Maria P

Vi har pratat om det där på jobbet.

 

Hur det bara slinker ur oss; Vad duktig du är!

 

Jag tror inte barnen tar illa vid sig. Det är klart att man vill få känna att man har gjort något duktigt. Och de är duktiga. Det är duktigt av en tvååring att helt plötsligt ha knäppt dragkedjan på jackan helt på egen hand.

 

Frågan för mig är vad vi lägger för värdering i ordet. Generationerna äldre än min, bland annat mina lärare, tror jag har/hade bilden av en duktig elev som satt still, gjorde det hen blev tillsagd och inte förde väsen. Mycket tyder på det.

 

Att vara duktig kan faktiskt få en negativ klang, om man tänker på att ett barn som, helt naturligt, trotsar och testar, inte anses vara det. Är det inte duktigt att utvecklas som människa, och på ett barns vis ta reda på vad som fungerar att göra och vad som fungerar mindre bra?

 

Sen kommer jag till själva uttrycket: Vad duktig du är!

 

Är.

 

Stämplar är aldrig bra. Varken positiva eller negativa. De är jävligt svåra att tvätta bort. Och genom att tala om att någon är duktig, har jag talat om hur personen är. Utan att se till förmågor, egenskaper eller vad som utförts. Bara hur personen är.

 

Jag vet var jag själv står i den här frågan, men jag påstår inte att jag har rätt. Jag bara tycker. Som vanligt. Jag gör ofta det.

 

Hur uttrycker jag mig då, istället?

 

Om jag hemskt gärna vill använda ordet "duktig", så blir det gärna: Det där var duktigt gjort av dig! Ännu hellre säger jag: Bra jobbat/kämpat eller bara applåderar eller high-fivar.

 

Jag försöker ertappa barnen med att försöka och med att lyckas. Istället för att stämpla dem med något som de kanske faktiskt inte vill vara.

 

Jag kanske gör fel.

 

Vad vet jag?

Ojdå...

 

Det blev visst ett spontanköp igen.

 

 

Nej, okej, jag överdriver litegrann. Så jättespontant var det inte. Vi har lånelöfte från banken och vi har spanat ett tag. Men bilen har inte legat ute hos Toyota, utan vi hade förtur. Vi fick veta för ett par veckor sen att den skulle komma från ett äldre par som hittills är de enda ägarna. Den har bara gått runt 9000 mil och är åtta år gammal. Igår kom den in och idag var vi och provkörde. Vi föll pladask och slog till direkt. Om allt går som vi tänker oss så kan vi hämta den på fredag.

 

Wihii!

Jag tror de flesta har hört talas om sagan, åtminstone. En engelsk saga som går att göra allt med, om man vill. The very hungry caterpillar. En liten larv som bara äter och äter och äter och tillslut förpuppas den och sen kommer den ut ur puppan som en fjäril.

 

Den ska jag jobba med på jobbet om ett tag, hade jag tänkt.

 

Jag fick en hel hög med bilder av en kollega, och jag har tyvärr ingen aning om var hon hittade bilderna. Jag klippte och skar ut alla bilder och laminerade, och klippte och skar igen. Inspirerad av en annan kollega gjorde jag sen en larv och en fjäril.

 

Som grund för dessa hade jag ormen på bilden från ikea.se nedan.'

 

 

Jag klippte av tungan på ormarna (jag köpte två). På den ena sydde jag sen fast vingar, gjorda av lite glittringt filttyg från panduro och garn.

 

.

 

 

 

 

 

Det ska bli skoj att jobba med barnen och allt det här materialet. Känner jag dem rätt så kommer de älska det.

Igår blev det som planerat en tur till IKEA. Vi skulle ju köpa nya lådor. Vi vill ha lite förvaring av extrauppsättningar av påslakan och örngott i gästrummet, eftersom de tar plats i linneskåpet (ja, jag skrev det; linneskåp).

