Maria P

Igår var jag och släppte loss under ett boxpass.

Fy faaaen säger jag bara! Karln är garanterat gammal yrkesmilitär! Galna övningar med benböj, krypande på golvet, upphopp och gud vet allt. Jag har knappt kunnat gå idag och halkan har ju inte direkt underelättat. Jag är helt slut efter att ha stapplat fram både inom- och utomhus. Aerobics blir det då rakt inget med. Det blir ett styrkepass imorgon istället.

Tjing!

Det är fantastiskt egentligen.

Att det finns en sång man älskar. Av själ och hjärta. Man vet dess ursprungliga syfte.

Sen träffar man en människa. Som kommer att bli en nära vän som man stöttar. Som stöttar en.

Så en dag inser man, att vartenda ord, varje fras, passar in.

Det här är en sång som passar in på en vänskap jag har, en vänskap som jag kommer kämpa till sista blodsdroppen, för att den ska få överleva.

Inte ett ord sitter fel.

Över hav och kontinenter, genom skymmningar och dagar, har vi färdats med varandra. Vi har vandrat samma vägar, vi har burit samma bördor, vi har sett mot samma stjärnor, vi har sjungit samma sånger, vi har delat samma drömmar. Vi har delat samma minnen, vi har burit samma längtan, vi har sett med samma ögon, vi har trott på samma löften, vi har stått på samma sida.




Över vida oceaner
Emot fjärran horisonter
Över hav och kontinenter
Genom skymmningar och dagar
Har vi färdats med varandra

Vi har vandrat samma vägar
Vi har burit samma bördor
Vi har sett mot samma stjärnor
Vi har sjungit samma sånger
Vi har delat samma drömmar

Du är med mig vart jag går
Genom månader och år
Du är med mig alla dar
Du är med vart jag far
Du är den jag kunde va

Som över broar över djupen
Som skuggor under träden
Som eldarna i natten
Som stigarna i snåren
Har vi varit för varandra

Vi har delat samma minnen
Vi har burit samma längtan
Vi har sett med samma ögon
Vi har trott på samma löften
Vi har stått på samma sida

Du är med mig vart jag går
Genom månader och år
Du är med mig alla dar
Du är med mig vart far
Du är den jag kunde va

Och ingenting kan splittra oss
Och ingenting kan skilja oss
Och ingenting kan slita oss isär
Och ingenting kan få oss att överge varann

Stormar kanske tystar oss
Skuggor kanske slukar oss
Sorger kanske tvingar oss på knä
Men ingenting i världen kan lösa våra band

Du är med mig vart jag går
Genom månader och år
Du är med mig alla dar
Du är med mig vart far
Du är den jag kunde va

Du är med mig där jag är
Du är med mig vart jag ser
Du är med mig alla dar
Du är med mig vart jag far
Du är den jag kunde va


Jag är med dig vart du går
Genom månader och år
Jag är med dig alla dar
Jag är med dig vart du far
Du är den jag kunde va

Jag har länge tränat hos Actic här i stan, men nu börjat känna att jag inte får ut så mycket av det. Har istället bytt till SATS, och ska nu till veckan gå dit oh träna en del. Tänkte tvinga mig upp till ett morgonpass redan imorgon, på tisdag tänkte jag gå på box (såååååååå kuuuuuuuuul), onsdag vill jag testa aerobics, om kroppen tillåter, och på tordag, om jag orkar och vill, blir det ett styrkepass efter sångkursen. Lika bra att köra igång för fullt. Eftersom det är så varierat så tror jag inte jag tröttnar. Och känner jag det, ja då får jag väl trappa ner. Inte mer med det.

Anonym om Skumt:
Du har nog en lätt variant av migrän. Testa Eeze (receptfritt) från apoteket, hjälper efter bara några minuter


----------------------------------------------

Tja... Kanske?
Två gånger har jag fått höra av två av varandra helt oberoende personer att jag har haft ett migränanfall. Inte omöjligt. Ska testa Eeze! Tanken har föresvävat mig, men eftersom jag inte har upplevt själv att jag har migrän så har jag väl inte kommit till skott.
Tack för tipset, du anonyme vän!

Det är vad det är.

Skumt.

Jag har nu i snart en veka haft ont i huvudet. Och nej, inte såndär huvudvärk som man vet var man har. Eller ja, nu skrev jag dumt för den här vet jag precis var jag har. Rent fysiskt alltså. Det jag menade var att jag inte kan denna typ av huvudvärk.

Jag vet var jag har den, skrev jag.

Fysiskt.

Den sitter på en punkt, som en femkrona i storlek, på höger hjärnhalva, precis till höger om "mitten", i linje med örat.

Ni ska få en bild:



OBS! Det är inte mitt huvud!


Det gör inte ont konstant. Inte mycket, i alla fall. Rätt vad det är svider det till utav bara faaaan. Måste stå och massera på det för att det ska släppa någorlunda. Och när det gör som mest ont, kan jag inte fokusera alls.

