Maria P

Den fjärde till sjätte juli ska jag rida islandshäst!

Det finns ett jättebra och varmt rekommenderat ställe strax utanför Malung. Så första veckan i juli, som (som det ser ut nu) kommer tillbringas helt i Malung, kommer jag tillbringa på hästryggen och se de delar av Malungs skogar som jag och Finaste ännu inte vandrat i. Strax över fyratusen kostar kalaset, men då har jag även bokat in en heldagstur första dagen. Än så länge, fick jag veta när jag bokade, är vi tre som ska vara med.

Ja. Jag bokade ensam. Finaste kan ju knappast följa med, och jag känner ingen i Malung som skulle vilja det. Så jag siktar på att knyta lite nya kontakter och, framförallt, få två och en halv härliga dagar på en pigg liten häst.

Godnatt.

Imorgon får det bli en vilodag. Har tränat på ett eller annat sätt i sex dagar i rad nu. Okej, allt har inte varit maximal ansträngning, men kroppen måste ju få slappa den med.

Såhär har det i alla fall sett ut:

Lördag: Simning, en kilometer.
Söndag: Innebandy. Vi var bara fyra personer. Vi körde alltså två mot två, försten till tre mål och sen bytte vi lag. När alla spelat med/mot alla så körde vi ett kort styrkepass. Alla skulle komma på två övningar var. L, det jäkla muskelberget, kom på den genialiska knäböjargången tvärs över idrottshallen och tillbaka. Tack så hjärtligt! Just den övningen har försvårat ALLT jag gjort i veckan.
Måndag: Kort styrkepass på gymet.
Tisdag: Askul boxpass.
Onsdag: Spinning, inte fullt så kul, men funkade ändå.
Torsdag: Samma boxpass som i tisdags.

Idag på boxingen boxades jag med M från innebandyn och hon är ju alltid lika hysteriskt rolig. Lite lättare också att peppa nån man känner lite. Gick visserligen bra i tisdags med, när jag boxades med en vilt främmande människa, men lite skillnad är det allt.

Imorgon blir det en tur till Axvall igen. Vi ska träffas med hästägargänget, spela V75, äta gott, bowla och prata framtid. Ska bli trevligt. Ska nog se till att vila på lördag med, så jag är pigg och utvilad till söndagens innebandypass.

Men då får det f-n komma fler, för jag vill inte ha fler knäböjare som ger mig en veckas träningsvärk.

Live long and prosper.

Nämen... oj.

Var uppe i Ljungstorp en kort sväng idag. Under den tiden hann jag släppa ut lite snöpigga hästar, glida efter en tvååring (häst, inte barn) med mina skor som är helt utan fäste, bråka med vovvarna, skotta tio boxar och fylla på med spån.

Och.

Skaffa häst.

Inte så allvarligt som det låter. Jag och Finaste delar från och med nu på en andel i en liten kille som heter Sly Way. Och det råkar vara samma lille kille som släpade runt med mig på stallbacken i ishalkan. Att gå med är gratis, sen är det en månadskostnad så klart. Vi är ett nätt litet gäng och det känns kul redan nu. Sedan vi avvecklade stallet kring Luxor (hennes mage är jättestor nu, det kommer bli en monsterbebis) har jag velat vara med och äga häst igen, men inte haft varken tillfälle eller råd, som jag sett det. Nu går jag på månadslön och Sly Way är en pojk som de ser stor potential i.

Avslutar med en bild på min senaste investering. Det är den här gossen som ska dra in min pension ;)

Jävla djur.

Jag vet, det är sällan hästens fel. Men vad, utifrån sett, som gick fel idag, det vet jag inte.

För några veckor sen hoppade pappa ur vagnen när hans häst började slå och ha sig. Sen dess har han inte kört honom. Det har min bror gjort. Idag var vi inne på travet och skulle se honom. D körde på en av fortkörningsbanorna där.

Rätt vad det är, ser vi långt bort hur D nästan ligger ner fö att hästen börjar skena. Han får ner tempot, men då börjar kriget. Hästj-en slog och slog och slog. D hoppade klokt nog ur och hästf-n kom lös. Sprang ett varv runt nästa motionssligna och... sprang till den lånebox där han blivit utselad och väntade snällt på pappa.

Att se en häst efter en sån grej, bara stå i stallet och se helt oberörd ut, var ganska otäckt. Vanligtvis blir de väldigt skärrade.

