1. Tillvarons största gåva är jag själv

Det är jag som ska bestämma mig för hur jag vill leva mitt liv. Och det är bara jag som kan förändra, det sätt på vilket jag faktiskt sen lever. Mitt handlande ska styras av mina tankar, för det är jag själv som känner mig bäst.
 
Jag har en vilja starkare än många andra jag känner. Jag har skinn på näsan och min stönighet har tagit mig långt. Det vackraste jag har, är just mitt eget Jag. Det skapas och formas, dagligen, tack vare de egenskaper jag bestitter och de val jag gör. Mina egenskaper och, framförallt, min vilja har tagit mig så otroligt långt. Mitt mod har fört mig in på nya stigar, nya frön sås dagligen. De gror, slår rot och skapar tankar jag knappt trodde jag skulle våga tänka.
 
Hade jag varit någon annan än just Jag, ja då hade jag aldrig mött de människor jag omger mig med. Och hade jag mött dem, så hade vi kanske aldrig fått kontakt, för jag hade kanske haft egenskaper de gallarat bort. Så jag är tacksam för mitt Jag, det Jag jag känner, för det är det som gett mig nya bekantskaper och vänner.
 
Mig själv kan jag liksom aldrig bli av med. Och det är bra, för hur ensamt det än kan kännas ibland, har jag alltid mig själv. Att fråga, att luta mig mot. Mitt Jag svarar alltid. Ibland skapas diskussion, argumentation. Och det är bra, det också. Det behövs ofta lite bollande fram och tillbaka, för att nå resultat. Eller åtminstone konsensus.
 
Mitt Jag är en gåva. En enorm tillgång. Som aldrig får slösas bort. Och om inte jag tror på mig, vem ska göra det då?

Kommentarer

Tyck och tänk här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback