Mera lussande
Har gjort årets näst sista Luciatåg nu. I kyrkan. Jag höll på att svimma.
Det hela började med att jag hade en sprängande huvudvärk. Ytterligare ett stressmoment kom när vi övade, då Leif kungjorde att han skulle sitta i kyrkan innan vi kom in och tänkte "ge Maria i uppdrag att ge ton". Hade ju gjort det på morgonen, men jag kände mig fortfarande inte helt säker. Så det blev till att öva ungefär hundra gånger på det. Dessutom, som pricen över i, fick jag gå tillsammans med en blind tjej som vi har i kören. Det vill säga, se till att vi båda kom på plats (vilket i och för sig löstes med att vi stod i mitten bredvid varandra) samt att hon inte gick in i något. Som tur är hon väldigt följsam och lätt att leda. Vi kom på plats, i rätt tonart dock. Vi hade inte mycket att sjunga, bara två låtar åt gången vid tre tillfällen. Det jobbigaste i såna lägen är ju tyvärr, att stå still emellan våra tillfällen. Predikan kändes evighetslång!
En liten stund in på uppträdandet började min hand domna. Detta följdes av att jag fick svårt att fokusera blicken. Började röra på fingar och tår för att vakna till liv igen. Ungefär då mötte jag Leif blick och med hjälp av den, frågade han om jag behövde sätta mig ner eller så. Skakade till lite på huvudet och tänkte att det nog skulle gå bra ändå. Luciatåget/gudstjänsten fortsatte och när vi skulle sjunga sista psalmen, Nu tändas tusen juleljus, märkte jag att ett par tjejer hade satt sig. Jag stod dock kvar, men när psalmen var slut och organisten började spela ett orgelsolo, klarade jag inte mer utan blåste ut ljuset och satte mig. Det kändes jätteotäckt, men när det var dags att sjunga luciasången och vandra ut, fick jag kraft igen och tog mig upp, tände ljuset och kom iväg. När vi väl kom ut i vapenhuset, kunde jag andas igen och jag kände mig lite piggare.
Nu ska jag snart försöka sova, fick ju bara fyra timmars sömn inatt. Imorgon blir det nog V75, hoppas de har Saga med sig!
Det hela började med att jag hade en sprängande huvudvärk. Ytterligare ett stressmoment kom när vi övade, då Leif kungjorde att han skulle sitta i kyrkan innan vi kom in och tänkte "ge Maria i uppdrag att ge ton". Hade ju gjort det på morgonen, men jag kände mig fortfarande inte helt säker. Så det blev till att öva ungefär hundra gånger på det. Dessutom, som pricen över i, fick jag gå tillsammans med en blind tjej som vi har i kören. Det vill säga, se till att vi båda kom på plats (vilket i och för sig löstes med att vi stod i mitten bredvid varandra) samt att hon inte gick in i något. Som tur är hon väldigt följsam och lätt att leda. Vi kom på plats, i rätt tonart dock. Vi hade inte mycket att sjunga, bara två låtar åt gången vid tre tillfällen. Det jobbigaste i såna lägen är ju tyvärr, att stå still emellan våra tillfällen. Predikan kändes evighetslång!
En liten stund in på uppträdandet började min hand domna. Detta följdes av att jag fick svårt att fokusera blicken. Började röra på fingar och tår för att vakna till liv igen. Ungefär då mötte jag Leif blick och med hjälp av den, frågade han om jag behövde sätta mig ner eller så. Skakade till lite på huvudet och tänkte att det nog skulle gå bra ändå. Luciatåget/gudstjänsten fortsatte och när vi skulle sjunga sista psalmen, Nu tändas tusen juleljus, märkte jag att ett par tjejer hade satt sig. Jag stod dock kvar, men när psalmen var slut och organisten började spela ett orgelsolo, klarade jag inte mer utan blåste ut ljuset och satte mig. Det kändes jätteotäckt, men när det var dags att sjunga luciasången och vandra ut, fick jag kraft igen och tog mig upp, tände ljuset och kom iväg. När vi väl kom ut i vapenhuset, kunde jag andas igen och jag kände mig lite piggare.
Nu ska jag snart försöka sova, fick ju bara fyra timmars sömn inatt. Imorgon blir det nog V75, hoppas de har Saga med sig!
Kommentarer
Trackback