Vad han själv tyckte var fel har jag ingen aning om. Det fanns ingenting, som vare sig D eller vi kunde komma på, som kunde ha skrämt eller stressat honom.

Jag älskar hästar, och försöker ta deras parti. Oftast.

Men när en av dem försöker ha ihjäl min bror, då är det droppen som får bägaren att rinna över, även för mig.

Ge mig ett jyvär. Pannan eller nacken?

Just det...

Jag kan inte hantera ett.

Tur för hästen.

Var uppe i stallet och lämnade julklappar och hade tänkt skotta lite bajs. Blev dock inget med just det. Däremot blev det en långtur i skogen med underbara Janne och så en kort skrittur med Daniella. Var perfekt väder för körning, och jag hade nog helt rätt kläder på mig, för jag frös inte nåt. Familyn där uppe verkade må fint, och hundarna var lika härliga som vanligt. Hade verkligen saknat att vara där, även om det inte blev jättemånga timmar nu.

Enda smolket i bägaren var att härliga Andersson åkte idag. Mysig häst som stått där länge och gett mig roliga minnen. Men så är det, allt måste förändras nån gång.

Och Luxor hade fått en jättefin tjock mage. Bebis eller hö? Hoppas på det första =)

Nu ska jag duscha av mig hästlukten och sen blir det dekoration av pepparkakshus.

Ska upp till stallet imorgon. Längtar massor. Har inte kört häst sen i somras. Var ju uppe och tänkte häla på dem i november nån gång, men då var det tomt på folk och fullt av bajs i boxarna. Den här gången ska jag också skyffla dynga, såklart, men hoppas få mysa lite i skogen också.

Annars är veckan här i Axvall lugn, än så länge. Har träffat lite nära och kära idag, och så ska det bli sång. Fast mest längtar jag till tisdag, när jag ska få träffa Finaste igen.

Men nu blir det snart sängen här. Ska åtminstone försöka vara i form till imorgon.

Over and out!

Längesen sist nu, men nu är vi här. Åkte vid halv fem igår och var således framme strax före sju. Jag var faktiskt ledig hela dagen igår. Har ändå suttit i olika möten i sammanlagt åtta timmar, så jag plockade ut det på en dag, eftersom det bara skulle vara fem barn till sist där igår.

Har varit och sett pappas häst idag. Söt liten en. Sen åkte jag vidare till J och K och skulle hälsa på, men hade förträngt att de skulle iväg på V75 idag. Fast de verkade ha fått stressa iväg, för stallet var typ bara halvgjort. Jag skottade de sista boxarna innan jag åkte tillbaka igen. Och gosade med vovvarna såklart =)

Nu har vi dessutom hunnit jogga två kilometer. Finaste är typ klar i duschen nu, så nu ska jag kasta mig in där innan vi åker och plågar Missan lite.

...och det känns inte ett dugg bättre.

Den ponny jag tog min första och enda seger med inom ponnytravet, den ponny jag kämpat med tills jag gråtit och till sist fått någorlunda ordning på. Precis innan jag la av med ponnytrav och flyttade.

Den ponnyn är borta.

Oåtekallerligt.

Det har i alla år känts som om jag övergav henne. Jag tog mitt pick och pack och stack. Träffade henne bara någon gång per år. Senast den tjugofemte juli. En vidrigt regnig StoChampionatssöndag. Klappade henne och kramade henne.

Nu får jag aldrig se henne igen.


Älskade lilla Sindy.

Tack för alla stunder som du tröstat. För alla stunder som du blivit uppenbart glad att se mig. För alla härliga skogsturer. För vår seger. För att du var du.

Förlåt för de gånger vi var osams. Det är sällan hästens fel att det blir dumt.

Jag har varit så stolt över dig, ska du veta. Varje gång du tog ett litet steg framåt i utvecklingen. Eller ett stort. Plötsligt verkade du bara förstå. Fastän det tog en enorm tid för dig att förstå vad det gick ut på, så klickade det bara en dag.

Jag har alltid försvarat dig. När folk kallade dig ful, korkad, kass och en massa annat. Då stod jag upp för dig. Vägrade göra något annat. I själ och hjärta var du för en lång tid min häst.

Jag vet att det är längesen jag sa det. Men jag älskar dig, Sindy.

Och att du är borta känns helt ofattbart. Det finns ingen grav att gå till. Jag får stå vid en massa minnen och sörja. Det är allt.

Men igen.

Förlåt för allt.

Och tack för allt.

Jag älskar dig.