Lärt mig lite nytt
Sådärja. Nu är pianot stämt för en, för ändamålet, billig penning. Jag har dessutom fått lära mig lite nytt, bland annat att... hur var det nu...? "Den sammanlagda spänningen i ett sexoktavigt (vilket mitt är) pianos strängar är runt artonhundra kilo." Det vill säga; det är ett enormt tryck därini; brister alla strängar blir det en sjujävla smäll, som skulle få tillochmed DynamitHarry att bågna. Man börjar alltid stämma ett piano från mitten och går därefter i oktaver och sexter, man stämmer också varje tangent flera gånger, dels alla strängar kopplade till vardera tangent (tre strängar slår an i varje tangent (de högre, i de lägre sitter en tjock)) tillsammans, sen var och en isolerat. Inte undra på att det här tog över en timme. I äldre pianon, däremot, slår bara två strängar an, det är därav det lite "korta" ljudet från stumfilmer beror.
Ni ser.
Och en sak till.
Under åttiotalet och tidigt nittiotal, var det populärt för pianostämmare att signera pianot när de stämt det.
Mitt piano stämdes senast 1989.
Har du ett piano? Öppna övre locket, och haspa av framsidan; den som tangentlocket sitter fast i, och lyft av den. Kolla tangenterna på den inre delen, innanför "det vita". Är det någon ambitiös pianostämmare som varit där och kluddat?
Kommentarer
Trackback