 

In på IKEA, där vi påbörjade vandringen runt. Vi visste ju precis vad vi skulle ha, så vi bara gick och pratade om allt och inget.

 

Sen fick vi syn på århundradets förvaring till badrumet. Efter lite överläggningar kom vi fram till att jo, det behövdes. Så vi köpte en ställning (70cm) med finmaskiga trådbackar och hyllplan ovanpå det, samt en tvättkorg. Jag smet även in på barnavdelningen och införskaffade ett par småmjukisdjur till jobbet (ni ska få se senare).

 

Sådärja. Hem med allt, och jag hann tillochmed montera ihop tvättkorgen innan vi skulle iväg och skjutsa en kompis på personalfest.

 

Mitt i arbetet med hopmonteringen utbrister jag ett "Ahmenvafaaan..."

 

Det enda vi skulle ha.

 

Det stod snyggt och prydligt staplat på sin avdelning på IKEA, helt utan att ha varit på mycket som vidrört av oss.

Har precis inlett förmiddagen (hrm... jag som ju gick upp redan klockan tio) med en joggingtur i spåret. Höll ett bra tempo hela vägen, framförallt i början, och det kändes bra hela varvet runt. Gympasset igår kändes helt okej det också. Jag höjde bara ett par vikter, men ökade antalet repetitioner från tre gånger tolv repetitioner till tre gånger femton på alla maskiner.

 

Finaste är iväg och hjälper bror sin med lite ärenden, men såfort han är hemma igen så blir det en tur till IKEA. Vi behöver lådor att ha under sängen i gästrummet, framförallt.

 

Häpp!

Utöver jobb har fredagen hittills inneburit spenderande. Av pengar, tyvärr. Och allt är mer eller mindre nödvändigt. Tur då att det kom lite retroaktiv lönehöjning den här månaden.

 

Så nu när räkningarna är betalda ska jag åka och tillbringa någon timme på gymet. Tjohoo vad jag ser fram emot det...

 

 

I'm standing here
Watching the waves break on the sand
Holding your hand
And wondering if there was a time
When I felt more comfortable
I could conquer the world
With you by my side

We've gone down
So many lonely roads
Searched for what we've known
Was right around the corner
And I knew
From the time I saw your face
From our first embrace
That you were the one

We could call it luck
We could call it fate
We could call it heart's desire
We could call it a dream
Even though we're wide awake
Let's just call it love
I'd like to call it love

I feel like
I've known you my whole life
That every day and night
Was made just for us
I don't know
What I ever did before
You walked through my door
And changed my whole life

We could call it luck
We could call it fate
We could call it heart's desire
We could call it a dream
Even though we're wide awake
Let's just call it love
I'd like to call it love
Let's just call it love

Won't you take me by the hand
Only you can understand
This crazy thing we call love

I'm standing here
Watching the waves break on the sand
Holding your hand
And wondering if there was a time
When I felt more comfortable
I could conquer the world
With you by my side

We could call it luck
We could call it fate
We could call it heart's desire
We could call it a dream
Even though we're wide awake
Let's just call it love
I'd like to call it love

 

Löppasset idag var sjukt kul, även om det bjöd på en hel del jobbigt flås.

 

Vi värmde upp med en kilometers jogging. Efter det delade vi upp oss i tre grupper; en långdistansgrupp som sprang sju kilometer, en intervallgrupp som körde trettiosekundersintervaller och en fartleksgrupp. Jag valde fartleken vilket jag trodde jag skulle få ångra, men inte då!

 

Jag vet att sånt kan göras på flera sätt. Vi fick dock göra varianten att alla joggade i lagom fart i ett långt led, med en till två meters mellanrum. Instruktören joggade sist. En efter en skickades man iväg, bakifrån i ledet, och så skulle man fram. då fick man såklart öka tempot rejält, så man kom förbi alla. När man väl var först så la man sig på nån meters avstånd framför ledet och så rullade det på. I början var väntetiden lite längre, och efterhand ökades tempot på hur tätt vi blev ivägsläppta så det sista ver det en lätt variant av tjurrusning.

