Upp som en sol och ner som en pannkaka

Fick ett glädjande samtal idag. För en kvart sen. Jag ska på jobbintervju på fredag, för ett företag som heter The Draft. Jag ska bli en såndär säljare som folk drämmer igen dörren i ansiktet på. Antagligen kommer jag bli misstagen för mormon eller Jehovas vittne då och då. Men jobb är jobb.

Ringde pappa på jobbet för att berätta de glada nyheterna. Då kommer smällen. Min brors svärmor dog igår. Hon har varit cancersjuk sedan i höstas, och det var väntat. Men visst känns det, ändå. Det sjuka med hela situtaionen är att tio dagar innan Maud fick sin diagnos, fick även min brors svärfar en cancerdiagnos. Vad är oddsen? Att ett par ska få varsin cancerdiagnos på så kort tid? Och vad värre är; Gunnar har inte lång tid att leva, han heller. I höstas fick de på sin höjd ett år till.

Så:

Mina varma tankar till Maria som sitter i Göteborg och sörjer sin döda mor, och dessutom sörjer vetskapen att hennes far snart ska lämna detta jordeliv.


Kommentarer

Tyck och tänk här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback