Maria P

Nå... vad tycks?





Själv är jag rätt nöjd. Inte så kort den här gången. Ska få växa ut nu är det tänkt, men det behövde jämnas till lite. Nu ska det få vara ett tag. Så blir det snart långt igen.

Vaknade strax före sju. Inte av Finastes klocka. Den väcker mig aldrig. Jag reagerar inte ens. Men jag brukar vakna av att han rör på sig.

Vi åt frukost ihop och sen var han tvungen att åka till Universitetet. Jag ska dit sen, men jag börjar inte förrän kvart över två. Jag har försökt sova en stund till, men det gick inte. Istället har jag diskat. Ska strax bädda. Sen blir det hem och hämta ett par rena jeans. Blir de mest ihåliga. Men rena är de.

Blivit klar med ankorna. Eller ja, bliderna av badankorna har placerats i sina ramar och ramarna har i sin tur placerats i stafflierna, vilka i sin tur har ställts på en hylla. Fina är de minsann. På torsdag blir det IKEA igen. Finaste behöver en ny TV-bänk samt lite hyllor. Jag måste köpa nya handdukar, vilka jag glatt travade förbi i lördags.

Nu ska jag dra undan gardinerna här, så jag inte missar solen helt idag.

Har haft en bra helg ihop med Finastes föräldrar. Fredagen ägnades, efter skolan, åt lite handlande och sen bjöd jag på den där pajen. Vi drack vin/öl och pratade och hade allmänt trevligt. På lördagen klippte jag mig (bild kommer... hoppas jag ;)), och sen vart det lunch innan vi åkte halva Karlstad runt. Vi var på IKEA ( jag handlade massa bra grejer), Coop, SIBA och vi åkte runt lite i stan. Mest för att fördriva tiden. Så fort vi kom hem satte jag mig och målade några små trästafflier samt ramar att ställa i dessa stafflier. Imorgon ska jag sätta in bilder av ursöta badankor (ska köpa några miljoner badankor och pryda Finastes badkar med) i ramarna och sen ställa dem på nåt bra ställe.

På kvällen gjorde Finaste och jag en god gratäng vi gjorde för ett tag sen. Den var uppskattad. Mer vin blev det sen, innan jag och Finaste gick hem till mig.

Orkade ut på en joggingtur i morse innan Finaste och jag vandrade upp hit igen. Vi vikade av föräldrarna ganska snart och sen dess har vi inte gjort mycket. Jag har kladdat på lite extra färg på stafflierna och ramarna. Ska ta in dem om en stund. Just nu ligger/står de på balkongen. Ska väl göra lite varma mackor här om en stund.

Så har man serverat svärisarna på paj. De fick leka försökskaniner. Men det vart lyckat. En treostarspaj och en kantarellpaj. Gott blev det. Och trevligt prat. Jag ber om ursäkt för ev stavfel. De beror på vinet som Finastes mamma bjöd på. Chill Out vitt vin. Mycket gott.

Vi ska väl umgås ett par minuter till sen blir det hemåtpromenad till min lägenhet för mig och Finaste.

Annars har dagen varit helt okej. Halvbra föreläsning och lätt och flummigt studiegruppsprat. Mathandlande och pajlagning. Imorgon blir det klippning hos Sofie och sen IKEA! Yeeeey!

Jaja... fylleprat...

Puss

Sitter egentligen och pluggar. Eller ja, jag ligger på mage i Finastes soffa och pluggar. Allt jag läser känns igen, men ändå inte. Det bara spinner runt i huvudet. Men det ska nog bli bra. Kursen verkar hur bra som helst, och ser jag bara till att få allting gjort i tid, kommer jag att klara det utan större problem.

Finaste har precis slutat. Hoppas han hinner med en relativt tidig buss hem. Saknar honom lite. Det är ju hela två timmar sen han åkte hemifrån ;) Är inte nyförälskelsen underbar, så säg?

Tillbaka till boken kanske? Har åtminstone fått första deluppgiften så gott som färdigskriven. Har fått med det viktigaste, men för att täcka upp en hel A4-sida så måste jag ordbajsa lite till. Det är sånt man lär sig på lärarutbildningen ska ni veta. Att skriva fint och välformulerat så att man täcker upp det som ska täckas upp. Konsten ligger i att kunna skriva så fint och så välformulerat så att det ser ut som om det faktiskt passar in där och inte bara är en cover-up för det man inte riktigt hittar ord för.

