Maria P

Idag känns det tufft igen. Inte tufft som i ångest som i panik som i total uppfattningslöshet men tufft som i ledsenhet. Jag är ledsen idag, men ännu kommer inga tårar.

 

Jag kanske var för trött för det igår. Jag är alltid trött dagen efter en sån urladdning. Igårkväll fick jag ny energi, dels efter en kvällslur på över en timme, dels efter sång, kortspel och biljard med några killar ur kören. Så med ny energi kommer också förmågan att orka känna efter och idag är jag ledsen. Mår inte helt okej.

 

Men jag vet att jag klarar det här. Separationer är tufft men jag har alltid klarat dem förut. Jag klarar den här också. Finaste stöttar på hemmaplan. På jobbet finns fina människor som är i samma sits och som vill väl. Just nu är det separationen som sådan som är jobbig; det andra kommer jag klara tack vare att jag är jag. Så småningom kommer skratten igen; jag får träna på det tillsammans med barnen, så kommer även kollegorna få ta del av skratten igen, som de fått göra förut.

 

Över till något annat. Dagens träning blir ett grymt steppass och sen ska jag ta mig hem till E och hämta mina väskor. Kanske blir det ett löppass ikväll, kanske.

 

Det blir bra.