 

Som sagt, galet kul även om det blev jobbigt också. Känner redan att jag börjar få träningsvärk, men å andra sidan är det precis sånt här jag behöver, då jag gärna lunkar på i sakta mak och aldrig riktigt får upp tempot i löpningen.

 

Nu blir det sova av, ska skjutsa Finaste till tåget imorgon. Klockan sex.

 

Går tåget.

Här sitter jag, nyss hemkommen från gymet. Jag ska strax äta något lätt, för att sen ge mig ut i spåret på tisdagsmotion. Det var urkul förra veckan, så jag ser fram emot det!

 

Andoverandout

Sen jag började på mitt nuvarande jobb, för drygt ett år sen, har någon börjat fiffla med tiden. Helt säkert. Det har aldrig förr varit måndag och fredag så ofta, och onsdagar och torsdagar tycks ha slutat existera helt.

 

Apropå ett år sen.

 

Idag är det på datumet (inte på dagen, det var i onsdags det) ett år sedan mitt livs första och hittills enda (pepparpeppartaiträ) sjukskrivningsdag från ett jobb. Helt sant. Och de dagar jag totalt missat i skolan under alla år går nog att räkna om inte på bara fingrarna, så på fingrar och tår. Min chef kommenterade detta på lönesamtalet i onsdags och hon var imponerad. Det var inte jag. Jag har alltid varit en friskus och trivts bra med det.

 

Måndag och fredag, ja.

 

Viktigare än så var inte det här. Nu ska jag återgå till att slötitta på Konungens återkomst. Denethor har precis kastat sig ut från Minas Tiriths topp (Aaaaah jag brinneeeeer...)

 

 

Lik och potatis!

Igår gjorde jag något jag inte gjort på länge. Jag cyklade till jobbet. Det är drygt två mil och brukar ta mellan åttio och nittio minuter.

 

Igår tog det sjuttiofem! Och det utan att jag ens var särskilt trött. Dessutom lyckades jag överraska E när hon kom utcyklandes från sin gata, och sen cyklade vi tillsammans de sista femhundra metrarna.

 

Var dock grymt trött på kvällen. Jag somnade till travet vid halv nio, och sov sen nästan utan uppehåll till tio, då jag gick upp ur soffan, borstade tänderna och gick och la mig. I sängen. Där jag somnade direkt, utan att märka att Finaste rumsterade omkring, duschade och sen kom och la sig (eller jo... ett litet minne av att han kom och la sig kanske jag har... hmm...).

Jag var nästan lika trött i morse men piggade på mig efter nån timme på jobbet och sen har dagen flutit på. Jag tror jag slog PB i byten då jag på en timme han byta fem nerkissningar och fyra välfyllda blöjor. Herreminskapare.

 

Så.

 

Det rullar på.

Ja, kära hjärtanes...

 

Gick upp kvart över fem i morse, fick i mig frukost och kom iordning och blev skjutsad av Finaste ner till tåget som avgick runt sex. Jobbade mellan fem över halv sju och fem över tre. Skoj dag med mycket som blev gjort.

 

Efter jobbet tog jag tåget tillbaka till stan och knatade direkt till gymet. Värmde upp med lite cross och sen tränade jag styrka mellan fyra och fem.

 

Vid tjugo över fem var jag hemma igen. Hade siktet inställt på ett mellis med fil, banan och russin, men det sistnämnda fanns inte hemma. I min jakt på dessa skrynkliga små energiunderverk hittade jag något annat lite rynkigt, nämligen mandel. Jag har ingen aning om hur länge den legat i skåpet, men eftersom Finaste inte kan äta mandel, slängde jag i en näve i fil- och bananröran. Dessutom hittade jag ett paket riskakor av vilket jag tog en.

