Det får inte bli som sist

Idag har jag gått. Först promenerade vi den dryga kilometern ner till blomaffären och köpte fröer och jord. Sen har jag gått lite till; först en promenad på dryga milen, sen både till och från gymet och danspasset jag var på ikväll.
 
Nyttjat det fina vädret, kan tänkas.
 
Jo. Fast det finns fler orsaker.
 
För rastlösheten har fortsatt hänga i. Jag har plockat, plockat och plockat. Slängt en massa, lagt undan och torkat av ytor. Tillslut satt jag och rullade ihop sladdar till diverse mobilladdare. Jag kunde inte för min värld förstå vad det var som gjorde mig så rastlös och nervös.
 
Sen förstod jag. Så självklart, att jag inte hade förstått det? Kanske har ledigheten kommit emellan? Och jag har inte riktigt tänkt igenom.
 
Att jag insåg vad det är jag stressat upp mig över idag, kom lite som en lättnad. För jag avskyr att inte veta (det är som när en häst är skadad; jag vill inte att veterinären ska titta medlidsamt på mig och sorgesamt förklara vad som är fel - dra det krasst och ärligt så jag vet vad jag ska göra). Samtidigt insåg jag just det; att jag inte har tänkt. Inte förberett mig det minsta.
 
Om det är någon gång jag behöver att någon träder in, så är det nu. För det får inte bli som sist.

Kommentarer

Tyck och tänk här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback