Maria P

De små. De underbara små. Som jag nämnt tidigare, har jag inga egna, utan jag ägnar all den kärlek en vuxen kan ge ett barn, åt de små som finns på jobbet.

 

Jag har varit borta en vecka. Det blev några leenden och glada ögon när jag klev in, men den som värmde mest, kom sprungen ur ren spontanitet.

 

En av treåringarna ropade, helt utan att tänka, "Nämen HEJ!" och sprang emot mig med öppen famn. Jag fick verkligen intrycket av att ha varit saknad, och det värmer.

 

Jag betyder något för någon, någon som verkligen inte behöver tycka om mig. Någon som kan välja att se mig som vilken vuxen som helst.

 

Men hen hade saknat mig. Blev glad att se mig.

 

Det är sånt som ger styrka, de dagar då jag tror jag ska gå sönder, litegrann. Det är sånt jag kan se tillbaka på med värme, dagar som inte är som idag. Dagar som är tunga.

 

Jag sparar på dem.

 

Dagarna med de fina.