Bildbomb från 2013

Jag kan inte hålla mig, helt enkelt. Klicka på bilden om du är sugen på att läsa inlägget den är hämtad från. En del bilder länkar till samma inlägg.
 


Tweet
 
 Redo för ismilen.
 
 Slys rumpa.
 
 Hjärta som jag fick av ett av kidsen på jobbet, på alla hjärtans dag.
 
 Bild tagen av min älskade A, under festkväll med kollegorna.
 
 Första bilden på mig och Finaste, som par. Alla hade fattat, utom vi. Jag publicerade bilden här på vår fyraårsdag.
 
 Jag med mustasch, vilken jag snodde vid en europamässa i Tallinn.
 
 Tiden från VårRuset.
 
 I juni lindade jag, av plast, en midsommarkrans.
 
 
 Trolltema på jobbet.
 
 Finaste blomman, vilken jag fick av en av alla mina underbara ungar. Ni ser väl min legosoldat? Och NU vill jag bara tala om att jag tror jag lyckats få den här att blomma om! Det har aldrig hänt förr!
 
 Min tid från Stadsloppet.
 
 
 
Tre av de vackraste bilder jag tagit. Särskilt den med blåklockan.
 
Alla tre bilderna ovan, länkar till samma inlägg.
 
 Bild från ett inlägg om fördomar.
 
Följande sex bilder kommer från samma inlägg.
 Bild på en Maria som lyckligt dansar runt på en åker, iklädd alldeles för stora gummistövlar.
 
 Liljekonvaljbär.
 
 Groda.
 
 Litet, litet spindelnät.
 
 Hopp från en brunn.
 
 Stenfrukt.
 
 Första gången med färg i håret.
 
 Hyggligt nöjd med tiden, 53.58, efter ToppLoppet.
 
 Att kasta löv omkring sig blir man aldrig för gammal för.
 
 Stämningsfullt inlägg.
 
 Bild från ett inlägg om BillingehusLoppet, samt en liten sammanfattning av årets millopp. Ett positivt inlägg, i så många bemärkelser.
 
 Ja.
 
 Från Köpenhamn.
 
 Nöjd fröken Persson efter löpning hem från jobbet.
 
 Inbjudningar.
 
Från ett instagraminlägg.
 
Tomte.
 
 Årets pakethög.
 

Avslutar med det faktum att jag fick mandeln i risgrynsgröten i år. Så klockrent!

Årssammanfattning

Gjorde du något 2013 som du aldrig gjort förut?
Deltog i ett vinterlopp (ja, löpning då...), besökte Nederländerna, framförde en egenskriven (och egenarrad) låt (en trall), besökte Tallinn, började blogga mer och mer öppet om mina matproblem, färgade håret, var på filmpremiär, sprang en halvmara (i motionssyfte, men ändå).

Genomdrev du någon stor förändring?
Hmm... Nja, det har väl snarare handlat om löpande reflektioner över mitt mående; när jag tittar tillbaka på året så har jag haft både toppar och dalar men flera gånger har jag sagt att när det är över, då ska det vara bra. Annars är väl det mest drastiska som hänt, det att jag färgade håret för första gången ever (inte ens slingor hade det blivit innan dess) och att jag har skickat ut inbjudningar till det som kommer vara mitt och Finastes bröllop.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Svågern och hans flickvän =D

Vilket datum från år 2013 kommer du alltid att minnas?
Tjugoåttonde november. Det var senast jag hade en vilodag och det datumet har etsat sig fast.

Vilka länder besökte du?
Nederländerna och Estland.

Din största framgång på det privata planet?
Att jag blivit bättre på att prioritera. Jag är mer rättfram med vad jag tycker och tänker, samtidigt som jag vet när det är dags att prioritera bort mig och istället vrida och vända på någon annans tillvaro; problematisera och se ur nya synvinklar. Jag är en bättre lyssnare och jag vågar prata med mina vänner på ett nytt sätt. Jag har, helt undantagslöst, E att tacka för den egenskapen.

Vad spenderade du mest pengar på?
Säkert onödigheter som smink och kläder. Eller möjligen mina besök hos J.

Största misstaget?
Inget jag tänker gå in på här.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Det faktum att jag och Finaste bestämde oss för giftermål.

Saknar du något från år 2013 som du vill ha år 2014?
Själafrid.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Räknat kalorier.

Bästa boken du läste i år?
Mercurium, av Ann Rosman. Eller, var det i år...? Eller ifjol?

Vad var din största framgång på jobbet 2013?
Oj... vet inte om jag lyckas plocka ut något enstaka... Som förskollärare utvecklas jag ständigt och framgång för mig kan även betyda att barnen utvecklas. Och det gör de ju hela tiden. Det går, apropå det, att lära fyraåringar om vattenmolekyler. Fyraåringar. Molekyler.

Något du önskade dig och fick?
Inte vad jag minns.

Något du önskade dig och inte fick?
Se föregående fråga.

Vad gjorde du på din födelsedag 2013?
Åkte till Göteborg och hade en underbar helg med min underbare Finaste.

