Maria P

Eller snart, åtminstone.

Halva arbetsveckan, och mer än så, är klar. Mycket skönt. Det har flutit på bra. M, som varit sjuk till och från sedan jag började, är tillbaka och barnen är trygga i det. Vi är trygga i det, allihop. Det har varit lugnt på barnfronten också. Nu har jag bara ett par sjukt sena kvällar och en tuff helg med konserter kvar, innan nästa vecka börjar. Då har jag två tidiga dagar, så jag slutar halv två både måndag och fredag. En får tacke!

Nu är klockan egentligen för mycket redan, med tanke på den sena kvällen imorgon, så jag ska göra mig bekant med min tandborste, och sen ska min efterlängtade kudde få sig en visit.

Live long and prosper.

Så var det måndag igen. Den här veckan kommer bli helt sjuk. Om jag hinner träffa Finaste mer än en timme, sammanlagt, under en och samma dag fram till fredag, då är jag nöjd.

Idag: Jobb 8-16.30. Kör 18-21. Sova.
Tisdag: Jobb 6.30-18. Träna 18.45-20. Sova.
Onsdag: Jobb 8.30-17. Föreläsning 18-21. Sova.
Torsdag: Jobb 7.30-16. Körövning 18-tidigast 22. Sova.
Fredag: Jobb 8-16. Körövning 17-väldigt sent. Sova.

Lördag samlas vi med kören någon gång under dagen för att förbereda oss inför konserten på kvällen. Förhoppningsvis hinner jag och Finaste ägna oss lite åt varandra under förmiddagen. Kanske ta en promenad ihop, eller åka iväg och simma. Eller bara vägra kliva ur sängen fram tills dess att jag måste åka. Söndag är det samma visa, fast konserten börjar tidigare. Sen innebandy på kvällen.

Jaja, det är bara att bita ihop och göra't. Nästa vecka blir bra mycket bättre, och dessutom ska vi till Malung på fredagen. Ska bli skönt att komma bort och se lite andra vyer.

Nu måste vi åka om jag ska hinna till jobbet.

Nu kommer ett inlägg snabbt inpå det förra. Ville inte ha det här i samma, men ändå skriva av mig innan känslan tynar bort. Om den nu någonsin gör det.

Idag var jag nämligen med om något jag aldrig trodde.

Var på konsert tillsammans med Finaste, i Grava kyrka nån mil bort. Åsa Jinder och hennes man uppträdde, till viss del tillsammans med kyrkokören.

Jag satt och väntade på favoritlåten. Den som representerar en hel resa för mig. Mer än så. Den representerar en hel episod i historien. Den som alltid framkallar en hel orkan av känslor, och som ofrånkomligt får mig att gråta.

Den kom. Och under presentationen började Åsa prata om "en flicka i publiken". Rätt vad det är såg hon rakt på mig och sa att "den här låten är speciellt till dig, Mia. Under Samma Himmel.".

Låten hann inte ens börja innan jag grät floder. Jag grät, och njöt, som valigt.

Gör det ni med.

Jag klippte mig ju igår. Tog av en del på längden, och så fick det bli lugg igen. Var längesen det vart en rejäl lugg, så det var dags, liksom.

Som vanligt när Sofie klipper så är jag helnöjd. Får se bara om jag kan förvalta det. Jag brukar ju vara rätt kass på att få till hyggliga frisyrer med mitt ohjälpsamma hår.

Det blev en lyckad, om än ganska kort, kväll igår. Vi tog bussen ner till Haga och satte oss på vårt älskade Happy Kitchen. Där blev det sjuka mängder sushi. Finaste beställde nån specialvariant och var nöjd. Det är svårt att få vegetariska specialvarianter så jag körde på det gamla vanliga.

När vi ätit oss lagom proppmätta så gick vi ner till stan. Där fångade vi en buss. Och var hemma innan tio. Jag la mig tvärs över sängen och tvärsomnade bland alla täcken. Den tidiga morgonen och veckans underbemanning slog mig i huvudet som en träklubba. Strax efter elva vaknade jag till liv (med Finaste bredvid mig) och konstaterade att det var läge att ta sig till badrummet, tvätta sig, klä av sig och sen lägga sig på rätt ledd i sängen. Somnade lika gott där.

Idag strålar solen och jag ska ta mig ner till stan en kortis för att inte störa Finaste i plugget. Han har tenta på måndag och nu ska det *banne mig* gå lika bra som tidigare under året (pepparpeppartaiträ). Jag ska för första gången i år ta fram min förhållandevis nya cykel och trampa ner till centrum. Kanske får ta en liten omväg för att pumpa däcken, den har ju stått ett tag medan vintern har hållit oss i sitt järngrepp.

