Du är så många, och samtidigt bara du
Du är så stor, i all din litenhet.
Det finns få saker jag uppskattar så, som när jag får egentid med dig, just dig. Blickar, leenden, ord, skratt. Tårar. Tröst och värme. Närhet och trygghet. Du får det av mig, jag får det tillbaka.
Jag blir lycklig när jag får en blick och inget annat behövs. När mina armar sträcks framåt och du springer. Mina händer reagerar på din lilla kropp och i en enda rörelse svingas du uppåt. För en sekund, kanske två, lämnar du mina händer och svävar i luften. Skräckblandad förtjusning i dina glittrande ögon. Den hisnande känslan som går hand i hand med vetskapen vi båda bär, den om att jag har allt under fullständig kontroll. Jag har en stark kropp och fullständig kroppskontroll och jag skulle aldrig, aldrig tappa dig.
Jag vill lyfta dig högt. Jag vill få dig att nå evigheten. Så länge jag bara orkar, lyfter jag dig upp på mina axlar.
Jag vill ge dig hela världen. Jag vill dela med mig av allt jag kan och vet. Jag vill ta emot den visdom du bär på. Jag vill få se världen som du gör. Jag vill ha energi nog att se den empati du bär på, den omtanke som ligger bakom dina frågor.
Jag vill visa dig allt gott. Jag vill ge dig förmågan att spara det, som ett skratt skapar i en kropp. Jag vill berätta hur du kan göra för att spara på det fina. Lära dig hur du kan plocka fram alla goda stunder när de behövs som mest.
Du är så stor, i all din litenhet. Du är så många, och samtidigt bara du. Du är alla. Och du är unik.
Kommentarer
Trackback