Maria P

Ikväll har jag bakat hundra vaniljbullar. 

 

Hundra stycken. 

 

Imorgon måndag är jag fullkomligt obokad. För den händelse att någon, sådär spontant skulle vilja, låt säga, bjuda hem mig på kaffe.

 

Hundra bullar. 

 

Hundra stycken. 

 

Betänk det.

 

Här sitter jag, på balkongen och bara laddar om. Jag har promenerat en dryg mil, och ska strax ta cykeln till vännerna, trettio kilometer bort.

 

Jadå, jag har hunnit äta frukost också. Vad kan vara bättre att ladda om med, än havregrynsgröt toppad med havredryck, banan, hallon, solrosfrön, kokosflingor och honung? Eller hur?! Ja, jag säger då det, mitt geni vet inga gränser.

 

Javisstja. Kaffe också. Massor av kaffe.

 

Jag mår bra idag. Det blir en fin dag, med vänner och skratt. 

Det här med sommar, va. Det är min grej. Varmt och skönt. En ren njutning att vara utomhus.

 

Idag inleddes dagen med en långpromenad. Sen en frukost med temat en tager vad en haver innan jag cyklade ner till stan och jagade rätt på en bikiniöverdel. Jag ville ha en med löstagbara axelband, alternativt en halterneck och femtio ynka kronor senare, höll jag i en marinblå balconettevariant som erbjöd både halterneck och axelbandslöst. Superbt.

 

Efter det landade jag, precis som igår, i Mariebergsskogen, på stranden där. Igår stängde jag av telefonen och låg och slumrade stensov. Idag fick luren vara på, då jag väntade diverse samtal, men den rördes i princip aldrig, utöver det (visst, jag är barn av min tid; instagrammade gjorde jag, en gång). Två timmar av sol och bad (det var inte jättevarmt i vattnet, men fullt acceptabelt) och korsordslösande. Två timmar av sorl från barnfamiljer och kompisgrupper och plask i vattnet och måsskirk. Underbart.

 

Nu tar jag igen mig lite i soffan, inför kvällens BodyCombat. Imorgon ska jag stänga ner totalt, hos fina vänner. Bara glömma allt annat för några timmar. Vänd från världen, vänd mot ett par glittrande, mörkblå ögon. Vänd mot ett leende jag aldrig tröttnar på.

 

Sisådärja. Här inleddes dagen med sömn till klockan åtta, tre och en halv kilometer i spåret och sen balkongfrukost bestående av dinkelbröd med fikonmarmelad och äpple. Och kaffe. Såklart. Nu blir det en snabb tur på stan och sen strandhäng i Mariebergsskogen. Tjing!

 

Dagens frukost intogs på balkongen med min nya bricka som underlägg. En nybryggd kopp kaffe (koppen är Pyrola från samlingen vi fick av mina syskon och min brors flickvän) och två Solrosfrö- och pumpaknäcke (från gottekorgen vi fick i bröllopspresent) fick starta denna min sista arbetsdag på mitt älskade jobb. Om bara några timmar väntar semester och därefter taggar jag nytt jobb! 

 

Nachostallrik med okristligt mycket ost, en massa dipp och naturgodis. Min söndagkväll. Helt okej. 

 

Idag bjuds kollegorna på Pinocchio-/ Glömminge-/ Herrgårds-/ Brittatårta, med hallongrädde mellan lagren, och grädde, hallon och chokladströssel uppepå. Finfint.

 

Finaste och jag fnissar ikapp åt min högst tillfälliga invaliditet.

 

Jag. Har. Träningsvärk. Den kommer troligen från ett otroligt varmt ställe, vilket styrs av en röd liten person med eldgaffel och horn. Att gå nerför trappor är mest bara skrattretande.

 

Trots att gårdagkvällen innehöll både godis, snacks, hämtsushi och rabarberpaj, så lider min kropp idag av en viss långdistansbaksmälla. Jag mår lite illa, fortfarande, och jag har ingen matlust alls. Jag räknar med att det ger sig och om inte annat, så har jag ju inget direkt fysiskt ansträngande att bygga upp inför. När jag står inför ett lopp och får matsvackor, så blir jag ofta lite orolig, då jag vet hur jag tömmer mig under loppen. Nu är det okej att bygga sakta, för, tro mig, jag tänker inte anstränga mig hårt de närmsta dagarna. Idag planerar jag en långpromenad för att mjuka upp musklerna litegrann. Sen får vi se. Jag har bokat in några pass på gymet, men det blir som det blir.

Fyrtiotvå bullar vart det. En påse ska med till E och vi ska dricka kaffe och äta bullar och snacka dynga. Det är vi bra på (dels alltihop var för sig, men i synnerhet kombinerat).