Så.

Ut i vårsolen med min blåa, nya herrcykel (ja!) och trampa igång!

Och vad firar vi då, undrar ni?

Livet. Det faktum att vi har, och älskar, varandra. Det faktum att vi lever, är friska, har ett bra liv. Att våren är påväg.

Vi firar att vi har familj och vänner. Att vi har människor runt oss som behöver oss. Människor som vi behöver.


Det firas med sushi och ett gott vin.


Fira ni med. Det mår man bra av.

Kom precis hem efter ett boxingpass. Instruktören hade satt ihop ett nytt pass idag, så det var kul och utmanande. fast den största utmaningen låg väl i att jag fick boxas med en tjej som boxats i ring, i flera år, tidigare. Goddag, yxskaft. Tempo och kraft, eller hur...

Sjuk vikarie idag - igen! Två av varandra helt oberoende vikarier, sjuka under samma vecka! Men vi fick ringa hem femtontimmarsbarnen så det löste sig till slut. Vi fick nio barn och det går bra på två. Vi var ute på en liten promenad i vårsolen och stannade till på en lekplats och släppte ut lite energi. Tycker så sjukt mycket om de här barnen! Även om jag kunde vara utan en del av föräldrarna.

Nejdå.

Men en del av deras beteenden, kanske.

Min kropp börjar i alla fall kännas bra. De som ligger hemma, och kommer tillbaka någon dag, de är sjuka som fasen. Jag som drar mig till jobbet trots (förmodad) feber, jag är den som blir frisk först. Livet är orättvist.

Nu ska jag duscha och hoppas att Finaste gör mat under tiden. Ikväll är det Lyxfällan, tjohoo!

Vissa dagar är det halvt omöjligt att motivera sig att gå till jobbet. Som tur är, brukar känslan av leda försvinna i samma stund som jag träffar barnen.

Idag var det sjukt svårt att komma iväg, mest på grund av en liten händelse (läs: dispyt) med en förälder igår. Kan ju inte gå in på detalj, men min yrkesstolthet fick sig en rejäl törn. som tur är finns det folk som är vana vid de flesta situationer, som man kan få gråta en skvätt hos och som trycker i en att det ÄR inte ditt fel, du har rätt, med mera, med mera.

Nog om det nu.

När jag väl kom till jobbet så blev jag som vanligt lite inspirerad av att se alla små underverk. Lite magknip fanns dock kvar. Vi skulle vara två personal, på femton barn, på min avdelning idag. Men efter lite joxande så fick vi iväg tre av de fyra äldsta till en annan avdelning. Tyvärr kunde de inte ta emot den fjärde, eftersom han och en kille på deras avdelning är som hund och katt. Dock kom en personal från en yngreavdelning och erbjöd en plats.

Till saken hör att detta är en kille med enorm energi. så mycket att han inte kan bli av med den på riktigt rätt sätt. Men med de riktigt små barnen är han en pärla. Så jag tog honom åt sidan och förklarade att en vikarie på den avdelningen inte dykt upp, inte hört av sig (vilket var helt sant) och att nu behövde de just hans hjälp därinne. Stolt som en tupp följde han med mig.

När vi fick tillbaka alla barn vid tolv, då flera femtontimmarsbarn gått hem, fick vår underbare kille jättemycket beröm. Han hade varit helt fantastisk med de små, hjälpt dem med både det ena och det andra. Jag vet inte vem av oss som var mest stolt.

Tänk om jag inte haft så underbara kollegor! Men nu har jag det, och jag kan inte tänka mig något annat. Vet inte hur jag ska tacka dem för all hjälp idag. Mer än att erbjuda dem samma sak i gengäld en annan gång. Jag vet, man ska ställa upp, vi är ett team, och allt det där. Men när det väl kommer till kritan, så är det inte alla som tänker så.

Så tack, M, C, K, L och S, för att ni gjorde min dag! Det är såna som ni som gör att man glömmer föräldradispyter och går med ny stolthet till jobbet.

Har åkt på en riktigt rejäl förkylning. Hade lite ont i halsen igår, men åkte ändå och spelade lite innebandy. Jag orkade såklart inte köra på för fullt, men det var kul ändå.

Idag har halsontet gett sig, men istället har nästan täppt till sig helt, och jag nyser i ett. Jag skulle gärna stanna hemma och ta igen mig en dag, men eftersom jag ju faktiskt är någotsånär arbetsför, så tar jag mig till jobbet. Det är galet mycket sjukskrivningar nu, och jag känner mig halvtvingad att vara där. Hade det funnits vikarier, så okej, men det är tomt på alla listor.

