Söndagsångest

Den hälsar på varje vecka. Runt 18/19-tiden. När det är lite för tidigt att lägga sig och lite för sent för att göra något. Då kommer den.

Söndagsångesten.

Helgen är slut och det är snart dags att ställa klockan igen. En enda dag till, snääääälla! Bara en enda dag med sovmorgon och umgänge med Finaste?

Som tur är så försvinner den rätt fort igen.

Så snart jag kliver in på jobbet och möts av en kollegas eller ett barns härliga leende och/eller godmorgon. Då går ångesten upp i atomer och jag är tacksam över att få jobba. Få jobba med det jag älskar.

Annars har helgen varit fin. Vi har fått både upp och ner vår nya TV på och från väggen. Vi har köpt och lämnat tillbaka väggfästen på löpande band. Saken är att hålen i väggen för att få upp fästet redan fanns där, och ingen av oss har lust att borra nya i dessa jäkla betongväggar. Det första fästet passade med hålen, men krokarna som man skruvar fast i TV:n var för långa och syntes  när TV:n var på plats på väggen. Det andra fästet passade inte alls med hålen. Så nu står TV:n på sin fot, i väntan på att vi ska inhandla ett passande fäste. Om jag får som jag vill så blir det en wirevariant.

Idag trotsade jag min segdragna förkylning och drog med Finaste till gymet för ett kort pass. Efter det tog jag en runda på ett par kilometer i spåret. Kändes okej, men visst blev jag trött. Kan i och för sig bero på, utöver förkylningen, att jag inte tränat alls på en månad, på grund av sagda förkylning.

Nu blir det nog snart sänggång. Så söndagsångesten får försvinna och en ny arbetsvecka får börja.

Kommentarer

Tyck och tänk här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback