Maria P

Jag har haft stallet i helgen, samtidigt som jag fick lite kvalitetstid med S som var hemma den här gången. Det har gått i lite mer lagom fart än förra gången, men jag har ändå jobbat på bra, tycker jag själv.

 

Jag och S fick för oss att klippa hennes extremt håriga shettis Oskar. Han är tjugofem år och fram till klockan fyra idag liknade han mer eller mindre en mammut. Första försöket blev ganska misslyckat, då skären till klippmaskinen var totalslut. Vi åkte och köpte nya och VIPS ramlade pälsen av ponnyn. Allt gick fint tills jag skrek till. Ponnyn kryllade av småsmå löss! Det är inte första gången utan det händer mer eller mindre varje höst när pälsen börjar bli lång på Oskar.

 

Vi klippte klart och badade Oskar i lusmedel. Nu har det dock börjat klia på prick hela mig och så fort jag kommit hem till Karlstad gnodde jag in håret med lusmedel som införskaffades då det gick löss på jobbet, även om jag den gången helt slapp bli smittad. Det här medlet är helt ogiftigt och lössen blir således inte resistenta mot det, så jag är helt lugn över att använda det bara för säkerhets skull.

 

Det ska sköljas ur... typ nu.

 

Tjingeling!

JAG FÅR ÅKA OCH JOBBA I STOCKHOLM!

 

Jag hade tänkt vänta till eftermiddagen med att ringa chefen, för att ladda upp med lite energi. Kvart över åtta hade dock tre kollegor pushat mig och jag ringde redan på morgonen. Undrar hur det lät...:

 

Jo jag vill bara säga det medan jag har ångan uppe att jag vill verkligen jobba i Stockholm i oktober och om jag inte säger det nu så säger jag det aldrig och släpper fram nån annan bara för att vara snäll och då blir jag jättebesviken på mig själv och jag vill verkligen och jag har boende och snällasnällasnälla men det är ditt beslut och jag accepterar om nån annan är bättre lämpad men jag ville bara få ur mig det här och JAGVILL!

 

Chefen skrattade åt och med mig och sa att naturligtvis skulle jag få åka om jag så gärna ville. Jag la på luren och flög ut i hallen och rakt i famnen på A och bara jublade. Hon, stackarn, stod mitt uppe i en lämning av ett barn, vars mamma jag nog gav en smärre hjärtattack. Som tur är så är det en av våra mer "personliga" föräldrar som gärna frågar om oss och som verkligen gladdes för min skull.

 

Jag är så himla glad just nu. Har varit helt euforisk hela dagen. Fatta, vilken möjlighet! Två veckor att bara insupa inspiration, lära och läras, ta del av och delge. I blotta glädjen ställde jag mig och målade jobbets nya snickarbänk i rött. Blev mycket snyggt.

 

Energin vill aldrig ta slut. Åh, vad bra det känns! Jag har precis försökt göra av med litegrann på gymet, och nu väntar tisdagsmotion i spåret.

 

Tjohoooo!

Jag är så uppångad nu. Jag vet inte vad jag ska göra av all energi.

 

Såhär är det:

Jag arbetar för en privat förskola. Den finns i Karlstad, Kil och i Gustavsberg (Värmdö kommun, utanför Stockholm). Vid sjukdom ex i Kil så kan en från Karlstad komma och fylla ut, och vice versa. Som ni förstår är det svårare att ta nån av oss här i Värmland och skicka upp till Stockholm...

 

Men.

 

En personal på Värmdö kommer sluta i mitten av oktober. De kommer vara en personal kort där i drygt två veckor, och chefen har uttryckt att hon vill att en av oss i Värmland, som ju kan företagets rutiner och så, ska åka dit och fylla ut dessa dryga två veckor.

 

Och. Jag. Vill. Åka!

 

Jagvilljagvilljagvill!

 

Jag har boende, jag har viljan och glöden. Jag har inte velat något såhär mycket på länge! Jag vill dit och se hur det ser ut, hur de löser olika situationer, hur allt funkar där.

 

Chefen är inte hos oss imorgon, men jag tänker inte gå och dra på det här tills på onsdag. Så länge orkar jag nog inte hålla glöden uppe. Jag tänker ringa imorgon och lägga fram vad jag vill. Jag tänker tala med samma glöd som jag gjort inför alla jag känner nu ikväll. Jag vill så himla gärna.

 

Jag är dock inte ensam om att vilja, eller "kunna tänka sig", så det gäller att jag lägger fram det rätt.

 

Ni som känner mig vet att jag gärna säger "Vill ingen annan så...", eller "Jamen ta det du, om du hemskt gärna vill..." men inte den här gången! Hanterar jag det så, kommer jag bara att bli besviken på mig själv. Det är bättre om jag lägger fram det som jag vill, och så får beslutet ligga hos chefen, inga hard feelings inblandade. Det kommer jag må bättre av.

 

Jag behöver pepp. På alla vis. Peppa mig nu, SNÄLLA!