 

Efter bullbaket cyklade jag ner till gymet och dansade lite. Det var grymt längesen jag hann med ett BodyJampass, så det var efterlängtat. Kroppen kändes stark, koncentrationen var på topp nästan hela tiden och jag hade så grymt kul!

 

Till saken hör, att jag ställde in ett träningspass i torsdags. Efter möte och fika, insåg jag att jag nog inte skulle orka träna. Därför svor jag till litegrann, när jag insåg att det var försent att avboka FLXpasset. Så jag pallrade mig till gymet, värmde allra pliktskyldigast upp med en kort promenad på löpbandet, gick på FLX och... gick hem. Jag hade tänkt vara med på BodyCombat, men avbokade. Jag mötte instruktören i dörren och hon frågade såklart om jag inte skulle vara med (jag brukar ju vara det, och BodyCombat älskar jag verkligen, det är svinkul). Jag förklarade att nej, inte med mindre än att jag skulle trilla ihop i en liten hög. Bra, tyckte hon. Bra att du lyssnar på kroppen. Och jag förklarade att Ja, jag övar på det och i nästa sekund hördes små applåder från receptionen, där en annan instruktör stod. Snacka om ett gym som värnar sina kunder, som peppar en att vila när en verkligen behöver det.

 

Så. Kroppen var utvilad (nåja) inför passet idag och jag orkade njuta. Fun is the new fit som Liselotte säger.

 

Nej, nu ska vi styra mot Bergvik och hämta vigselringen och min nummerlapp till Vårruset.

 

Häpp. Klockan är halv sju och degen jäser. Nej, det var inte bildligt talat. Det var bokstavligt. Bulldegen står i köket i en bunke och jäser och jag ska bara äta upp min gröt och dricka mitt kaffe, så ska jag gå och baka ut den sen.

 

Ja. Såntdär som alla normala människor gör klockan sju en lördagmorgon.

 

En deciliter fiberhavregryn. Två deciliter vatten och så lite salt på det. Bra. På med kastrullen på plattan och så vrida vredet åt rätt håll. Inte direkt från nollan till sexan utan entvåtrefyrfemsex hack i snabb följd.

 

Slå upp en halv deciliter havredryck i ett mått och sen över med gröten i skålen och på med havredrycken. Sen en matsked pumpakärnor, en matsked solrosfrön, en matsked gojibär och en halv matsked kokos. Blanda lite, vänta lite och ät.

 

Alla har sina morgonrutiner, och det är inget fel i det. Ska jag till jobbet så är första anhalten badrummet och när jag är toaletterad och sminkad och klar, går jag till köket och brygger kaffe, om jag hinner, och sen hela grötkokerirutinen.

 

Men nu ska inte det här handla om rutiner. Inte mer än indirekt, åtminstone. Gröten är också bara en ridå.

 

Jag gillar min gröt. Jag lärde mig tycka om havregrynsgröt en gång, och jag håller på att lära mig gilla kokos. Som topping är det supergott, men som "hero of the dish" som Gordon Ramsay skulle sagt... njae... Det är inget fel på min gröt, inte egentligen.

 

Men vet ni vad jag skulle vilja? Jag skulle vilja orka åka bort en helg, till mina föräldrar, Finastes föräldrar, stallet... utan att behöva packa varken havregryn eller fröer. Eller kokos. Jag vill kunna konstatera vad som finns tillgängligt till frukost, och vara tacksam över vad jag får. Jag vill kunna släppa på kontrollen, såpass, att frukosten inte blir ett stort gissel.

 

Jag vill orka släppa kontrollen. Kontrollen över siffrorna, kontrollen över in och ut. Bara släppa. Slippa hälla över en massa saker i småpåsar och försluta med påsklämmor. Jag vill inte behöva veta exakta siffror över vad som tas in. Men allt kalkyleras och gröten har jag koll på. Den behöver inte kollas upp innan jag sätter mig vid frukostbordet.

 

Så jävla sjukt, jag vet. Ett lyxproblem. Och egentligen är lösningen rätt enkel, om än tuff.

 

Det kanske är nästa steg på vår väg?

Det är lördag. Och den har varit fin. Jag började med att åka till Kil på lite loppis och kom hem med en hög böcker. Mest musikböcker. Det blev en tur till gymet också, men det blev bara ett lugnt styrkepass. Kroppen har känts seg idag och efter gymbesöket däckade jag i soffan en stund.

 

Finaste har tappat rösten. Och då menar jag helt och hållet. Fullständigt. Inte ens viska kan han. Och jag gör såklart allt i min makt som stöttande blivande hustru. Jag menar, retas? Skulle jag? Ja. Ja, det skulle jag. Med hjärtans lust.

 

Jag har bakat bröd också. Frallor. Superfort gick det, och de blev verkligen hur goda som helst. Lyxfrukost, kallas det!

