Ett par dagar sedan...
...men lusten har inte funnits. Jag har försökt, tro mig. Men jag kommer inte längre än blogg.se:s startsida.
Anledningen är att det har varit måna intryck att smälta i helgen. Den har varit smockfull med känslor.
Det har varit en av mitt livs mest fantastiska helger någonsin. På många sätt. Jag har fått arbeta fysiskt, köra häst, umgås med trevligt folk, druckit vin, varit full, tummat på kompisskap med mera.
Jag har fått reda på saker också. Sådant jag inte trodde. Ville tro. Eller snarare; aldrig anat. Jag har (igen) lärt mig att man aldrig, aldrig någonsin ska tro sig se på människor om de är friska eller inte. Förtroenden har svikits. Murar jag trodde jag kunde luta mig mot, föll som furor.
Vilken tur att jag flyttade på mig i tid.
Anledningen är att det har varit måna intryck att smälta i helgen. Den har varit smockfull med känslor.
Det har varit en av mitt livs mest fantastiska helger någonsin. På många sätt. Jag har fått arbeta fysiskt, köra häst, umgås med trevligt folk, druckit vin, varit full, tummat på kompisskap med mera.
Jag har fått reda på saker också. Sådant jag inte trodde. Ville tro. Eller snarare; aldrig anat. Jag har (igen) lärt mig att man aldrig, aldrig någonsin ska tro sig se på människor om de är friska eller inte. Förtroenden har svikits. Murar jag trodde jag kunde luta mig mot, föll som furor.
Vilken tur att jag flyttade på mig i tid.
Kommentarer
Trackback