 

Here I go again

It's time for me to fade away
I'm out of here I go again

I've lost the game
And no one is to blame

Here I go again

It's time for me to face the world

I'm out of here
I go again

I've lost the game

And no one is to blame

 

Move on, believe it

And you'll find out it's the time of your life

Move on, believe it

You can be sure it's the ride of your life

Here I go again
Here I go again
Here I go again
And no one is to blame
But me

And it's time again
To let the storm rise
And I'll be waiting here
With great expectations
You can call it what you want
But for now I'll be
Standing tall
I know I'm here
I'll give it all
So give me your best
Your best shot or let me go

Here I go again
Here I go again
Here I go again
And no one is to blame
But you

Sitter här och velar lite. Var på gymet i morse och körde ett bra styrkepass, men kroppen vill mer. Funderar på om jag ska ta ett varv i spåret. Det är dock kolsvart på himlen och i en hagelskur slipper jag gärna springa.

 

Dubbelpass eller inte dubbelpass?

 

Det är frågan.

Jag har ont i kroppen. I varenda muskel.

 

Jag har haft stallet i helgen. Och jag kan nog räkna de minuter under dagtid som jag stått still. Efter morgonfodring, utsläpp och skottning i lördags kontrollerade och lagade jag varenda hage på hela gården. Åtta av nio hagar var såpass hela att jag bara behövde byta några isolatorer, räta upp ett par stolpar och stoppa in och dra åt tråden här och där.

 

Men i den nionde... I den klafsigaste och slyigaste hagen (tack gode värld att jag hade sinnesnärvaro nog att ta på mig J:s (för mig sex nummer för stora) gummistövlar innan jag gick ut) var staketet trasigt på åtskilliga ställen. Som tur är så var det på de mest oåtkomliga ställena, så ingen häst i världen skulle kunna få för sig att gå ut där, men ska det lagas så ska det.

 

I övrigt bytte jag vatten i alla hagar, longerade Fanny, bytte hästar på skrittmaskinen och en massa annat. Även idag har jag härjat runt med en massa extragrejer och jag är så trött att jag knappt orkar stå. Varenda ryggmuskel känns och förut trodde jag att jag hade andningsbesvär, men det var bröstmuskulaturen som värkte.

 

Ja ni ser.

 

Jag är i stallet för sällan.

Blev allt en sväng i spåret idag också. Bara ett lugnt varv, med tre spurter; i de värsta backarna. Är inte överdrivet trött utan det känns bra i kroppen. Lagom pass under en vecka med hitintills ganska hårda träningsrutiner.

Jag är trött i huvudet och har galen huvudvärk och jag vet precis vad det beror på och jag kan inte och tänker inte göra något åt det. Inte just nu. Så. Nu fick jag det skrivet.

 

Annars flyter det. Jag tränar på som vanligt och trivs ypperligt med det. I måndags blev det inget pass eftersom tiden inte helt räckte, men totalt sju kilometer på cykel (bara tasigfram-fart, men ändå) fick duga. Igår blev det ett lättare gympass och sen löpträning. Backar igår. Det är verkligen sjukt jobbigt och jag var lätt tröttare igår efter kanske totalt fem kilometer, än efter tolv kilometer i söndags. Nu senast idag, på morgonen, blev det gymet igen, men bara lätt, precis som igår.

 

Och ja, jobbet flyter. Här hemma är allt som det ska. Det är bra, helt enkelt.

 

För den som undrade

Nu känner jag mig duktig, ska ni veta.

 

För andra gången i mitt liv har jag stånkat mig runt tolv kilometer i spåret här hemma. Fyra varv alltså. Det är första gången sen Karlstadsloppet som jag överhuvudtaget har tagit mig över fem kilometer i ett enda svep, så jag är nöjd.

 

Skönt dagsverke i regnet. Bland svampletare och blåbär.

Hejsan hoppsan vad det går! Kom precis in från en jogg i skogen och det kändes bra med tanke på förkylning och ljumskskada.

 

Är rätt trött nu, vilket väl mest beror på... tja, dagen som sådan, skulle jag tro. Vaknade vid fem och kunde omöjligt somna om, utan jag låg vaken i över en timme. Vid halv åtta skulle jag upp och en timme senare gick bussen ner till stan. Där väntade en välbehövlig klippning, vilket var ett år sedan sist. Så lite blev urklippt och format, fast ganska mycket längd är kvar. Är helnöjd.

 

Sen övningsdag med kören. I sex timmar höll vi på och det kändes helt okej, även om min arbetsmoral sjönk i perioder. Menmen, sjunga är ju alltid kul och bra blir det. Tror jag. Direkt efter att jag kommit hem hoppade jag i träningskläderna och ut i spåret och här sitter jag nu, svettig och blöt eftersom jordens regnskur kom över mig. Kallt var det också.

 

Nu blir det dusch och sen Hamilton II tillsammans med Finastes bror och hans flickvän.

