Sängdags
Klockan är strax över nio, och jag planerar att krypa ner under täcket om sisådär fem minuter. Powernappen tidigare, kombinerat med träning, gav mig lite ny energi, men outsövdheten är ett kvarstående faktum. Summa summarum; ska jag ta mig upp kvart över fyra imorgon, så är det kort sagt dags att göra sig redo.
Reflekterar lite över dagen, och myser över det faktum att trött treåring lyckades somna i mitt knä en vända. Det är något rofyllt över sovande barn, och att se att hen är så trygg med mig, gör mig lugn. Jag har saknat ett visst par lugna, glada, klarblå ögon och ett varmt leende idag, men det handlar nog mycket om vanan av att se dem på just torsdagar. Jag har ju faktiskt fått en hel drös med leenden, så det går ingen nöd på mig. Jag behöver, för mitt eget välbefinnandes skull, sluta bli så beroende av ett visst leende, ett visst ögonpar eller en viss röst. Jag kan inte förlita mig på den tryggheten, för jag vet hur ont det kan göra. Det handlar åter om att inte riktigt våga släppa in, och det ligger hos mig. Och ren självbevarelsedrift hindrar mig från just att öppna upp, vare sig fönster eller dörrar.
Nej, jösses, så flummigt. Nu ska jag sova.
Kommentarer
Trackback