Maria P

 

Fick veta att sôstra mi har en blogg nu (för vilken gång i ordningen?). I nulägen bloggar hon från Sevilla där hon besöker gamla språkresekompisar, bland annat, så i ungefär hundra procent av fallen är det den enda blondinen på bilderna ni ska leta efter, om ni är nyfiken på hur hon ser ut. Ni kan väl avgöra om vi är så lika som folk har påstått i alla tider?

 

Apropå det så ska jag försöka få till en bild med oss syskon där vi gör en min som jag vet att vi gör mer eller mindre exakt lika. Bara för att, liksom. Kanske ska bli ett projekt under min bröllopsdag, då kan de tamejfan inte neka mig någonting.

Jag och mamma har haft en superhelg i Stockholm! Vi möttes redan i Hallsberg och satt och snackade dynga på tåget. Väl framme i Hufvudstaden packade vi oss in i hotellets bagagerum, innan vi gjorde vår första runda på stan.

 

Det blev en del shopping redan då; en sjal, ett halsband och en tröja/poncho eller vad jag nu ska kalla den, hann jag köpa, och (medelst presentkort) ett par nya gymskor. Vi tog en fika och sen knallade vi tillbaka till hotellet för att checka in. Det lilla bagage vi hade lämnades nu på rummet och sen blev det en ny tur ner till stan. Vi gjorde vårt livs första besök på NK där jag köpte vad jag skulle kallat jacka, eller möjligen kappa, om inte mamma klargjort att det var en duffel. Den skulle kostat nästan tretusentvåhundra, men den var på halva priset. Jaja, sextonhundra är rätt mycket pengar, det också, men det var prisvärt ändå. En flaska rosé lyckades vi få med oss också.

 

Snabbt tillbaka till hotellet för ett misslyckat försök till bastubad, innan vi fixade oss iordning inför biobesök. Hundraåringen var klart sevärd. Nu hade jag inte läst mer än halva boken, men jag tror det kommer vara smärtfri läsning, det som återstår. Efter bion intogs trerätters på Michelangelo Ristorante i Gamla Stan. Oerhört gott!

 

Idag tog vi oss ut till Djurgården och in på ABBA The Museum. Mycket bra museum med hög teknologisk standard och mycket kul att se och göra. Efter det besökt tog vi oss tillbaka till innerstan och Gamla Stan, där det blev ytterligare en kopp kaffe och lite gott till.

 

Sen kom väl resans enda bottennapp... Inne i en butik, där jag hittade ett par orientaliskinspirerade byxor och en urmysig fleecetröja, upptäckte jag att min plånbok var borta! Jag svor och suckade, men den återfanns ingenstans. Efter ett tag lugnade jag mig och blev så praktisk som jag brukar när det kör ihop sig; jag knappade mig in på mobilbanken och flyttade alla pengar illa kvickt, jag ringde Finaste och bad honom spärra tankkort och Coopkort och jag spärrade mitt bankkort och beställde nytt. Huruvida plånboken var tappad eller stulen var inget jag varken kunde veta, eller orkade bry mig om. Den var borta, och efter att ha gått igenom, i huvudet, vad som fanns av värde i den, så kunde jag konstatera att inget egentligen var omöjligt att ersätta. Jag flyttade över lite pengar till mamma, som tog ut dem i kontanter åt mig. Jag fick köpt byxor och tröja och sen fick jag en sjal av mamma.

 

Efter en sallad vinkade jag av mamma, som skulle med ett tidigare tåg än jag, och sen strosade jag runt litegrann innan jag hämtade mina saker från hotellets bagagerum och satte mig på mitt tåg hem till Karlstad.

 

Jag hade knappt hunnit sätta mig i bilen hos Finaste, innan det samtal jag gått och hoppats på hela eftermiddagen kom. Min plånbok var upphittad. Av en vänlig själ, inne i Gamla Stan. Jag måste ha tappat den, för Visakort och allt var kvar. Inga kontanter dock... sa killen som ringde, men jag svarade glatt att den hade inte innehållit så mycket som en krona innan dess, så den var, helt enkelt, bara tappad av en Maria som, antagligen, svängde klumpigt med en väska som, klantigt nog, antagligen inte var ordentligt stängd. Mamma och jag hade pratat lite om det där, då vi upptäckte att plånboken saknades; merparten av dem som hittar en plånbok är ärliga och försöker återbörda den till sin ägare. Såvida den bara var tappad (det hoppet hade jag aldrig gett upp, eftersom jag ju inte kunde veta hur det låg till), så fanns ju chansen att den skulle hittas. Och det var vad som hänt, i en gränd i Gamla Stan.

 

Så. Helgen blev precis så lyckad som den kunde bli. Jag har haft tur som en tokig och världen innehåller vänliga själar. Precis som jag visste.

 

Instagram får berätta resten.

 

Gjorde du något 2013 som du aldrig gjort förut?
Deltog i ett vinterlopp (ja, löpning då...), besökte Nederländerna, framförde en egenskriven (och egenarrad) låt (en trall), besökte Tallinn, började blogga mer och mer öppet om mina matproblem, färgade håret, var på filmpremiär, sprang en halvmara (i motionssyfte, men ändå).