 

Over and out!

Nej, okej, ska väl inte klaga men den här veckan har verkligen INTE varit en av mina bästa.

 

Den började ju med allmän hängighet redan förra helgen och såklart var jag seg i hela kroppen även i måndags. På tisdagen lyckades jag som bekant fördärva vänster ljumske. Den är för övrigt fortfarande lite ur balans, vilket jag numera mest känner av i höftadduktorn på gymet.

 

Sen fortsatte det ju på onsdagen med en fruktansvärd frossa, vilken nästan blev outhärdlig till slut. Gick ju trots allt och tränade och det kändes förvisso ganska bra, även om jag såklart blev något tröttare än vanligt.

 

Och så igår. Mensvärk (vsg för info) till tusen och så föräldramöte på det. Mot slutet kände jag mig nästan svimfärdig av smärta (och blodsockerfall). Till råga på allt har jag knappt sovit inatt (fyra timmar, vilket är för lite i vanliga fall och definitivt för lite när jag inte är frisk) och mensvärken var varit ännu värre än igår. Stackars mina kollegor, säger jag bara.

 

Nu blir det helg och den kan ju knappast konkurrera med veckan i värdelöshet (finns det ett sånt ord?). Jag har inlett med ett grymt pass på gymet (en timme cross, en timme styrka) och utgår ifrån att det sätter ribban för helgen.

 

Som sagt. Det kan inte bli värre än det redan varit.

Fan vad less jag är på min kropp just nu! Inget verkar vilja funka.

 

Jag har ju gått runt och känt mig allmänt hängig några dagar och trots kurer med Kan Jang och antioxidanter så ger det inte med sig. Idag på jobbet frös jag som en tok. På utetiden på förmiddagen (okej, det blåste kallt men ändå) hade jag på mig tunn långärmad tröja, trekvartsärmad stickad tunika (gôrtjock), munkjacka, jeans, regnjacka, överdragsbyxor och halsduk(!) och jag visste knappt vart jag skulle ta vägen, så mycket frös jag. Det blev något bättre på eftermiddagen, men det var bara överdragsbyxorna från tidigare outfit som inte åkte på när vi gick ut igen.

 

Trots lite hängighet har jag varit en tur på gymet nu. Behövde verkligen röra på mig och det kändes okej. Vi får väl se om jag får sota för det imorgon.

 

Nu till nästa krämpa. För det är precis vad jag tror det kan vara. Alternativt en sträckning eller nerv i kläm (jag vet inte hur något av det "ska" kännas då jag brukar få hålla mig skadefri). Jag har sjukt ont i vänster ljumske, såfort jag anstränger den, det vill säga om jag springer. Jogga går hyfsat, men på tisdagsmotionen igår kunde jag överhuvudtaget inte vara med på stegringsloppen, utan jag fick jogga med i bakgrunden och komma ikapp under vilopauserna. Fick ju lite gjort ändå, men det är så trist att behöva gå på halv kapacitet när man vet att man orkar mer.

 

Tröttsamt är det. Men det blir väl bättre. Hoppas jag.

Jag tror att jag är sjuk idag.

 

Det är en grymt ovan känsla för mig. Jag är sågottsom aldrig sjuk. Jag har varit sjukskriven från jobb - alla jobb jag haft inräknade - en dag. Det var efter två veckor på mitt nuvarande jobb. En dag.

 

Det började med lätt halsont igår. Det sitter fortfarande i, och nu känner jag mig allmänt hängig. Förmodligen ger det sig över helgen. Jag är aldrig hängig länge.

 

Mina chefer var lätt förundrade över detta faktum på mitt lönesamtal. "Du är ju aldrig sjuk" sa de. "Vad gör du med din kropp för att hålla dig frisk".

 

Vad skulle jag svara? Jag tränar sporadiskt. Äter mer eller mindre jätteonyttigt med fika på jobbet sågottsom varje fredag och snacks och annat i stort sett varje helg.

 

Kanske beror mycket på att jag inte är särskilt hypokondriskt lagd. Jag kan gå till jobbet med lite snuva och lätt halsont, och jag blir inte hysterisk varje gång jag känner av lite torrhet i mun och näsa. Jag känner efter en stund och vips upptäcker jag en blåsa i munnen och det var visst den som sved till när jag svalde så jag var visst inte på gång att få halsfluss. Det tänket gör mycket för mig.

 

Apropå träning, förresten.

 

Igår gjorde jag ett besök på gymet och var sjukt nöjd när jag gick hem. Jag värmde upp en kvart på löpbandet med lätt jogging (knappt två kilometer) och gick sen över till ett 3x15-pass på maskinerna vilket tog mig en dryg timme. Och detta på kvällen, ska ni veta! Jag var därifrån halv åtta. På en fredagkväll! Tjohoo vad nöjd jag var över att jag inte lät den svenska fredagsmystrenden hejda mig.

 

Nu: kaffe och ett glas juice med antioxidanttablett i.