Aggressiv shopping!
Kom utan större svårigheter ur sängen i morse, styrde bilen mot Kil och öppnade på jobbet; larmade av, tände ljus, startade musik, plockade fram frukost, gjorde gröt, låste upp och tog emot sex hungriga barn.
Hela morgonen flöt på fint.
Men.
Runt halv tio, eller strax därefter, började min hjärna stänga av. Allt rationellt tänkande, alltså.
Och.
Tvååringar vet precis hur de ska utnyttja det.
Var så arg på en av dem att jag inte visste vad jag skulle göra. Jag ville bara skrika och lägga mig på golvet och sparka vilt omkring. Nu kan dock inte förskollärare göra så, utan man får bita ihop, försöka hålla rösten till lugna förmaningar och intala sig att det är på grund av att jag själv inte är pedagogisk nog just nu.
Till sist fick vi dock på alla overaller och kom ut, och därefter gick det bättre.
Efter jobbet blev det en snabb vända hem, sen ner till stan för lite (vad jag kallar) aggressiv shopping. Det har blivit smink, leggings, blus och (viktigast av allt) VINTERSKOR.
Jag är totalt ointresserad av mode och gick enbart på praktisk funktion. Vad behöver jag på en förskolegård i vinter?
Just det.
Kängor.
Något stora, helt medvetet, så att jag kan pressa i ett par raggisar i dem. Varmfodrade, nyimpregnerade, ingen onödig dragkedja som släpper in fukt. De har alltså allt en förskollärare behöver.
Årets köp?
Skulle tro det.
Hela morgonen flöt på fint.
Men.
Runt halv tio, eller strax därefter, började min hjärna stänga av. Allt rationellt tänkande, alltså.
Och.
Tvååringar vet precis hur de ska utnyttja det.
Var så arg på en av dem att jag inte visste vad jag skulle göra. Jag ville bara skrika och lägga mig på golvet och sparka vilt omkring. Nu kan dock inte förskollärare göra så, utan man får bita ihop, försöka hålla rösten till lugna förmaningar och intala sig att det är på grund av att jag själv inte är pedagogisk nog just nu.
Till sist fick vi dock på alla overaller och kom ut, och därefter gick det bättre.
Efter jobbet blev det en snabb vända hem, sen ner till stan för lite (vad jag kallar) aggressiv shopping. Det har blivit smink, leggings, blus och (viktigast av allt) VINTERSKOR.
Jag är totalt ointresserad av mode och gick enbart på praktisk funktion. Vad behöver jag på en förskolegård i vinter?
Just det.
Kängor.
Något stora, helt medvetet, så att jag kan pressa i ett par raggisar i dem. Varmfodrade, nyimpregnerade, ingen onödig dragkedja som släpper in fukt. De har alltså allt en förskollärare behöver.
Årets köp?
Skulle tro det.
Måndag
Ovanligt lugn måndag på jobbet. En personal sjuk, men det märkte vi knappt av då det var så få barn. Inget särskilt hände/skulle ha hänt och det underlättar vesäntligt. Vi körde på som vanligt med våra samlingar och allt, och att det är som vanligt och att rutiner följs underlättar för både mig och barnen.
Jag kan tycka det är kul med omväxling, men jag gillar rutiner och blir därför lätt lite småstressad när rutiner byts/bryts. Ett exempel är när jag bytt jobb. Jag har det jättetufft precis i början, och de rutiner jag lär mig snabbt måste stenhårt följas för att jag snabbt ska finna en trygghet.
Nog om det.
Körövning ikväll. Hyggligt rep, och vi kom igenom en del. Nu känns kvällen längre framskriden än vad den egentligen är, så det blir snart sängen.
Natti
Jag kan tycka det är kul med omväxling, men jag gillar rutiner och blir därför lätt lite småstressad när rutiner byts/bryts. Ett exempel är när jag bytt jobb. Jag har det jättetufft precis i början, och de rutiner jag lär mig snabbt måste stenhårt följas för att jag snabbt ska finna en trygghet.
Nog om det.
Körövning ikväll. Hyggligt rep, och vi kom igenom en del. Nu känns kvällen längre framskriden än vad den egentligen är, så det blir snart sängen.
Natti
Sexton år
I fredags var det sexton år sedan
Jag saknar dig, morfar
Tiden læger alle sår, siger de
Men hvornår er det?
Hvornår bliver det?
Jag saknar dig, morfar
Tiden læger alle sår, siger de
Men hvornår er det?
Hvornår bliver det?
Dried up
Jag konstaterade det i morse.
Jag hade tagit en överdos.
Jag hade sprayat hela näsan full med Otrivin Comp och tacken för det var att jag var snustorr längst bak i svalget där mun- och näshåla möts. Trots enorma mängder vatten under dagen ville det aldrig riktigt ge sig. Nu har jag käkat lite ost, druckit honungsvatten samt sprayat in lite Nosoil, och tänka sig! Det börjar kännas normalt. Nu är å andra sidan näsan helt igenkorkad igen, men hellre det än att vara så torr att det gör ont att ens andas.
