Jag. Klarade. Det!
Jag sprang! Hela långa halvmaran hem från jobbet sprang jag! Jag tappade farten litegrann runt Skåre, men kom ändå hem med en snittid på fem minuter och femtiosju sekunder per kilometer. I TVÅ MIL!
Hade dock rätt kul åt mig själv när jag var knappt halvvägs. Tittade på klockan när exakt en mil var avverkad, och konstaterade att jag kommit så långt på under femtioåtta minuter. Jag hade ju tänkt joggingfart, så att ha löpt på så fort kändes jättehäftigt. Och nu var jag ju halvvägs.
Då slog det mig.
Jag ska hålla på lika länge till.
Inte Nu har jag lika långt kvar. Distansen var mig mer eller mindre egal.
Men jag skulle löpa en timme till. Minst.
Ja, jisses.
Ja. Jag har silvertejp runt midjan. Jag hade glömt löpar-reflexvästen hemma och fick ta den jag har i min skogenryggsäck på jobbet och...
...den visade sig vara sisådär en sju storlekar för stor.
Jamenalltså... applåder, tack!(?)
Kommentarer
Trackback