Ni ser ;)

Jaaaa.... jag kommer....

Det här är ett tillägg eller möjligen en bilaga till föregående inlägg, men det passade inte riktigt in där.

Jag såg något vackert i morse. Så vackert att hjärtat nästan stannade till ett tag. Så vackert att jag knappt vågade andas.

Dimma.

Klockan var kvart över sex. Jag kom ett steg utanför stugan. Innan jag nästan hajade till.

Över ängen utanför trädgården vilade en låg, tät dimma. Mellan främre skogen och bortre skogen vilade den, så man såg den mellan trädtopparna. Och det var... tyst. Inte ens myggorna inade. Det luktade morgon, surströmmingen gav sig ännu inte tillkänna. Det var inte ens kallt. Bara svalt och skönt.

Och tystnaden...

Aldrig har det varit så skönt att vara vaken tidigt.

Jag visste inte ens av att tiden gick. Det kändes som en evighet, och det kändes som en sekund.

Ett rådjur tittade lite på mig. Men hon blev inte rädd. Jag var för långt bort. Och rörde mig inte. Bara tittade och njöt av den vackra åsynen av en rådjurshona som stod knappt synbar i dimman.

När jag kom in hade det gått sex minuter. Det var sex minuter av äkta lycka. Sex minuter av total stillhet. Skönhet.

Tänk om man alltid kunde få må så...

Underbart rolig kväll igår! Massa körfolk, några icke körfolk samt tre barn. En sjuveckors, en sjumånaders samt en tvååring. Mysigt värre, och lite skrikigt. Men det får man såt ut med. De är ju så gudomliga!

Jaja, kräftor blev det. Och surströmming för dem som ville. Vilket resulterade i att det stank rutten fisk i över ett halvt dygn. Jag åt såklart inga kräftor, men grönsaker och paj blev det. Vi hann sjunga lite med. Helan, Halvan och Tersen. Till slut började folk droppa av, men vi var ett litet gäng som skulle sova kvar. Vi satt uppe och tog ett litet glas likör till. Vi drack ur vinflaskorna och ölburkarna, åt upp ostbågarna och kakorna innan vi till sist bäddade åt oss.

Jag sov länge och hårt innan jag vaknade och behövde gå på dass. Sen hade jag fruktansvärt svårt att somna om, men det gick till slut.

Morgonen blev sen, men trevlig. Vi åt frukost ute, där det fortfarande fanns en kvardröjande svag doft av surströmming. ett par timmar ägnades sedan åt iordningplockande, diskande, rivande av tält med mera innan vi packade oss hem. Har haft en lugn kväll nu. Blir väl en rätt tidig sänggång, om jag känner mig själv rätt. Och imorgon börjar skolan igen. Sista terminen...

HJÄLP!

Dags för kräftskiva. Yey! Maten är med, spriten är med...

Inget glömt alltså.

...när jag tänker på vissa delar av världen.

Där demokrati inte ens är en dröm. Det är en ouppnåelig utopi.

Idag är det val i Afghanistan. Man varnar för attentat. De med rätt ekonomi och rätt positioner vet redan hur valet kommer gå. Det vet alla. De personer som utför attentaten tittar på folks tummar. För de som röstar får sätta ner sitt tumavtryck. Och har man färg på tummen, då finns risken att man blir förföljd och utsatt för hot. Bara för att man röstat.

Farah Saighani som benämns exilafghan i TV4:s morgonsoffa, har inget förtroende för valet i det land hon en gång kunde kalla sitt hemland.

Det gör mig lätt deprimerad att det får se ut såhär. Valen är redan uppgjorda. Skendemokrati. Det är det enda rätta ordet. Vi svenskar är alldeles för bortskämda. Inte för att vi inte förtjänar den demokrati vi har. Men vi tar den för given, så förbannat för given att vi inte ens går och röstar. Eller vi... jag röstar. Vad folk inte inser är att om man inte röstar, tar odemokratiska partier över. Då kan vi snart vinka adjö till rösträtten. Det skulle inte hända idag. Men om folk inte bryr sig, så går det snart utför. Men man känner sig så trygg. Tittar på andra länder och tänker att det är skulle aldrig hända här. Men det kan det. Det kan gå åt helvete.