 

Kesobröd

3 ägg

125 gram cottage cheese

0. 5 deciliter sojamjöl

0.5 deciliter kokosmjöl

1 tesked bakpulver

1 matsked fiberhusk

2 matsked pumpakärnor

1 matsked torkade gojibär

 

Bara att vispa ihop!

 

Forma fyra frallor, garnera med sesamfrön och skjuts in i ugnen, 200 grader i runt en kvart.

 

Ni vet, det där med att koka ost- och broccolisås till fyrtio personer?

 

Nehej, inte ni heller?

 

Idag var det kök för mig igen. Jag fantiserade ihop en ost- och broccolisås och började med en bottenredning av den sjukt stora mängden av hundrafemtio gram smör. Fatta, vad stort allt blir! Det är verkligen en sak att laga mat till Finaste och mig, eller till en familj, men till en hel förskola? Jisses... Men jag fick till det, och jag har på kuppen lärt mig att det går hur bra som helst att riva ost i matberedare.

 

Ja, faktiskt, så kom T in till mig i köket, efter lunch och kläckte ur sig att Djävlar, vad gôtt det var! Och jäklar, säger jag bara, vad en växer av en sån spontanreaktion.

 

Nej, hörrni. Klockan är massor och jag luktar illa. Jag var hem till L med lite noter förut. Finaste skjutsade mig dit och sen sprang jag hem. Drygt sju kilometer i bra tempo. Och nej, jag har inte hunnut duscha sen dess. Vi har sett på TV och jag har skrivit lite nyheter på K och Js hemsida.

 

Sådetså.

Lite imponerande är det...

 

För det första är det imponerande i sig, att jag lyckades misslyckas med havregrynsgröten idag. Hur kan man misslyckas med gröt, liksom?

 

Jodå, det går. Och inom loppet av en kvart, kan man dessutom misslyckas inte bara en, utan två gånger.

 

Första vändan vet jag inte vad som blev fel. Kanske måttade jag helfel med grynen. För gröten ville inte tjockna. Inte en chans. Jag slog således ut den och påbörjade nästa. Och den, insåg jag redan när jag saltade, lyckades jag översalta.

 

Men det fick vara. Jag hade ingen lust att börja om en tredje gång. Översaltat eller inte, gröten fick halka ner.

 

Att misslyckas med något så enkelt som just havregrynsgröt. Det borde ses som en omöjlighet i sig.

 

Nåväl. Jag skyller på ännu en sömnlös natt.

Igår blev en vilodag. Vi började med att sova till runt tio (ja, jag sov alltså i sisådär tolv timmar!) och sen slappade vi runt här hemma en stund. Strax efter tolv tog vi en promenad, de två kilometrarna ner till travbanan, och... ja, gick på trav. Det var fantastiska travlopp hela dagen och jag njöt, även om jag frös en del. Jag var fortsatt stel som en pinne i låren och lunchen blev en pommes fritestallrik och inte en spänn vann vi, men att se bra trav och fina hästar uppväger det mesta.

 

Kvällen blev inte särskilt mycket mer avancerad. Jag lagade en veggolasagne och den åt vi medan vi såg Brave. Sen låg vi däckade i soffan mer eller mindre hela kvällen.

 

Nu är det lördag och träningsvärken hänger kvar, om än i något mildare form. Den har smugit sig ner i vaderna nu också, men jag kan i alla fall sätta mig ner utan att behöva ta stöd (fattar ni hur mycket man håller emot och dämpar fallet med lårmusklerna, när man sätter sig?). Idag blir dock ingen vilodag; jag tänkte trampa ner till gymet och köra ett litet styrkepass alldeles strax. Ikväll blir det som sagt grillning och mys hos min kollega J. Ska bli superbra!

 

Jag har gjort det igen. Jag har sprungit hem från jobbet. Planen har funnits ett par veckor, och det visade sig vara extra lämpligt idag, då jag hade litegrann att reflektera över.

 

Jag väntar mig inga applåder, och jag fiskar inte efter beröm. Jag ville testa formen och gjorde det här helt prestigelöst. Busskortet låg redo i bakfickan på löparbrallorna, ifall jag skulle klappa ihop i Skåre. Eller i Hynboholm, rentav.

 

Det var inte enkelt, men det gick fortare än jag väntat mig. I tisdags, på löpgruppen, varvades fyrahundrametersintervaller med styrkeövningar och träningsvärken har mer eller mindre invalidiserat mig idag. Lårmusklerna var sjukt stumma hela vägen (nerförsbackarna var värst), men trots det, klarade jag första milen på femtiofem minuter och fyrtioåtta sekunder. I Skåre sänktes farten rejält, men det hade jag litegrann väntat mig. Hem kom jag, i alla fall, på två timmar och fyrtiosju sekunder.

