Skapande

Minns ni att jag nämnde att jag skapat en ny melodi? Eller, snarare, att en människa givit mig en ny melodi?
 
Jag har skapat igen. Jag har fått till en melodi, och den är faktiskt vacker. Och den har visat sig gå att göra mycket med. Den har en mottagare, självklart har den det. Det har alla mina melodier. Redan när första tonen kommer, vet jag till vem den är. Men det är aldrig så, att jag tänker att nu ska hen få en visa, utan någon ger mig en melodi, helt omedvetet. Alltid utan text. Bara melodier. Och den här är vacker. Den är sin mottagare, på pricken. Den kom över mig förra veckan, i en helt annan situation än jag är van vid. Mottagaren var inte ens där, långtifrån. Men plötsligt började jag nynna, och jag visste direkt vem jag nynnade för. Jag blev så glad, för det var längesen en melodi kom in i mitt medvetande så.
 
Minns ni, hur jag beskrev att jag behöver vemodet för att kunna skapa?
 
Den har, sedan länge, tagit form. Den är klar. Jag bara leker med den nu. Lägger till stämmor. Har, för minnets skull, skrivit en pianostämma; bara som komp. Kanske kan Finaste spela melodin på dragspel? Det skulle kunna låta vackert tillsammans.
 
Den finns i flera versioner. Alla passar mottagaren. Inte konstigt, för jag har ju fått den, av mottagaren, en gång. Jag har bara förvaltat gåvan och tecknat ner den. För att, en dag, kunna ge den tillbaka.
 

Kommentarer

Tyck och tänk här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback