligt. Men väldigt tidigt. Eftersom jag börjar tio. Då är det lite väl asketiskt att gå till gymet innan. Åker med Finaste vid nio istället, och roar mig en timme på universitetet.

Bara hör på mig.

För ett och ett halvt år sedan hade jag med liv och lust tagit gymet först. Problemet är bara att jag med samma lust hade gett mig ut i spåret direkt efter att föreläsningen var slut. Utan att äta något vare sig före eller efter det ena eller det andra. Helst utan att ha någon typ av vilodag heller, för den delen.

Så det kanske är lika bra att vara lite lat. Med viss moderation.

Ska hitta balansen igen.

Kan inte vara så svårt.

Flyttkartonger

Nu börjar jag förstå hur F kände sig. Min lilla etta är till brädden fylld med kartonger. Det mesta är faktiskt nerpackat nu. Även om det inte ser så ut. Är väl det att allt skräp som kommer fram mest hamnar direkt på golvet (ska få undan alla kartonger och så grovsopa sen, tänkte jag). Men faktum är att det är överskåpen, två garderober (nästan tomma), badrummet och så lite på bordet kvar. Och det är inte mycket grejer på något av ställena. Har redan fyllt tretton kartonger, och kommer väl behöva tre-fyra till. Var fanns allt när jag flyttade in? Jag hade med mig fyra kartonger, och då blev det fullt. Jaja, man samlar väl på sig, antar jag.

Det är så tomt på alla hyllor. På alla väggar. Det man med lite god vilja skulle kunna kalla för kök är tomt.

Den lilla etta, som såg så liten ut i början. Blev mitt hem. Efter nästan ett år var det tjugo kvadratmeter som jag refererade till när jag sa "hem". Snart är den inte mitt hem längre. Överhuvudtaget. Inte "min lägenhet".

Men det känns bra. Vemodigt, ja.

Men bra

Shutter Island

Finaste hann aldrig läsa/höra klart. Hade väl tre kapitel kvar. Hann komma till sprängningen (mer än så vågar jag inte skriva, för den som tänkt se filmen). Men fram tills dess var han nöjd och tyckte filmen följde boken. Jag är nöjd jag med, utan att ha läst en rad.

Ont i knät igen, efter simningen. Jag försöker övertyga mig om att det kommer bli bättre om jag fortsätter simma. Så jag får väl träna upp de muskler som är lite för veka. Kanske gymet imorgon igen, kanske inte.

Nu ska det bli helg. I almanackan också. Vid tid över så ska det packas lite imorgon. Tas mått på soffa och hylla, vilket jag glömde sist. Så kan jag ge de spekulanter som tittat på min soffa rätt svar, och inte uppskattningar.

Men nu: sängen. Och drömma stressiga drömmar om mentalsjuka på en ö med över en mil tillfastlandet. Ser fram emot det.

Nu ska vi leka en lek...

Följa sladden heter den.



Det börjar med att den sitter i en högtalare...







...sen in till nästa rum...







...och sen ända upp på huvudet...



...på en man som står och diskar.



Skojjig lek va?

Anledningen till att han står och diskar med hörlurar är att vi ska se Shutter Island ikväll. Finaste har börjat läsa boken men inte hunnit klart. Nu lyssnar han klart istället. Och jag vill inte höra, eftersom jag inte läst boken.

Därför står en man och diskar med hörlurar =P


Nymotionerad

Trött i hela kroppen, men sjukt nöjd med vad jag åstadkommit.

Började med ett 3x12-pass styrketräning. Inga jättetunga vikter dock, men visst kändes det. Åtminstone i magen. Efter det gick jag över till 30min crosstrainer. Inte heller det gjorde jag särskilt jobbigt för mig. Kändes lätt och gick fort, mest tack vara bra musik i öronen.

Efter gymet bytte jag om, tvättade av mig och simmade en kilometer. Skönt att både sträcka ut och röra på sig samtidigt.

Kan sammanfattas som långsam, men intensiv träning idag. Det känns att jag rört på mig, men jag är inte totalt utpumpad. Lagom trött.

Nu blir det en smörgås.

Vågar man hoppas?

I flera dagar nu har det varit sol. Det är nästan så jag inte vill dra undan gardinen, för om jag bara ser solstrålarna som letar sig emellan gardinerna och igenom tyget, så kan jag låtsas att det är vår och varmt, och inte en meter snö på backen.

Men faktum är att det inte har snöat på flera dagar nu. Är det slut på det? Vågar man hoppas på att våren ska leta sig fram, och att all snö kommer vara bortsmält till påsk?

Varje halvgrad över nollan gör att jag vågar hoppas lite mer. Varje halvgrad över nollan gör mig lycklig, eftersom det innebär att snön, mycket sakta, men ändå, smälter undan.

Jag ber i alla fall små stilla böner att det ska sluta komma ner snö nu. Att den uderbara solen somskiner så glatt ska få fortsätta skina och värma upp.


Titta på det här:



Såg ni? TORR asfalt! Inte mycket, men det är så härligt att se asfalt som varken är snöig eller blöt. Guuuud vad jag längtar till all asvalt ser ut så. Mörkt grå, torr och alldeles varm.

Snälla våren, kom nu!

Dagen

Lång sovmorgon idag. Klev ur sängen först vid halv tio. Hade väl vaknat några gånger innan dess, men bara somnat om igen. Skönt. Har fått ta en dusch nu med, så kroppen har sakta kommit igång.

Dagen är full av aktiviteter. Finaste är hemma från skola och examensarbete, så idag gör vi lite praktiska saker. In till 4Sound med dragspelsväskan han fick av mig i julklapp, eftersom ett axelband lossnar från fästet, även när det inte belastas alls. Trist med något som jag gav 1100 kronor för. Efter 4Sound bär det hursomhelst iväg till baknen, där Finaste har en check att lösa in.

Senare sticker vi hem till min lägenhet och packar ner några saker lite snabbt och sen ska det fotas på ett par möbler. Ska sälja bäddsoffan och hyllan. Inget jag vill ha kvar och absolut inte i nya lägenheten. Slöseri, kanske, men vad gör man inte ;)

Nu ska vi äta lite här, sen ska listan ovan betas av.

Tio månader

Idag firar vi igen. Tio månader. Är väl inte jättespeciellt egentligen. Men Finaste hade ändå gjort såhär fint alldeles i smyg:


En gosedjurshäst, en blomma och en Geisharulle. Det är inte så ljust som bilden antyder, blixten gör en del. Men observera alla tända ljus.


Närbild på presenterna.


Bara blomman.


Finaste


De senaste fyra åren...

...har mycket förändrats i mitt liv. Vänner som man hade nära inpå, har rest bort. Jag har rest bort.

Det här är till alla er, som jag lämnat. Som lämnat mig. Gamla vänner. Nya vänner. Vänner med ett stort eller litet fysiskt avstånd, men alltid stor mental närhet.


 

"det finns ingenting som kan förklara hur lyckligt lottad jag är
inga ord är stora nog
för att någon som du
kallar mig
för sin vän"


Jag älskar er.