Maria P

Sådär. Nu har vi landat hemma.

Har tillbringat helgen i Axvall. Eftersom mina föräldrar hade huset fullt av mina syskon, så fick jag och Finaste våldgästa mormor. Funkade fint. Hon har en stor dubbelsäng som gästsäng, så trångt blev det inte.

Helgen innefattade ett besök på travbanan där hästen vi är delägare i visade upp sig. Sly Way, en treårig vacker hingst, var inte på sitt bästa humör, men några snygga travsteg fick vi allt se. Tog några (läs: över 80) bilder och tänkte lägga upp någon av dem senare, när de är redigerade och klara.

Kusinen hade fyllt år så lördagkvällen tillbringades hos min morbror med familj. Den här gången saknades många kära ansikten, men kvällen var ändå trevlig.

Annars har vi inte gjort många knop. Vi har sovit till åtta, halv nio och mest bara skrotat runt. Nu väntar en jobbvecka innan en helg med svärisbesök.

I många år har slutet på StoChampionatet inneburit slutet på sommaren för min del. Den känslan kan inte släppa taget, även om man har hela augusti på sig också. Nu börjar jag i och för sig att jobba första augusti, men ändå.

Cap vann sketlätt i torsdags! Sedan dess har det rullat på med en rolig StoChampionatshelg fylld av trav (duh!), fest och folk. Är nöjd med det hela och dessutom sjukt gött trött i kroppen efter stalljobb.

Imorgon blir det sovmorgon. Har av förklarliga skäl (åska, ta in hästar halv fyra på morgonen, sent trav, fest) blivit lite sisådär med sömnen de senaste dagarna.

Hej hopp!

Längesen jag tittade in här nu. Inte mycket har hänt, dock. Reste ner till Axvall i fredags. Kvällen tillbringades på travet och uttagningarna till StoChampionatet.

På lördagen följde jag med pappa till hans nya häst. Söt liten en. Hängde med dem till travbanan sen och sprang hem till dem sen. Efter det bar det av till Taubespelen. Årets utbud av artister var bra. Janne Åström och Cajsa-Stina Åkerström toppade listan. Vi tältade på samma underbara plats som tidigare år. Gick så fint så, men sen kom regnet på förmiddagen på söndagen... Vi åkte hem redan i pausen av spelen. Jag hann dock prata lite med morbror J innan regnet jagade hem oss.

Måndag, tisdag och onsdag har tillbringats i stallet. Hade stallet ensam tisdag till onsdag förmiddag, då K och J var bortresta.

Just nu är vi på gång till Örebro och travet där. Underbare Cap Coen ska starta. Och imorgon drar StoChampionatshelgen igång! Den ska inledas med en joggingtur ner till travet. På lördag blir det en jättefest med allt skoj folk.

Tjingeling

Natten mellan måndag och tisdag sov jag inte sådär värst bra. Antagligen för att det var ett nytt ställe, vi sov ju på gården där hästarna fanns. Men upp vid åtta ändå, och vid nio serverades en jättefrukost.

Tio samlades vi i stallet, och eftersom jiddret med vem som skulle ha vilken häst redan var avklarat, var det bara att stövla iväg och hämta dem. Jag hade ju fått byta Draumur mot en ny häst under måndagen, lille pigge Hektor fra Hejelte. Absolut minst, men helt klart snabbast. Vi kom bra överens och jag lärde mig snart vad jag kunde låta honom hållas med, och vad jag var tvungen att vara sträng med.

Under tisdagen red vi långa sträckor. Det blev många härliga galoppbackar, och eftersom min lille häst blev stressad bakom de andra som var något långsammare, blev jag ofta ivägsläppt ett par sekunder tidigare. En backe var särskilt lång, och jag och Hektor växlade mellan skritt, tölt och galopp. Trots att vi långa sträckor tog det jättesakta för att han skulle få pusta ut, var vi långt före de andra upp. Underbare lille killen!

Efter dessa idiotfärder var det dags för klättring. Jag sa det efter Irland, och nu säger jag det igen; tvivla aldrig på vad en häst kan göra! Det var upp och ner och stora stenar och trånga passager och så brant att jag själv hade tagit andra vägar, men för dessa djur var det som ingenting. Hektor tillochmed stannade med ena framhoven uppepå en halvmeterhög sten, andra hoven nedanför, och försökte äta! Att han stod lutad som en rutchkana framåt bekymrade honom inte något. Med mig på ryggen, dessutom!

Efter många timmar och två långa pauser, var vi framme vid värdparets fädbod, högt uppe på ett berg. Vi gjorde iordning hästarna och släppte ut dem och sen vart det  en öl, ett glas vin, mat och prat och till sist sänggående.

Onsdag morgon vaknade vi relativt tidigt och vi var iväg redan kvart över tio. Det var i princip samma väg som dagen innan, med några små förändingar. Hektor var pigg och glad, det märktes att han var påväg hemåt.

