Maria P

Jag och mamma har haft en superhelg i Stockholm! Vi möttes redan i Hallsberg och satt och snackade dynga på tåget. Väl framme i Hufvudstaden packade vi oss in i hotellets bagagerum, innan vi gjorde vår första runda på stan.

 

Det blev en del shopping redan då; en sjal, ett halsband och en tröja/poncho eller vad jag nu ska kalla den, hann jag köpa, och (medelst presentkort) ett par nya gymskor. Vi tog en fika och sen knallade vi tillbaka till hotellet för att checka in. Det lilla bagage vi hade lämnades nu på rummet och sen blev det en ny tur ner till stan. Vi gjorde vårt livs första besök på NK där jag köpte vad jag skulle kallat jacka, eller möjligen kappa, om inte mamma klargjort att det var en duffel. Den skulle kostat nästan tretusentvåhundra, men den var på halva priset. Jaja, sextonhundra är rätt mycket pengar, det också, men det var prisvärt ändå. En flaska rosé lyckades vi få med oss också.

 

Snabbt tillbaka till hotellet för ett misslyckat försök till bastubad, innan vi fixade oss iordning inför biobesök. Hundraåringen var klart sevärd. Nu hade jag inte läst mer än halva boken, men jag tror det kommer vara smärtfri läsning, det som återstår. Efter bion intogs trerätters på Michelangelo Ristorante i Gamla Stan. Oerhört gott!

 

Idag tog vi oss ut till Djurgården och in på ABBA The Museum. Mycket bra museum med hög teknologisk standard och mycket kul att se och göra. Efter det besökt tog vi oss tillbaka till innerstan och Gamla Stan, där det blev ytterligare en kopp kaffe och lite gott till.

 

Sen kom väl resans enda bottennapp... Inne i en butik, där jag hittade ett par orientaliskinspirerade byxor och en urmysig fleecetröja, upptäckte jag att min plånbok var borta! Jag svor och suckade, men den återfanns ingenstans. Efter ett tag lugnade jag mig och blev så praktisk som jag brukar när det kör ihop sig; jag knappade mig in på mobilbanken och flyttade alla pengar illa kvickt, jag ringde Finaste och bad honom spärra tankkort och Coopkort och jag spärrade mitt bankkort och beställde nytt. Huruvida plånboken var tappad eller stulen var inget jag varken kunde veta, eller orkade bry mig om. Den var borta, och efter att ha gått igenom, i huvudet, vad som fanns av värde i den, så kunde jag konstatera att inget egentligen var omöjligt att ersätta. Jag flyttade över lite pengar till mamma, som tog ut dem i kontanter åt mig. Jag fick köpt byxor och tröja och sen fick jag en sjal av mamma.

 

Efter en sallad vinkade jag av mamma, som skulle med ett tidigare tåg än jag, och sen strosade jag runt litegrann innan jag hämtade mina saker från hotellets bagagerum och satte mig på mitt tåg hem till Karlstad.

 

Jag hade knappt hunnit sätta mig i bilen hos Finaste, innan det samtal jag gått och hoppats på hela eftermiddagen kom. Min plånbok var upphittad. Av en vänlig själ, inne i Gamla Stan. Jag måste ha tappat den, för Visakort och allt var kvar. Inga kontanter dock... sa killen som ringde, men jag svarade glatt att den hade inte innehållit så mycket som en krona innan dess, så den var, helt enkelt, bara tappad av en Maria som, antagligen, svängde klumpigt med en väska som, klantigt nog, antagligen inte var ordentligt stängd. Mamma och jag hade pratat lite om det där, då vi upptäckte att plånboken saknades; merparten av dem som hittar en plånbok är ärliga och försöker återbörda den till sin ägare. Såvida den bara var tappad (det hoppet hade jag aldrig gett upp, eftersom jag ju inte kunde veta hur det låg till), så fanns ju chansen att den skulle hittas. Och det var vad som hänt, i en gränd i Gamla Stan.

 

Så. Helgen blev precis så lyckad som den kunde bli. Jag har haft tur som en tokig och världen innehåller vänliga själar. Precis som jag visste.

 

Instagram får berätta resten.