Nästa skumma grej är att det känns som om det sitter i huden. Jag menar; om det suttit inne i huvudet så hade jag ju knappast kunnat massera bort det.

Inte hjälper värktabletter heller.

Nu har jag fått klaga. Men vad är det? Har googlat, men en del svar gjorde mig så nervös att jag inte kunde sova på en hel natt. Så jag har slutat med det.

En nerv i kläm?

Kulinarisk orgasm.

Så kan man sammanfatta dagens lunch. Vi åkte och provade ett för oss nytt ställe. Restaurang Slussen här i stan. Finaste hade kollat upp dem lite på nätet och sett att de hade mycket vegetariskt att erbjuda.

Och herremingeeeee vad de hade mycket gott! Ät-så-mycket-du-vill-buffé med kryddade kikärter, marinerade champinjoner, rödkålssallad, groddar i olika storlekar, hummus, vanlig grönsallad och mycket mer, bara i grönsaksväg! Varmrätterna bestod av malaysisk chiligryta, risröra, klyftpotatis och - det godaste av allt - spenat- och ädelostbiffar. Det fick bli två omgångar, då alla grönsaker tog upp i stort sett en tallrik.

Sen fanns det efterrätt! Jag är inte mycket för smulpaj, och framförallt inte fruktpajer då jag är av åsikten att frukt är godast när den är så färsk som bara är möjligt. Men denna äppelpaj tillsammans med redas egen vaniljsås bokstavligt talat smälte på tungan! Jag tror jag fick en litenliten äppelklyfta som jag behövde tugga lite på innan jag kunde svälja den.

Jag var så o t r o l i g t mätt när vi gick därifrån, men det var inte den där spymättnaden utan en skön mättnad som la sig som bomull i magen (och säkert runt alla organ också). Är fortfarande - snart fem timmar senare - behagligt mätt. Det här blir en stamrestaurang, var så säkra!

Idag när jag skulle sminka mig (sminkar mig ju bara på helgerna, i stort sett, så det är kul att satsa lite mer då) så frågade jag Finaste vilken färg jag skulle använda. Han funderade en stund och sa sen orange.

Sagt och gjort. Letade upp en orange färg som jag ville ha, sen utgick jag från den.

Såhär blev det:






Tyckte det funkade. Sen har jag läst någonstans att om man vill framhäva blått, så ska man matcha det med orange. Så det borde ju funka till mina ögon.

Nu ska vi ut och äta lunch. Over and out!

Bilen är paj. Vet inte om jag nämnt det? Istället för att harmoniskt och jämnt glida över håligheter och gupp, börjar den vicka från sida till sida vid minsta ojämnhet i vägen. Vi klev ur och kollade. Skillnaden i avstånd mellan hjulhus och däck, är cirka två centimeter, när man jämför höger och vänster sida. Alltså; inte fram eller bak. Utan sida. Vi antar att fjädringen gett med sig. Bilen ska få hälsa på Bosse imorgon. Så får vi se.

Hursomhelst.

Det har inte blivit något bilåkande denna vecka. Det har funkat fint med bussar och tåg... tills idag. Ingen buss härifrån hinner fram till tåget klockan sex. Så det blev cykel ner till stationen i morse. Redan fem satte jag mig, tidspessimist som jag kan vara, på cykeln. Var naturligtvis framme redan en halvtimme innan det tåg ag tänkt ta, skulle gå. Då fick jag se att det skulle gå ett något tidigare tåg, kvart i sex.

Alternativen löd: Sitta och glo i en halvtimme på en obekväm träbänk på tågstationen, eller ta ett tidigare tåg (som redan stod inne och välkomnande på stationen), vara framme tidigare och då ha tid att inta horisontalläge i soffan i personalrummet?

Hyggligt lätt val.

Är med och tävlar om makeupprylar hos Hiilen. Bilden nedan är hämtad från hennes blogg.

Har haft en superhelg hittills, med övningsdag och årsmöte med kören igår. Jag och tjejerna i min underbara stämma härjade loss och sjöng för glatta livet. Det blev väl inte alltid helt rätt, men kul hade vi och det blev många smått hysteriska skratt. Roligast var dock när vi fick blanda oss i stämmorna och i små grupper koreografera och tänka oss in i låtarna. Min grupp korrade Mercedes Benz och med den låtens uppbyggnad fick vi många idéer. Bra blev det också.

Kvällen ägnades som sagt åt årsmöte som följde konstens alla regler. Vi fick smaka tre, efter omständigheterna, ganska goda likörer och i år blir nog kräkreflexfaktorn något lägre vid sittningarna. Jag och mina underbara andraaltar kammade hem titeln Årets Stämma vilket firades med att dumdumma When I'm 64.

Hemma var jag strax före elva och jag somnade tämligen omgående trots fyra koppar kaffe under dagen. Det är rekord ska ni veta.

Nu ska jag ut och göra av med lite pengar. Ha're!