Kall om näsan

Det första jag fryser om är alltid näsan. Sen blir naglarna blålila. Hade ju varit snyggt, om det varit ett fint nagellack. Det är det inte.

Näsan är iskall (varför finns det inte näsvärmare?), naglarna blålila. Det stadiet är sedan länge uppnått. Jag fryser om överarmarna så jag vet inte vad och resten av överkroppen är varm utanpå, fast jag fryser inombords. Tecken på sjukdom, kanske. Fast det har jag inte tid med så det ignorerar jag.

I övrigt har dagen varit lite halvkaotisk. Eller ja. Första stunden. Kom iväg i bilen och tänkte att om allt nu flyter på, så kommer jag i tid. Det flöt på. En stund. När den tvåfiliga vägen snörpt ihop sig till en fil igen, så kom jag ikapp en traktor med släp. Den körde i tjugotre kilometer i timmen. Det är en hundraväg. Efter en aslång stund kom jag om och ramlade in på jobbet två minuter försent. Lagom snurrig sådär, men jag kom snabbt på banan och sen flöt det på. Konstaterade än en gång att min grupp är helt fantastisk. Fem tvååriga grabbar är mer underverk än man förtjänar ibland.

Kommentarer

Tyck och tänk här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback