Maria P

Ikväll har det åskat här hemma. Jag är ärligt talat väldigt rädd för åskan (klar fördel med förskolläraryrket; åskar det så kan man klämma ner sig med femton barn i ett hörn och läsa HÖGT och skylla på att det är barnen som är rädda och behöver sitta näranära sin "trygga" fröken), men jag har faktiskt knappt märkt den. Kan bero på att jag först var instängd i en svettig träningssal med ashög musik (BodyCombat med mycket hårdrock) och sen i bilen där Maria Mena fick skråla i falsett och överrösta mullret.

 

Jaja, nu har det börjat ge sig och kvällsolen gör ett par sista, tappra försök att leta sig fram.

 

Och, apropå absolut ingenting, så är jag och Finaste hembjudna till hans kollega på lördag. Finaste fick ett högst personligt mail där det stod typ att "du och sambon är välkomna på kräftkväll hem till oss, det blir familjen och lite kompisar". Trevligt värre, får jag lov att påstå.

 

Häpp, nu blir det dusch. Hejsvejs!