Genomdrev du någon stor förändring?
Hmm... Nja, det har väl snarare handlat om löpande reflektioner över mitt mående; när jag tittar tillbaka på året så har jag haft både toppar och dalar men flera gånger har jag sagt att när det är över, då ska det vara bra. Annars är väl det mest drastiska som hänt, det att jag färgade håret för första gången ever (inte ens slingor hade det blivit innan dess) och att jag har skickat ut inbjudningar till det som kommer vara mitt och Finastes bröllop.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Svågern och hans flickvän =D

Vilket datum från år 2013 kommer du alltid att minnas?
Tjugoåttonde november. Det var senast jag hade en vilodag och det datumet har etsat sig fast.

Vilka länder besökte du?
Nederländerna och Estland.

Din största framgång på det privata planet?
Att jag blivit bättre på att prioritera. Jag är mer rättfram med vad jag tycker och tänker, samtidigt som jag vet när det är dags att prioritera bort mig och istället vrida och vända på någon annans tillvaro; problematisera och se ur nya synvinklar. Jag är en bättre lyssnare och jag vågar prata med mina vänner på ett nytt sätt. Jag har, helt undantagslöst, E att tacka för den egenskapen.

Vad spenderade du mest pengar på?
Säkert onödigheter som smink och kläder. Eller möjligen mina besök hos J.

Största misstaget?
Inget jag tänker gå in på här.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Det faktum att jag och Finaste bestämde oss för giftermål.

Saknar du något från år 2013 som du vill ha år 2014?
Själafrid.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Räknat kalorier.

Bästa boken du läste i år?
Mercurium, av Ann Rosman. Eller, var det i år...? Eller ifjol?

Vad var din största framgång på jobbet 2013?
Oj... vet inte om jag lyckas plocka ut något enstaka... Som förskollärare utvecklas jag ständigt och framgång för mig kan även betyda att barnen utvecklas. Och det gör de ju hela tiden. Det går, apropå det, att lära fyraåringar om vattenmolekyler. Fyraåringar. Molekyler.

Något du önskade dig och fick?
Inte vad jag minns.

Något du önskade dig och inte fick?
Se föregående fråga.

Vad gjorde du på din födelsedag 2013?
Åkte till Göteborg och hade en underbar helg med min underbare Finaste.

Vad fick dig att må bra?
Träning. All typ av träning. Och hästarna. Familjen. Finaste. Vännerna. Barnen.

Vem saknade du?
Jag saknar alltid min faster. Fastän det är så längesen nu. I sommar är det femton år.

De bästa nya människorna du träffade?
Alla underbara tomtar i Nederländerna. Gudars, vilket skönt gäng med människor! Sen har jag tagit kontakt, på nya sätt, med människor som jag träffat tidigare än just i år, men som nu kommit att betyda mer än innan.

Mest stolt över?
Att jag vågat vara öppen med min matproblematik. Åtminstone här. Kanske kan jag en dag hjälpa någon.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Jag ska gifta mig. Kanske inte så annorlunda, men nytt för mig.

---

Jag inser, efter lite tillbakabläddrande, att det kommer få lov att bli några inlägg imorgon, och på tisdag, med länkar till inlägg jag på något sätt vill återknyta till. Och ett par inlägg med bilder. Jag har tagit många fina kort och jag har skrivit mycket som är vackert. Jag är stolt över mycket jag har producerat här och jag vill trotsa jantelagen och ge er de texter och bilder som jag vill stoltsera med.

En del texter är vackra och skrivna när jag mår bra. En del är vackra, men skrivna i vemod. Eller vredesmod. Eller i tillstånd av nära förestående ångest. Eller i ångest.

Men jag vill ge er dem ändå. De kommer inom ett par dagar.

Herrejisses, fattar ni att det, idag, är exakt ett halvår till min och Finastes bröllopsdag?! Ena stunden känns det som om det är sjukt lång tid, sen börjar jag tänka tillbaka på det senaste halvåret och hur fort det gått, och då inser jag att det är rätt nära förestående ändå.

 

Sättet vi valt att lägga upp det hela på, räddar oss dock från alltför mycket roddande. Ingen stor middag med dukning och fem bord och ljudanläggning ska ordnas. Alla inbjudningar är skickade. Det mest ansträngande jag kan se framför mig, är letandet av plats att ha vår grillfest på, veckan efter själva bröllopet. Ni kommer väl?Tanken är att det ska bli en såndär fest, dit folk kan komma och gå som de vill. Har man en bror som inga planer har för kvällen, eller en bekants bekant som råkar ha tråkigt; så plocka med dem! Vill man bara titta in och ge en kram så räcker det. Det ska bli en såndär skön, anspråkslöst opretentiös kväll, är tanken.

 

Femte juli.

 

Boka in det.

Smsar just nu som besatt med systeryster. En av hennes bästa vänner är designer, smyckestillverkare och sömmerska. Ska kolla upp vad hon kan tänkas ta betalt för att sy en brudklänning åt mig. Jag har en liten idé och det vore ju, om inte annat, otroligt coolt att ha en klänning som ingen annan någonsin kommer äga en likadan av.

 

Här hittar ni TheRese.

 

Jag har tänkt att ha två olika klänningar på vår stora dag. En brudklänning, och en något enklare, lite kortare. Tänk typ studentutspring; lite halvfin, knälång. Jag vill inte sitta i lång brudklänning på restaurangen på kvällen, vi vill skala ner det mesta krimskramset. Däremot vill jag gifta mig i långklänning.

 

Det blir nog finfint.

I veckan skickade Finaste och jag ut en hög med fint förseglade kuvert.