Men om jag inte är bättre när det börjar på att droppa tillbaka folk, då är det jag som sjukskriver mig!

Klockan sju i morse brummade jag och mamma iväg mot Sunne, där vi anlände nån timme senare. Vi fick våra badrockar, handdukar och tofflor, bytte om till badkläder, drog på oss badrockar och tofflor och knatade runt och såg oss omkring. Det var jättefint. Vi passade på att ta ett dopp i både simbassäng och bubbelpool. Dessutom hittade vi en pool genom vilken man kunde simma ut, utomhus. Det var nästan det skönaste badet på hela dagen.

Årets första utomhusdopp avklarat, alltså.

Vid elva la jag mig på massagebänken och min rygg fick sig en ordentlig omgång. Direkt efteråt hade jag en ansiktsbehandling inbokad. Skönt det med. Efter våra behandlingar åt vi en god lunch och sen vid två var det redan dags att åka hemåt.

Har haft en jätteskön dag, ska definitivt unna mig en sån upplevelse oftare.


Nu har jag kommit direkt in från en skön promenad i solen. Mamma stannar en natt till, så ikväll blir det bio; The King's Speech

Förutom de sår som uppstod vid fallet igår, är de helt rödflammiga. Mina knän, alltså. Det högra något värre än det vänstra. I övrigt verkar det inte vara svullet, utan det är mest svedan som är jobbig.

Stänger på jobbet idag, sen är det stämrep med alla altar som gäller.

Snyggt, Persson. Verkligen. Asbra.

Påväg till spinningen. Över sista övergångsstället. Isfläck. Kabooom, rakt ner på knäna. I gruset.

Såklart gjorde det sjukt ont. Gick in på en toalett och synade skadorna. Inga hål på yttre paret byxor. Bara lite nopprigt på knäna. Inga hål på inre paret byxor. Men... gropar.

Höger knä blödde en del, blev ett gäng små sår. Vänster knä fick bara ett litet sår, men blödde en del det med. Tryckte på papper i omgångar tills det gav sig, sen blev det spinning. Såren sved en del, såklart. Men jag tror det var bra för knäna att få jobba lite och röra sig direkt. Då jobbar man bort en del svullnad.

Nu efter en lång dusch med lite intimtvål på såren, ser det okej ut. Det kommer nog svida ett par dagar, men inte värre än att jag står ut.

Nu ska jag krypa ner i soffan hos Finaste, se något halvbra program på TV och sen sooova. Tidigt och länge.

Natti

Slutade redan klockan ett idag och promenerade bekymmerslöst hem från ett begynnande småkaos på jobbet. Det är min tidiga dag. Den hade jag inte för något i världen tänkt ge bort. Särskilt inte som jag gick till sex igår, och ska göra det imorgon också.

Istället blev det en promenad hem, de cirka tre kilometrarna. Promenaden var mest för att reka cykelvägarna. Får sån enorm lust att cykla till jobbet när solen skiner. Konstaterade, att om jag byter ut monsterbacken mot den flerdubbelt så långa och mycket segare, men inte alls lika branta backen, så kommer det gå. Då kan jag köra på vägar som är i stort sett isfria. Kommer få lägga på lite tid för att ta mig till jobbet, men det gäller ju bara tills solen kommit åt inne i skogen. Hur som helst så var promenaden väldigt angenäm. Känns att våren vill komma. Längtar något sjukt efter varma, långa dagar. Vårvårvår!

Nu ska jag strax åka på ett spinningpass. Skippar det på fredag. Har som uppladdning hällt i mig en smoothie med yoghurt, banan, honung och hallon. smarrigt värre. Hade väl egentligen behövt äta något matigare, men då får jag ju håll och det har jag då rakt ingen lust med. Finaste får stå redo med en brakmiddag när jag kommer hem, istället.

Over and out

Nyss hemkommen från innebandyn. Vi var... fyra personer. Men vi spelade på ändå, och jag blev hur trött som helst. Känner ändå att jag utvecklas på det tekniska planet, och jag börjar kunna tänka framåt.

Grattis, Maria. Det tog över ett år. Bra kämpat!

Annars har det varit övningshelg med kören, så nu är jag glad att det är kväll. Ska strax äta lite med Finaste (läs: en enorm portion med stuvade makaroner och sojachorizo), men först ska jag höja blodsockernivån med en dextrosol, och så duscha.

Over and out

Tjolahopp!