 

Som jag nämnde, det här var ett formtest och trots träningsvärk och lätt ansträngningsastma (eller pollenallergi?), gav kroppen det formbesked jag hoppats på. Tanken nu, är att jag anmäler mig till halvmaradistansen på Karlstadsloppet (man kan bryta och gå i mål efter en mil, så det alternativet står alltid öppet). Enda villkoret är att man klarar milen på sextiofem minuter, och det ska inte vara några som helst problem.

 

Till en början, när jag fick veta att man kunde välja mellan tio och tjugoen kilometer, resonerade jag som så, att jag nog skulle satsa på milen. Jag trodde att jag skulle bli för uttråkad för att orka två. Men sen... sen kom jag på, att om jag väljer halvmaran, då har jag inget tidigare resultat att försöka slå, vilket i sin tur leder till att prestationskraven sänks rejält.

 

Nu har jag landat hemma. Jag har hunnit ta en lång dusch och gjort kroppen redo för kväll. Mina superfladdriga mysbyxor är på och jag planerar att inte röra en muskel i onödan frånochmed nu.

 

Min idéspruta till blivande make försöker aktivera mig. Ingen av oss är sådär superpepp på att hitta på något i nuläget och trots det, och trots det faktum att jag nyss löpt tolv kilometer, vankar jag rastlöst runt i lägenheten.

 

Så Finaste kom med förslag på vad jag kan göra.

 

Grubbla? Pussla? Sy någonting?

 

Vänligt av dig, hjärtat, att du vill hjälpa mig att komma till ro med något, men jag tror jag tar en banan istället.

 

Idag har jag bakat bröd. Världens enklaste, inte ens jäsning behövdes. Jag hämtade inspiration från detta LCHF-bröd, men jag har ändrat en hel del (mitt bröd blev inte det minsta LCHF).

 

Väl bekomme!

 

 

Ingredienser:

8 ägg

50 gram kokosfett

1/2 deciliter majsmjöl

1 deciliter kokosflingor

1 deciliter kokosmjöl

2 matskedar fiberhusk

1 matsked bakpulver

1/2 deciliter pumpakärnor

1/2 deciliter solrosfrön

1 deciliter sesamfrön

1/2 deciliter krossade linfrön

1 deciliter torkade gojibär

1 mosad banan

1 tesked kardemumma

 

Topping: Psylliumfrön

 

Vispa upp äggen med elvisp. Smält kokosfettet och vispa samman det med äggen. Tillsätt alla övriga ingredienser och bred ut smeten i en smord brödform. Grädda mitt i ugnen i 175° i trettio minuter.

 

Låt svalna något innan det skärs upp.

 

Klart!

 

Härliga kväll! Jag, Finaste, J och J var som sagt och bowlade ikväll. Jag var lika kass som vanligt, men kul hade vi! Det blev många skratt och jubel över strikes och spares. Efteråt gick vi ett kvarter uppåt gatan och tog en bit mat. Jag körde på en grekisk sallad som, efter att oliver och rödlök var bortplockade, var grymt god (vilket den orimliga mängden fetaost garanterat bidrog till). På restaurangen blev det mycket prat och djupa ämnen; Vad händer efter döden? Vad kan drömmar tala om? Kan man få reda på saker i drömmar, om människor, som man inte kunnat veta sen innan (jag svarade att ja, det har jag varit med om...)?

 

Nu ska jag bädda ner mig. Imorgon blir det ett danspass och för att slippa få magknip av frukosten mitt under passet, behöver jag kliva upp strax efter sju. Det fina med det, är ju att jag kan krypa ner hos Finaste sen igen, när gröten väl är på plats. Kvällslektyren blir min nya bok, det ska bli galet intressant, det här...

 

Happ, så ver det fredag igen. Som vanligt undrar jag i min stilla sinne vad som händer med veckorna. Fast å andra sidan, har jag aldrig varit en såndär släpa-sig-igenom-veckorna-och-längta-efter-en-helg-som-går-alldeles-för-fort-människa, utan jag har alltid trivts med alla veckans dagar och aldrig riktigt förstått den där fredagshysterin som snart övergår i söndagsångest.

 

Ikväll blir det hursomhelst lite roligheter. Jag och Finaste ska iväg och bowla tillsammans med kollegan J och hens sambo. Det var ett bra tag sen vi hittade på något nu, så det är lite läge, kan man säga. I övrigt i helgen blir det dans och ett kortbesök av svärisarna imorgon, och ett PowerSteppass på söndag. Nästa helg blir det Skaraborg igen; jag ska göra en första provning av bröllopsklänningen!

 

Nu är gröten (med pumpakärnor på (det råkar faktiskt handla om att de är goda (och Du, vad tror Du alternativet är?)), bland annat) uppäten och jag ska trampa ner till bussen.

 

Tjillevippen.