Maria P

Rastlösheten. Denna oro i kroppen. Som något som kliar, långt inuti, så det inte går att komma åt. Tröttheten efter att ha vaknat, och legat vaken en timme.

 

Borde sätta mig, behöver sätta mig, men orken räcker inte till för att dra ut stolen. Så jag går, fastän kroppen borde få vila, för jag är rädd för att om jag sätter mig, så reser jag mig inte igen. Kan inte sitta, bara sitta ner, sitta still. Oron tär, det sliter och det drar. Vanka, gå, ströva omkring. Plocka. Radera varje spår av det som varit jag, på denna plats.

 

Precis som något som kliar.