Min egen terapeut
Idag har jag agerat min egen KBT-terapeut.
Tre gånger har jag tagit mig fram på oupplysta grusvägar. Först ner till bussen (och det gick fort, hade försovit mig och slog upp de små blå när jag skulle lämna huset; var påklädd och ute på trappen sex minuter efter att jag vaknat), och sen hem därifrån. Bussen hem var grymt försenad och inte framme vid hållplatsen förrän det blivit mörkt. Smsade med A hela vägen hem, så kändes det lite bättre.
Sista gången på grusvägarna var dock helt frivillig. Eller vad man nu ska säga... Var väl annat som drev mig, men nu fattar. Det var en rask löptur på drygt tre och en halv kilometer. Kallt som fasen var det, men med tempot uppe gick det fint.
Kolla bilden nedan. Jag har med gula prickar markerat de få gatlyktor jag sprang förbi. Totalt var väl fyrahundra meter upplysta. Och där sprang mörkrädda lilla jag. Fort gick det, och det skulle väl kunna användas som någon sorts kognitiv beteendeterapi.
Kommentarer
Trackback