Sista biten blev det långa skrittsträckor, och jag (som inte på något sätt kan någon "skolridning") försökte få Hektor att jobba lite i skritten. Han var jätteduktig, böjde på hela sig och det var en fröjd att känna det lilla muskelpaketet jobba. Mest imponerad var jag över att han fattade vad jag menade, jag som inte hade en aning om vad jag höll på med ;)

Med insida lår ömmande, satt vi till sist av hemma på gården, gjorde iordning hästar, gav dem mat och ett välförtjänt äpple, och släppte ut dem. Nu skulle de få två långa dagars vila. Jag klappade Hektor rejält. Jag hann verkligen bli förtjust i honom och hoppas få rida honom någon mer gång.


Draumur, som jag red en stund den första dagen

Bildbomb på Hektor:

Idag vart det rida av! Kom fram till stallet lite för tidigt, men alla andra var där också, så jag bekantade mig lite med dem och med gårdens katter.

Vid elva samlade vi ihop oss och försökte dela upp hästar. Jag var sugen på en pigg en, men det föll sig så att jag fick den som av naturen var latast. En tolvårig pojke hamnade på den piggaste. Vi tar mer om det sen.

Vi sadlade och gav oss iväg. Jag hade fått tipset att "stressa" min häst lite i början, och när jag väl gjort det så tyckte jag inte han var speciellt lat. Draumur frá Krossi, Rangárvallasýslu hette han, men han kallades såklart bara Draumur, vilket betyder drömmare (passade perfekt). Stor och rejäl var han, och enormt snäll. Lite svår att få att tölta dock, även om jag fick till det till sist.

Precis innan lunchrasten skulle vi galoppera. Då stack tolvåringens häst iväg. Inte så att det på något sätt såg farligt ut. Han galopperade förbi oss andra och upp i backen, men när vi stannade så fick pojken stopp på hästen och kom töltandes tillbaka.

Ledaren funderade en stund och bestämde att jag och killen skulle byta häst. Och vilken häst jag fick! Han var hur underbar som helst, pigg och framåt men så mjuk i munnen att han aldrig riktigt drog. När det var dags för töltpass så satte han igång utan några som helst bekymmer, och det allra sista fick vi tillochmed tölta på i ett rejält tempo. Åh! vilken häst!

Nu har Finaste gjort soppa här, sen blir det en tur till svärisarna för ett dopp i sjön innan jag åker tillbaka till gården och sover där.



Nu hade jag tänkt få lägga upp lite kort på hästarna jag ridit idag, men det funkar inte. Hepphepp.

Är fortfarande alldeles lyckorusig, en del vet vad det handlar om men för resten avslöjar jag på fredag, när allt är klart. Det beror på att jag har svårt att till fullo lita på en femtioåring som, efter att ha träffat mig en gång, skriver ";-)" och "kram" i ett sms.

Och nu är flera månaders väntan äntligen över! Om två timmar sitter jag på en underbar liten islandshäst och härjar runt i Dalarnas skogar. Det blir en heldagstur idag, övernattning på ägarnas gård, långtur imorgon med övernattning i fäbodstuga och sen hemritt på onsdag. Har längtat så jag nästan gått åt, och nu äntligen är det dags!

Wihoo!

Tragikt nog så handlar det inte om en varm strand, utan bara så långt söderut som mina föräldrars hem. Men det funkar det med.

Var i stallet igår hela dagen. Skyfflade dynga och körde häst. Började med Janne. Sen fick jag äran att för första gången köra Nemo Brodde. Skulle värma på slingan runt gården och sen köra intervaller på den gamla järnvägen. Värmde och njöt. Såg fram emot att få släppa på honom lite nere på banvallen.

När jag kört sex varv runt gården så tog jag mig ner till järnvägen. Där jag fick vända. Nån jävel stod där med en stor maskin och grävde ett DIKE precis framför vägen in till banvallen. Så ett stort hål och en lika stor jordhög blockerade vår väg. Körde några varv till på slingan. Den finns en raksträcka där, där man kan köra liiite fortare än på övriga banan. Släppte efter lite på tömmarna och fick en försmak av vad jag skulle fått känna nere på banvallen. Var lite småbitter över att jag inte kunde ge Nemo lite, lite till. Det hade varit fantastiskt att få känna honom löpa på. Menmen, sånt är livet.

Fick även skritta lilla Borgunda Palema och gå med när K tömkörde Ex Evell. Efter ytterligare lite bus med hundar och gos med kattungar så var jag tvungen att åka (är det bara jag som fullständigt förlorar tidsuppfattningen när dagarna blir så långa?).

Idag blir det en liten tur till Skövde. Syster ska fixa smink och smycken och jag ska hjälpa mamma med lite inhandling. Eftersom förkylningen nu enbart sitter i näsan och har släppt taget om halsen, så ska jag ge mig ut på en liten joggingtur sen. Min bror D kommer förbi med sina två hundar, så jag tror Hugo ska få följa med ut och motionera sig lite.

Lite allmänna bilder från Ljungstorp i helgen. Först världens vackraste Monty. På första bilden är han lite uppe i varv, vilket sen visar sig i skönsången han utbrister i på nästa bild ;) Elvis skymtar på nån bild också. Sist underbare Jan Palema, precis innan vår lilla tur.

Utlovade bilder på bebisen och Luxor. Han ska heta Bill-Inge. Har jag bestämt.