Fullständig förvirring
Hur kommer det sig att jag slog handen i väggen?
Vem är det som ligger bredvid mig?
Och VARFÖR i all världen är jag fullt påklädd?
Dessa tre frågor hann jag både ställa mig och själv besvara inom loppet av ungefär två sekunder, natten till igår.
Finastes föräldrar var på besök i helgen, och vi brukar då göra som så att de tar vår säng, medan vi sover i gästsängen. Fredag kväll, runt nio, skulle jag lägga mig ovanpå sängen och läsa en stund. Bara läsa. Jag var inte det minsta sömnig och hade intentionen att snart komma tillbaka till vardagsrummet och sitta och umgås en stund.
POFF! Så vaknade jag av att någon rörde sig bredvid mig, och att jag på grund av det slog handen i väggen. Förvirringen var under ett par sekunder total. jag har ju ingen vägg bredvid min sida av sängen? Och vem är det som ligger bredvid mig? Den sistnämnde var naturligtvis Finaste, och att jag låg i gästsängen gick det upp för mig millisekunden senare. Sen upptäckte jag att jag låg fullt påklädd, ovanpå täcket.
Sakta, sakta, förstod jag att jag, utan att ens minnas att jag slutit ögonen och lagt ner huvudet, hade somnat mitt i läsningen. Finaste hade varit hygglig nog att plocka bort boken. Klev upp och kollade klockan. Halv två. Jag hade sovit i drygt fyra timmar.
In på toa, borsta tänderna (hade det inte varit för extrem kissnödighet, hade jag struntat i tandborstningen), av med kläder och tillbaka till sängen. Naturligtvis tog det mig en timme att somna om igen. Finaste och hans föräldrar skrattade gott åt mig på morgonen. Och det kunde de väl få göra. Lite lustigt är det ju.
Annars har helgen inte bjudit på så värst mycket. Några snabba besök i butiker, veckohandling, inköp av ny jacka, med mera. Kvällarna har varit lugna med mat, snacks, TV och lite spel.
Nu ska jag umgås med Finaste innan kvällen blir alltför sen.
Och VARFÖR i all världen är jag fullt påklädd?
Dessa tre frågor hann jag både ställa mig och själv besvara inom loppet av ungefär två sekunder, natten till igår.
Finastes föräldrar var på besök i helgen, och vi brukar då göra som så att de tar vår säng, medan vi sover i gästsängen. Fredag kväll, runt nio, skulle jag lägga mig ovanpå sängen och läsa en stund. Bara läsa. Jag var inte det minsta sömnig och hade intentionen att snart komma tillbaka till vardagsrummet och sitta och umgås en stund.
POFF! Så vaknade jag av att någon rörde sig bredvid mig, och att jag på grund av det slog handen i väggen. Förvirringen var under ett par sekunder total. jag har ju ingen vägg bredvid min sida av sängen? Och vem är det som ligger bredvid mig? Den sistnämnde var naturligtvis Finaste, och att jag låg i gästsängen gick det upp för mig millisekunden senare. Sen upptäckte jag att jag låg fullt påklädd, ovanpå täcket.
Sakta, sakta, förstod jag att jag, utan att ens minnas att jag slutit ögonen och lagt ner huvudet, hade somnat mitt i läsningen. Finaste hade varit hygglig nog att plocka bort boken. Klev upp och kollade klockan. Halv två. Jag hade sovit i drygt fyra timmar.
In på toa, borsta tänderna (hade det inte varit för extrem kissnödighet, hade jag struntat i tandborstningen), av med kläder och tillbaka till sängen. Naturligtvis tog det mig en timme att somna om igen. Finaste och hans föräldrar skrattade gott åt mig på morgonen. Och det kunde de väl få göra. Lite lustigt är det ju.
Annars har helgen inte bjudit på så värst mycket. Några snabba besök i butiker, veckohandling, inköp av ny jacka, med mera. Kvällarna har varit lugna med mat, snacks, TV och lite spel.
Nu ska jag umgås med Finaste innan kvällen blir alltför sen.
Trackback