Annars?
Jo.
Jag hade tagit en överdos.
Jag hade sprayat hela näsan full med Otrivin Comp och tacken för det var att jag var snustorr längst bak i svalget där mun- och näshåla möts. Trots enorma mängder vatten under dagen ville det aldrig riktigt ge sig. Nu har jag käkat lite ost, druckit honungsvatten samt sprayat in lite Nosoil, och tänka sig! Det börjar kännas normalt. Nu är å andra sidan näsan helt igenkorkad igen, men hellre det än att vara så torr att det gör ont att ens andas.
Annars?
Jo.
Vilar glad. I din famn.
Sjön ligger tätt mot stranden
Himlen oändligt blå
Jag står med dig i handen
Mörkret faller
Och du lyser så
Vinden vill famna skogen
Havet ger vågen ro
Vännen vill vara trogen
Där du vandrar vill min längtan bo
Det är kärleken som bär min förtröstan genom livet
Så jag söker dig, jag ropar överallt ditt namn
Tills jag är i din famn
Vilar glad i din famn
Vilar glad
I din famn
Jag vilar glad i din famn
Vilar glad
I din famn
Jag vilar glad i din famn
Nära vill jag vara
Lugn vid din varma själ
Jag är en barnsång bara
Den är enkel och menar så väl
Det är kärleken som bär min förtröstan genom livet
Så jag söker dig, jag ropar överallt ditt namn
Tills jag är i din famn
Vilar glad
I din famn
Jag vilar glad i din famn
Fullständig förvirring
Hur kommer det sig att jag slog handen i väggen?
Vem är det som ligger bredvid mig?
Och VARFÖR i all världen är jag fullt påklädd?
Dessa tre frågor hann jag både ställa mig och själv besvara inom loppet av ungefär två sekunder, natten till igår.
Finastes föräldrar var på besök i helgen, och vi brukar då göra som så att de tar vår säng, medan vi sover i gästsängen. Fredag kväll, runt nio, skulle jag lägga mig ovanpå sängen och läsa en stund. Bara läsa. Jag var inte det minsta sömnig och hade intentionen att snart komma tillbaka till vardagsrummet och sitta och umgås en stund.
POFF! Så vaknade jag av att någon rörde sig bredvid mig, och att jag på grund av det slog handen i väggen. Förvirringen var under ett par sekunder total. jag har ju ingen vägg bredvid min sida av sängen? Och vem är det som ligger bredvid mig? Den sistnämnde var naturligtvis Finaste, och att jag låg i gästsängen gick det upp för mig millisekunden senare. Sen upptäckte jag att jag låg fullt påklädd, ovanpå täcket.
Sakta, sakta, förstod jag att jag, utan att ens minnas att jag slutit ögonen och lagt ner huvudet, hade somnat mitt i läsningen. Finaste hade varit hygglig nog att plocka bort boken. Klev upp och kollade klockan. Halv två. Jag hade sovit i drygt fyra timmar.
In på toa, borsta tänderna (hade det inte varit för extrem kissnödighet, hade jag struntat i tandborstningen), av med kläder och tillbaka till sängen. Naturligtvis tog det mig en timme att somna om igen. Finaste och hans föräldrar skrattade gott åt mig på morgonen. Och det kunde de väl få göra. Lite lustigt är det ju.
Annars har helgen inte bjudit på så värst mycket. Några snabba besök i butiker, veckohandling, inköp av ny jacka, med mera. Kvällarna har varit lugna med mat, snacks, TV och lite spel.
Nu ska jag umgås med Finaste innan kvällen blir alltför sen.
Och VARFÖR i all världen är jag fullt påklädd?
Dessa tre frågor hann jag både ställa mig och själv besvara inom loppet av ungefär två sekunder, natten till igår.
Finastes föräldrar var på besök i helgen, och vi brukar då göra som så att de tar vår säng, medan vi sover i gästsängen. Fredag kväll, runt nio, skulle jag lägga mig ovanpå sängen och läsa en stund. Bara läsa. Jag var inte det minsta sömnig och hade intentionen att snart komma tillbaka till vardagsrummet och sitta och umgås en stund.
POFF! Så vaknade jag av att någon rörde sig bredvid mig, och att jag på grund av det slog handen i väggen. Förvirringen var under ett par sekunder total. jag har ju ingen vägg bredvid min sida av sängen? Och vem är det som ligger bredvid mig? Den sistnämnde var naturligtvis Finaste, och att jag låg i gästsängen gick det upp för mig millisekunden senare. Sen upptäckte jag att jag låg fullt påklädd, ovanpå täcket.