Sverigedemokraterna är påväg in i riksdagen. Det är en sorglig sanning. Demokrater. My ass. Sedan kan andra, med ännu mer extrema odemokratiska åsikter, följa efter.

Jag skiter fullständigt i var folk står politiskt. Så länge det är ett demokratiskt samhälle man står för.

De enda som tjänar på ett odemokratikskt samhälle, det är makthavarna. Gemene man tjänar inte ett skit på det, oavsett vad man har för åsikt. Då är det jobbigt att veta att man röstat på de människor som har makten. När man märker vartåt det barkar.

Jag kan åtminstone sova gott om natten. För jag vet att var Sverige än hamnar, har jag röstat demokratiskt. Jag blir heligt förbannad när jag märker av odemokratiska åsikter, och jag är inte rädd att ta diskussionen.


"...och jag vill tacka alla er som röstade på vilket jävla parti som helst förutom Sverigedemokraterna."
/Mikael Wiehe

Duktig #1:
Gått till Universitetet

Duktig #2:
Pumpat cykeldäcken

Duktig #3:
Cyklat hem från Universitetet

Duktig #4:
Joggat 4km

Duktig #5:
Bokat tvättid till imorgon, 7-12

Jag kommer inte finnas på telefon på tisdag, 11-12
Jag kommer inte finnas på telefon på fredag, 16-17
Jag kommer inte finnas i stan lördag kväll och söndag förmiddag

Annars är det bara att höra av sig.

Och ni som inte fattade, strunta i det bara.

...att Finaste står bredvid när man läser.

Yes! Yes!! YESSSSS!!!!!

Än är jag inte tillbaka i gammal form. Men jag orkade min gamla runda. Utan större problem. Hela vägen i spåret och sen tillbaka hem, vilket innebär att jag joggat fyra och en halv kilometer idag. Det är mer än dubbelt så långt mot vad jag orkade innan jag flyttade upp i torsdags. Och här är det mycket fler uppförsbackar än korta spåret i Axvall. Hmm... psyket, luften, viljan eller spåret i sig? Jag vet inte. Men nöjd är jag. Pulsen låg på över 160 när jag kom in. Hehe. Rätt högt, men det gör mig inget.

Nu tänker jag ta en, enligt mig, välförtjänt dusch.

Har precis pressat ner två apelsiner till ett glas god juice. Hittade en sil också, så jag slipper fruktköttet. Hehehe. Mumsigt värre. Kanske skulle man ta med sig egenpressad apelsinjuice till mellanmål i skolan? Kanske.

Jag är så glad att du ringde. Inte för vad du sa. Utan för att du ringde. Valde mig. Jag blev förvånad. Men tacksam. Över att du vågar vända dig till någon. Släppa lite. Lite. Det är tungt, jag vet. Men det blir bättre. Jag lovar. Låt det ta tid, då blir det bättre sen. Tvinga inte fram något. Du behöver inte vara stark. Det går ändå.

Gå inte och bär på det. Jag finns här, och det vet du.

Tack.

Äntligen tillbaka! Har spenderat natten hos Finaste. Dagen har ägnats åt ett besök på universitetet där jag skrev ut lite papper samt träffade Kerstin.

Är väl tänkt att jag och Finaste ska ut och jogga om nån timme. Innan dess ska jag helst ha packat upp mina väskor. Känns väl inte så troligt just nu. Men jag kan försöka i alla fall. Kvällen kommer tillbringas hos Norén med mat, vin och skratt.

Väskorna...

På torsdag jobbar jag sista dagen. Den sista dagen på en evighetslång sommar. Sen har jag och pappa ändrat planerna så vi åker upp med mig och min packning redan torsdag kväll. Jag kan bara sammanfatta det med ett ord: ÄNTLIGEN! Längtar efter lägenheten, staden, vännerna och Finaste. Det riktigt blöder i mig när jag tänker på allt och alla. Men nu.

Nästa lördag ska jag och Finaste till Kerstins underbara lilla stuga på kräftskiva. Jag ska inte äta kräftor såklart. Men lite falafel kan jag steka upp. Resten kan jag äta.