Har varit på ett konstigt bra humör idag. Åtminstone sen jag kom till jobbet (jag vet, varför blir man plötsligt på humör där...?). Att ta mig dit var inte så jätteinspirerande i blötan, men det är ju som sagt (skrivet) ljust ute, så det går an.

På jobbet fick jag lite praktiska grejer avklarade. Jag har bytt från att vara ansvarig för de yngsta, till de äldsta. Har gjort om lite i "deras" rum och piffat till lite saker. Känns bra och nästa vecka kör jag igång på riktigt.

Efter jobbet blev jag hämtad av Finaste, tillbringade fyrtiofem minuter eller så hemma, sen bar det av till boxingen. Jag smällde och slog så det stod härliga till, och nu är jag sjukt trött i armarna. Boxades med M även idag.

Imorgon blir det nog ganska lugnt på jobbet. Hoppas jag. Går till halv fem imorgon, sen blir det ett spinningpass. Sen en skön kväll här hemma med Finaste.

Det ska det förresten bli nu med. Först dusch, sen vankas det våfflor! Mums =)

Har varit helnöjd de senaste dagarna. Solen har strålat och det har varit lagom kallt - inte för kallt - på förmiddagarna och sen på eftermiddagarna så har det plussat på och vi har fått tvinga på barnen galonisar. Visst. De gillar det inte något vidare. Och det innebär fler minuter i vår lilla hall, som blir abnormt varm med allt folk i. Men. Det innebär att det är jätteblött ute och det i sin tur innebär att snön är påväg bort. Det uppväger LÄTT alla trånga torkskåp och blöta kläder.

Fast idag ger jag nästan upp hoppet. Det snöar! Usch och fy och bläh!

Oj... Precis när jag skrev det så ser det ut att ljusna lite.

I morse konstaterade jag dessutom att fastän jag tog bussen redan halv sju, så var det ljust. Och inte lite sådär påväg att bli, utan ljust. Innan jag hunnit gå från bussen till jobbet så var alla gatlampor släckta. Då var klockan inte ens sju. Hallelejuja!

Så lite vårtecken finns det allt.

När ska tussilagorna (eller hur det nu skrivs i plural) titta upp, tro?

När jag plockade ut min examen så fick jag presentkort av mamma och pappa på Selma Spa. Idag har jag bokat, och om knappt två veckor, den nittonde mars, ska jag och mamma till Sunne för att lyxa till det rejält. Har pengar undanlagda så jag kan unna mig en femtiominutersmassage och dessutom en femtiominuters djuprengörande ansiktsbehandling. Mamma snålar och kör bara en kort ansiktsbehandling. Men vi kommer må som drottningar när vi åker hem.

Det fina i kråksången är att behandlingarna är inte inbokade förrän klockan elva, respektive klockan tolv, och eftersom vi är välkomna från klockan åtta, så hinner jag se om det finns nåt kul gruppträningspass eller om jag bara gymmar lite på morgonen där.

Åhåhååå vad jag längtar =)

Imorgon får det bli en vilodag. Har tränat på ett eller annat sätt i sex dagar i rad nu. Okej, allt har inte varit maximal ansträngning, men kroppen måste ju få slappa den med.

Såhär har det i alla fall sett ut:

Lördag: Simning, en kilometer.
Söndag: Innebandy. Vi var bara fyra personer. Vi körde alltså två mot två, försten till tre mål och sen bytte vi lag. När alla spelat med/mot alla så körde vi ett kort styrkepass. Alla skulle komma på två övningar var. L, det jäkla muskelberget, kom på den genialiska knäböjargången tvärs över idrottshallen och tillbaka. Tack så hjärtligt! Just den övningen har försvårat ALLT jag gjort i veckan.
Måndag: Kort styrkepass på gymet.
Tisdag: Askul boxpass.
Onsdag: Spinning, inte fullt så kul, men funkade ändå.
Torsdag: Samma boxpass som i tisdags.

Idag på boxingen boxades jag med M från innebandyn och hon är ju alltid lika hysteriskt rolig. Lite lättare också att peppa nån man känner lite. Gick visserligen bra i tisdags med, när jag boxades med en vilt främmande människa, men lite skillnad är det allt.

Imorgon blir det en tur till Axvall igen. Vi ska träffas med hästägargänget, spela V75, äta gott, bowla och prata framtid. Ska bli trevligt. Ska nog se till att vila på lördag med, så jag är pigg och utvilad till söndagens innebandypass.

Men då får det f-n komma fler, för jag vill inte ha fler knäböjare som ger mig en veckas träningsvärk.

Live long and prosper.