Sakta, sakta, förstod jag att jag, utan att ens minnas att jag slutit ögonen och lagt ner huvudet, hade somnat mitt i läsningen. Finaste hade varit hygglig nog att plocka bort boken. Klev upp och kollade klockan. Halv två. Jag hade sovit i drygt fyra timmar.
In på toa, borsta tänderna (hade det inte varit för extrem kissnödighet, hade jag struntat i tandborstningen), av med kläder och tillbaka till sängen. Naturligtvis tog det mig en timme att somna om igen. Finaste och hans föräldrar skrattade gott åt mig på morgonen. Och det kunde de väl få göra. Lite lustigt är det ju.
Annars har helgen inte bjudit på så värst mycket. Några snabba besök i butiker, veckohandling, inköp av ny jacka, med mera. Kvällarna har varit lugna med mat, snacks, TV och lite spel.
Nu ska jag umgås med Finaste innan kvällen blir alltför sen.
Höströjning
Här laddar vi för en jättesen middag. anledningen till den sena timmen är att vi fastnade i förrådet. Vi röjde och röjde och öppnade kartonger som ingen av oss varit i sedan flytten i juni förra året. Det har slängts och skänkts och stuvats om. Nu har vi dessutom fått bort kartonger sedan Finastes föräldrars flytt i maj i år. De har stått i vårt gästrum, men nu förpassats till förrådet. Känns otroligt skönt. Slänga och göra av med är något av det mest frigörande jag vet.
Nu ska jag ut och kolla lasagnen i ugnen. Sen blir det mat och slapp framför TV:n innan sängen kallar.
Nu ska jag ut och kolla lasagnen i ugnen. Sen blir det mat och slapp framför TV:n innan sängen kallar.
Söndagsångest
Den hälsar på varje vecka. Runt 18/19-tiden. När det är lite för tidigt att lägga sig och lite för sent för att göra något. Då kommer den.
Söndagsångesten.
Helgen är slut och det är snart dags att ställa klockan igen. En enda dag till, snääääälla! Bara en enda dag med sovmorgon och umgänge med Finaste?
Som tur är så försvinner den rätt fort igen.
Så snart jag kliver in på jobbet och möts av en kollegas eller ett barns härliga leende och/eller godmorgon. Då går ångesten upp i atomer och jag är tacksam över att få jobba. Få jobba med det jag älskar.
Annars har helgen varit fin. Vi har fått både upp och ner vår nya TV på och från väggen. Vi har köpt och lämnat tillbaka väggfästen på löpande band. Saken är att hålen i väggen för att få upp fästet redan fanns där, och ingen av oss har lust att borra nya i dessa jäkla betongväggar. Det första fästet passade med hålen, men krokarna som man skruvar fast i TV:n var för långa och syntes när TV:n var på plats på väggen. Det andra fästet passade inte alls med hålen. Så nu står TV:n på sin fot, i väntan på att vi ska inhandla ett passande fäste. Om jag får som jag vill så blir det en wirevariant.
Idag trotsade jag min segdragna förkylning och drog med Finaste till gymet för ett kort pass. Efter det tog jag en runda på ett par kilometer i spåret. Kändes okej, men visst blev jag trött. Kan i och för sig bero på, utöver förkylningen, att jag inte tränat alls på en månad, på grund av sagda förkylning.
Nu blir det nog snart sänggång. Så söndagsångesten får försvinna och en ny arbetsvecka får börja.
Söndagsångesten.
Helgen är slut och det är snart dags att ställa klockan igen. En enda dag till, snääääälla! Bara en enda dag med sovmorgon och umgänge med Finaste?
Som tur är så försvinner den rätt fort igen.
Så snart jag kliver in på jobbet och möts av en kollegas eller ett barns härliga leende och/eller godmorgon. Då går ångesten upp i atomer och jag är tacksam över att få jobba. Få jobba med det jag älskar.
Annars har helgen varit fin. Vi har fått både upp och ner vår nya TV på och från väggen. Vi har köpt och lämnat tillbaka väggfästen på löpande band. Saken är att hålen i väggen för att få upp fästet redan fanns där, och ingen av oss har lust att borra nya i dessa jäkla betongväggar. Det första fästet passade med hålen, men krokarna som man skruvar fast i TV:n var för långa och syntes när TV:n var på plats på väggen. Det andra fästet passade inte alls med hålen. Så nu står TV:n på sin fot, i väntan på att vi ska inhandla ett passande fäste. Om jag får som jag vill så blir det en wirevariant.
Idag trotsade jag min segdragna förkylning och drog med Finaste till gymet för ett kort pass. Efter det tog jag en runda på ett par kilometer i spåret. Kändes okej, men visst blev jag trött. Kan i och för sig bero på, utöver förkylningen, att jag inte tränat alls på en månad, på grund av sagda förkylning.
Nu blir det nog snart sänggång. Så söndagsångesten får försvinna och en ny arbetsvecka får börja.