Trav är kul. Fast inte i söndags. Vi åkte till Örebro med två hästar. En galopperade i ledning i sista kurvan. Doccen kokade ihop med en annan häst i första kurvan och galopperade.

Som sagt.

Trav är kul.

Men Finaste gjorde sig besväret att åka från Karlstad till Örebro så vi kunde träffas. Min fina Finaste...

Japp, det mesta känns typ... bra just nu.

Musik har alltid varit viktigt för mig.

Redan som liten älskade jag att sjunga. Mamma bidrog nog en del. Hon har alltid sjungit i kör. Så även jag, när tillfälle erbjudits. Pappa sjunger hellre än bra. Så länge han inte har en gitarr i handen. Då håller han ton. annars kan jag och mammmaå omkring och räkna antalet gånger han byter tonart.

Vi är en musikersläkt. Mer eller mindre. Ingen har väl direkt blivit berömd. Vi är inte en sån familj som drar iväg allihop på olika event varje år. Bara jag som måste få ha Ransätersstämman och Taubespelen för att överleva. Men vi har Jerker. Min älskade morbror och stora barndomsidol. Enligt mig Sveriges bästa dirigent och slagverkare.

Enligt mig alltså.

Jag har lyssnat på sjukt mycket olika musik genom åren. I mellanstadiet när alla andra lyssnade på Spice Girls och Backstreet Boys, lyssnade jag på Sven Ingvars. Visst, jag försökte jag med. Och jag har till stor del övergett även Sven Ingvars. Men de finns kvar. Det gör inte Spice Girls och Backstreet Boys.

I många år blev jag, kanske inte mobbad, men åtminstone retad för min musiksmak. För mamma kom hem med "Folkmusik på svenska" av Åsa Jinder. Och jag var fast i en ny genre. Ingen annan i min kompiskrets lyssnade på folkmusik.

Jag glömde bort även folkmusiken i några år. Delvis, åtminstone. Under gymnasiet lyssnade jag på ballader. Krisitna från Duvemåla spelades ofta. ABBA. Mycket Björn och Benny. Blackmore's Night letade sig hem till mig också, liksom Rebecka Törnqvist.

Discomusik har aldrig varit något för mig. Det är inte beatet jag vill åt. det är texten. Den måste säga mig något. Helst i kombination med en melodi jag kan ta till mig. Vad säger "Boten Anna" er? Någonting överhuvudtaget? Nej, meningslös, kommersiell skitmusik. Hårdrock kan jag tyvärr inte ta till mig. Tyvärr. För det är man hittar de bästa musikerna, framförallt gitarristerna. Rockballader kan jag ta. Och vissa "mjuka" varianter av den troligen mest spridda musikgenren. Gud ska veta att jag har försökt. My har spelat mycket för mig. Mycket har jag tagit till mig, men det mesta har ratats. Sån är jag.

Hursomhelst. Tack vare mamma, troligtvis, började jag i kyrkokören i Norra Ving. Där fanns många jag kände. De var äldre än jag, men de var mina vänner. Där fanns Anna. Som läst i Karlstad, vilket jag fick veta när jag delgav henne mina planer på att flytta upp till Solstaden och bli lärare. Där hade hon startat en kör.

Söt Likör. Som gav mig Kraja, vilka osökt ledde mig raka vägen tillbaka till folkmusiken och Åsa Jinders musik. Den som först frälst mig in i folkmusiken. I Söt Likör hittade jag vänner som jag tänker ha kvar livet ut. Där fanns en annan Anna, en Susanne och en Kerstin. Och en Magnus, en Karin, en Mattias, en Lovisa... De fyra förstnämnda tog mig med till Ransäter. Där jag upptäckte alla grenar inom min högt älskade folkmusik.

Det är, mer eller mindre, tack vare mamma som jag sjungit i kör. Upptäckt alla underbara musikgenrer. Och träffat Finaste.

För om jag inte lockats in i körvärlden, hade vi högst troligt aldrig träffats. Det är musiken och dess krokiga väg som förenat oss. För det är jag musiken evigt tacksam.

Jag tackar körvärlden, mamma och musiken, medan jag än en gång spelar "Min Alva", med Åsa Jinder.