 

Sen pass nummer två. Motionspass för nybörjare i spåret. Jag har tre minuters gångväg dit, och dessutom är en förälder på jobbet med där, så det fanns inga ursäkter egentligen. Det blev ett joggingpass med lite löpteknikträning, lite backar och såntdär, innan jag kunde jogga hem igen. Det känns mycket skönt i kroppen nu, efter totalt två timmars träning.

 

Mumsigt mellis

...jag vill krama.

 

Dock är avståndet lite långt. Så det får bli såhär.

 

En stor kram till alla jag saknar, som saknar mig.

 

Och en stor kram till alla som just nu behöver det. Verkligen behöver det.

 

Ni är större än ni nånsin tror.

 

 

Precis såhär känns det i själen just nu

 

 

Somebody - Save me from myself...

Här har det varit produktivt senaste nittio minuterna.

 

Strax efter åtta ställde jag mig och gjorde delicatoglass efter recept av denna tjej. Har ännu inte hunnit prova, men det kan väl inte bli så himla fel? Tänkte bjuda Karlstadskollegorna på lite gott på fredag.

 

Efter det satte jag mig och tillverkade egna uggleburkar. Jag hade hittat ursöta sådana på IKEA, och de hade varit sååå perfekta till min samling på jobbet som naturburkar, men de är fullständigt slut i hela Sverige. Lite bitter bestämde jag mig för att göra egna.

 

Här har ni originalet från IKEA (bild från ikea.se):

 

 

Jag inhandlade träburkar från Panduro samt en massa färg. Dessutom hittade jag inslagspapper på IKEA, med samma mönster som på uggleburkarna, så jag började med att slå in den första burken i det:

 

 

 

 

 

Därefter rollade jag locket med en fin mossgrön färg från Panduro. Rollern i miniformat är ur ett penselset från Panduro (alla penslar/svampar är ur samma set, utom en pensel vilken kom tillsammans med ett set småburkar med färg).

 

 

Och såhär blev den stora burken:

 

 

Den lilla burken målade jag helt och hållet. Jag började med att svampdutta på en antikvit färg på själva burken:

 

 

Och sedan samma mörkgröna som på andra burken, på locket:

 

 

 

Jag avslutade med att stämpla en uggla på locket. Stämpeln är från Panduro, liksom småburkarna med färg, vilka ingick i ett set med småburkar som hette "Nordic Cowboy".

 

 

 

Härligt produktivt, om jag får säga det själv =)

Vet inte vad jag ska kalla det. Har fått jobba i Karlstad istället för Kil den här veckan, ska vara där veckan ut, och även om rutinerna är desamma, kollegorna kända, ungarna mysiga och atmosfären trevlig så får jag lite hemlängtan. Kan man säga.

 

Vill vara med de goa ungar jag känner utan och innan och med de kollegor jag vet min plats bland.

 

Så ja... Jag längtar... hem.

Sluta!

 

FanihelvetesläggAV!

 

SLUTASLUTASLUTA!

Jag hade gott kunnat jobba ett par dagar till. Om man räknar in stalljobb de sista veckorna, så har jag inte varit helledig/stillasittande på nitton dagar.

 

Skönt med helg säger en del.

 

Tid för tankar, säger jag. Inte helt välkomna sådana. Jag försöker febrilt komma på något att sysselsätta mig med så att jag ska vara upptagen precis hela tiden i helgen, men det är svårt.

 

Jag längtar till måndag.

Hoppsan.

 

Min gamla trotjänare till dator har gjort sitt. I min ägo, åtminstone. Kanske kan jag skänka den till typ myrorna. Den fungerar ju, om än lite segt.

 

Hursomhelst. Jag har köpt ny dator. För knappt fyra och ett halvt tusen. En Acer, mycket MAC-inspirerad. Men inte en MAC. Ljudet är grymt, skärmen är bra. Jag är nöjd.

 

So far, alltså. Den är blott två timmar gammal.

 

Som sagt. Hoppsan.