Maria P

 

 

 

Ana, bussen här utanför går ingenstans
Det är ingen som vill någon vart
Jag har åkt så många varv
Men det är alltid lika svart
Ana, är det tiden på året som skrämmer?
Är vi trygga bakom väggarna här?
Nej jag vill inte få in den där världen
Den är så tom och tyst och tvär
Och min tunna karaktär
Bara vrider och vänder sej
  Jag vill va en bättre man vän för dej
Ett smartare drag, en lösning
En lanterna på din gungande båt
Ja, jag vet att jag sluter igen
Men det känns som om det är mej dom vill åt
Nej, jag vet, men det känns så än

Ana, det är ett timglas som bara rinner
Det finns inget att förstå
När himlen är blodröd och brinner
Är det natten som tränger sej på
Och jag drömmer så konstigt igen
Ana, håll mej, hårt
För jag skakar av all denna meningslöshet
Jag förstår bara det som är vårt

Ana, nu tänder dom gatubelysningen
Bussarna åker sitt varv
Jag letar efter rispor i ytan
En spricka, ett hål, en skarv
Det måste komma nåt bra ur allt
Det måste växa nånting under alla listor
Alla bingon, alla tävlingar, alla steg tillbaka
Res mej upp, ge mej lust att hänga på
Jag ska värma dej, Ana
Jag ska lyssna och förstå
För trots all tomhet
Trots det timglas som sliter i oss
Ska vi hitta en väg ändå
  Ska jag hitta en plats ändå
Hitta ett hem vi två