Vad fick dig att må bra?
Träning. All typ av träning. Och hästarna. Familjen. Finaste. Vännerna. Barnen.

Vem saknade du?
Jag saknar alltid min faster. Fastän det är så längesen nu. I sommar är det femton år.

De bästa nya människorna du träffade?
Alla underbara tomtar i Nederländerna. Gudars, vilket skönt gäng med människor! Sen har jag tagit kontakt, på nya sätt, med människor som jag träffat tidigare än just i år, men som nu kommit att betyda mer än innan.

Mest stolt över?
Att jag vågat vara öppen med min matproblematik. Åtminstone här. Kanske kan jag en dag hjälpa någon.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Jag ska gifta mig. Kanske inte så annorlunda, men nytt för mig.


Jag inser, efter lite tillbakabläddrande, att det kommer få lov att bli några inlägg imorgon, och på tisdag, med länkar till inlägg jag på något sätt vill återknyta till. Och ett par inlägg med bilder. Jag har tagit många fina kort och jag har skrivit mycket som är vackert. Jag är stolt över mycket jag har producerat här och jag vill trotsa jantelagen och ge er de texter och bilder som jag vill stoltsera med.

En del texter är vackra och skrivna när jag mår bra. En del är vackra, men skrivna i vemod. Eller vredesmod. Eller i tillstånd av nära förestående ångest. Eller i ångest.

Men jag vill ge er dem ändå. De kommer inom ett par dagar.


Löpningen

Denna vecka har jag sprungit/joggat mycket; 3,49km + 5,06km + 8,14km + 12,83km = 29,52km. Jag vet inte om det är någon typ av veckorekord, men det är inte speciellt viktigt heller.
 
Jag reflekterar mycket när jag springer, något jag kom fram till, just under en löptur. Ord som sagts, eller för den delen inte sagts, spelas upp; jag kan analysera konversationer och förbereda samtal; jag ser tillbaka, jag ser framåt.
 
Den senaste tiden har jag sett tillbaka på året som gått, dels tjugohundratretton som sådant, men också det år som gått sedan november ifjol. På tisdag är det den tolfte november.  Det är ett datum som, troligtvis, föralltid kommer vara fastetsat i min hjärna. Och i hjärtat, för den delen. Det har varit ett år av två steg fram och ett, men ibland också en fyra, fem, steg tillbaka.
 
Det har varit ett löparår.
 
Såhär mycket har jag aldrig sprungit tidigare. Och när jag ser tillbaka på vad jag åstadkommit, ser jag en ständig utvecklig. Jag har sprungit fem lopp under året, varav de första fyra; Ismilen, Vårruset, Stadsloppet och Topploppet, gick långt över förväntan och Billingehusloppet gick något bättre än vad jag trott. Med de facit jag har i ryggen, ser jag framåt och jag vet att jag kan bli ännu bättre. Jag vill hålla löpträningen ordentligt igång, för om bara några månader drar loppsäsongen igång igen och då vill jag förbättra allt jag kan.
 
Hur håller jag motivationen uppe, då?
Jag planerar alltid ett längre löppass ett par dagar i förväg. På så sätt är huvud och kropp inställda på att det ska ske. Jag tänker igenom ungefärliga löpvägar, men jag håller det alltid öppet. Är jag pigg i benen med tre kilometer kvar, så kanske jag tar ett kvarter eller två extra. Blir jag trött, så ser jag till att springa vägar så att jag kan korta av sträckan om det behövs.
 
Turbank. Jag kan komma hem efter jobbet och ha världens spring i benen, men kanske bara ett par timmar på mig innan jag ska vara någon annanstans. Då har jag en liten bank av kortare (eller längre, om det hinns med) "standardrundor" som jag inte behöver planera, kroppen vet i förväg vart den ska.
 
Våga testa nytt. När jag planerar mina turer, så blir de aldrig desamma. Det är underhållande för såväl hjärna som kropp (och nyttigt) att komma ut på nya vägar.
 
Våga vägra. Det är okej att ställa in ett pass. Jag får hjärtklappning när jag bestämt mig, men jag överlever det. Och sanningen är den, att det är inte alltid jättelockande att ge sig ut klockan fem en novembermorgon när regnet vräker ner.
 
Ha mål. Det är nog det viktigaste för mig, att alltid sträva framåt. Om det så är ett lopp, en distans på en viss tid, en viss kilometertid... you name it, det blir så mycket roligare om jag vet vad jag vill med löpningen. Eller med all träning. Alla pass på gymet; dans, box, styrka, cykel, core, yoga... De gör mig till en allsidigt tränad människa och i slutändan en bättre löpare. Och det vet vi, allihop.
 
 
 

Löpträning

Var med på tisdagsgruppen idag, för första gången på över en månad. Det var grymt kul och lite kondis har jag allt kvar, även om jag långtifrån är i IWRform. Känns bra att börja lite smått med löpningen nu, om ett par månader är det ju VårRuset och sen Karlstadsloppet. I år ska jag absolut inte kunna skylla på att jag började träna för sent inpå loppen.
 
