Maria P

Livet är så fyllt av val, och särskilt för mig som är privilegierad nog att vara född där jag är, vara född av just mina föräldrar, att ha ett jobb (jag kan fortsätta i evigheter)... Allt går givetvis inte att välja, mycket är slump eller helt enkelt bara oföränderligt. Men jag har chansen att, dagligen, göra så otroligt många aktiva val.

 

Ett aktivt val jag gör, är att aktivt välja.

 

Jag fick en gång besluta mig för, efter visst inre resonemang, att det är viktigt att jag gör aktiva val då jag kan, om det är en situation där jag mår bäst av det (annars är det aktiva valet att bara flyta med, det kan fungera bra det också (det är faktiskt ganska nyttigt för mig)). Och en dålig dag, då kan jag få mig själv att må lite, lite bättre, genom att välja vad jag vill se.

 

Jag väljer att se det vackra. Att aktivt leta efter det. Det kan vara två tussilagon som kämpar för att kunna nå rätt människor, innan det är för sent. Det kan vara en soluppgång som jag råkar fånga med blicken, innan bussen svänger vänster och jag inte hinner se mer. Det kan vara en fras, en genialiskt diktad sångtext. Det kan vara en kråka som tar ett bad i en vattenpöl, fylld av vissna löv. Det kan vara dimman som sakta stiger över gröna hagar medan luften fylls av doften av morgon, en tidig julimorgon då dagen försöker vakna. Då är det lätt att kliva upp klockan fem, när jag vet vad jag kan mötas av, bara jag aktivt väljer att se.

 

Oftast är det det enkla jag ser. Det mest vardagliga, det jag lättast tar för givet. Jag har blivit bra på att se det vackra i all sin enkelhet och jag har slutat vara blyg för att visa att jag ser, jag visar det, och jag ler. Ibland skrattar jag lite, och kroppen fylls av lugn och av bubbel.

 

Det kan vända en hel dag för mig, det vackra runtomkring. Jag vet inte vem jag hade varit, om jag aldrig valt att se, och att njuta av det.

 

Jag menar inte att världen är, eller ska vara, en rosaskimrande Törnblomsk plats på fluffiga moln. Det är aldrig så enkelt. Jag missar det vackra, jag också. Ofta. Det är de aktiva valen jag behöver påminna mig själv om; det andra har jag ju bevisligen överlämnat åt slumpen och högre makter. Men jag blir glad av att se det vackra, de dagar jag får det att fungera.

 

Det är inte enkelt, inte helt självklart. Det är val jag gör.