Nu ska här duschas och sen blir det nog rätt tidigt i säng idag.
 
Hörs!

Dag två

Veckans andra dag är till ända. Typ.
 
Jag sov alldeles för lite inatt, knappt fyra timmar. Har gått runt som en zombie på jobbet hela dagen och mest försökt hålla huvudet uppåt och fötterna nedåt, så att säga. Tur att jag tycker om att vara där, är där mer än gärna nu när Finaste dessutom inte är hemma.
 
Efter jobb och jobbmöte blev det en löptur, den första sen Ismilen. Fem kilometer i lugnt tempo blev det. Det var något så grymt moddigt och trots isbrodd svårt att få fäste, så det fick bli långsamt idag.
 
 
Nu ska jag ägna mig åt dusch och sen lite tankearbete. Det kan behövas ikväll.

Komplicerad matematik...

Jag är inte, och har aldrig varit, någon höjdare på matematik. Åtminstone inte högre än MaA på gymnasiet. Där tog liksom motivationen stopp, även om mitt logiska tänk lätt hade kunnat ta mig längre.
 
Nog om det. Jag hittade jogg.se där jag lät räkna ut min kilometertid.
 
Jag sprang alltså 8,7km på 50min 57sek.
Det ger en snittid per kilometer på 5min 52sek.
Vilket i sin tur ger en hastighet på 10,23km/timmen.
 
Rätt nöjd, faktiskt.
 

Tiden...

...blev femtio minuter och femtiosju sekunder!
 
Nu handlade det ju om knappt nio kilometer. Karlstadsloppet mäter en mil. Fast med tanke på dagens underlag så ska väl "under timmen" på Karlstadsloppet vara ett fullt realistiskt mål?
 
Nöööööjd!
 
 
Bild tagen av Ss pojkvän J. Fantastiskt stiligt, eller hur... Knappt ett varv är avverkat. Notera att jag redan där hade rimfrost i ögonfransarna.

Goodiebag

När man gick i mål efter loppet i förmiddags fick man en påse. En traditionell gympapåse:
 
Den innehöll följande:
 
Powerade ION4 (bilden är hämtade från powerade.se då Finaste hann dricka upp den)
 

En reflex (mycket praktiskt)
 
Och en BUFF! Jag älskar buffar. Jag vet att man kan variera dem in i det oändliga och jag för min del älskar att ha dem som pannband. Jag köpte en i Polen och den finns kvar än. Den här ska bäras på jobbet som skrytrekvisita.
 

Efter knappt nio kilometer i -15°C...

...ser man ut såhär:
 
 
Ahmenasså KOLLA IN ögonfransarna! Har dessutom en ismusche och gôtt isiga kinder.
 
Loppet gick fint. Enligt Ss GPSklocka mätte det 8,7 kilometer, vilka jag avverkade på drygt femtioen minuter. Jag är grymt nöjd!
 
Underlaget varierade; vi sprang på plogad och grusad asfalt, in på en liten skogsstig, ut på asfalten igen, in bland rötter och snår, upp på myrspänger, ner på isen och så upp på långt gräs. Väl avvägt och kul med variation. Två varv sprang man och jag hade lite visuell kontakt med andra hela tiden.
 
Nu blir det däckande i soffan, lång sovmorgon imorgon och därefter ett skönt stretchande yogapass.
 
Hoolahoop!

Checklista

Lånkisar - Check!
Underställströja - Check!
Ullstrumpor - Check!
 

 
 
Löparjacka - Check!
Löparbrallor - Check!
 
 
 
 
Väst - Check!
Mössa - Check!
Vantar - Check!
Skor - Check!
Brodd - Check!
 
 
 
 
 
Moooot Mariebergsskogen!

Långtur

Nu var det längesen, men idag slog jag till och tog en rejäl långtur. Det blev knappt tretton kilometer och det tog lite drygt en timme, trots att det var tunglöpt så gick det alltså rätt fort. En sån runda till under veckan som kommer och Ismilen kommer gå galant.
 
Höres!
 
 

Anmäld

Igår gjorde jag slag i saken och anmälde mig till Ismilen. Efter jogginturen nerför Billingen (åtta kilometer på femtio minuter, vilket ger en snitthastighet på över nio kilometer i timmen) bestämde jag mig. Nu vet jag att jag kan löpa långt med isbroddar och att jag kan, ja, löpa långt. Det var sjukt längesen jag gjorde ett långpass så det var skönt att få den insikten.
 
Så:
 
 
Nämnde jag förresten att jag, precis som i fjol, fick presentkort på Karlstadsloppet av Finaste? Nu har jag alltså tre lopp att sikta mot i vinter/vår/försommar; Ismilen den 19 januari, VårRuset den 16 maj och Karlstadsloppet den 15 juni. Nej, jag ser inte loppen på något vis som tävling; jag har självinsikt nog att vara nöjd om jag faktiskt ställer upp i alla tre och slipper sjukdom och skador.
 
Taggad? OM!

Äntligen ett mål med träningen

Nu får förkylningen fanimig släppa. Jag har hittat nästa utmaning!