Maria P

Jomenvist känns det lite bättre nu. Har haft stallet själv idag eftersom familyn var i Danmark, och att busa med hundar, kela med kattungar, köra hästar och skyffla dynga visade sig blåsa bort all min negativa energi som gnagde hål i mig.

Var med om en rätt häftig grej. Hade fått i uppdrag att köra Superlie. Hon är stor och stark. Och vet om det. Vanligtvis ligger jag ner bakåtlutad och bara drar, med hela händerna inkörda i handstropparna medan blodtillförseln till händerna stryps och önskar att vansinnesfärden ska ta slut. Idag kunde jag ha handstropparna i två fingrar och hon joggade på så fint. Kändes helt fantastisk, och jag var helt lyrisk när vi kom in. Kanske delvis på grund av att jag faktiskt kunde röra armar och fingrar efteråt. Vackra, svarta flicka...

Efter det var det dags att köra Janne och det går aldrig speciellt fort. Han anstränger sig inte mer än han behöver, så det blev som vanligt en skön tur.

Fick en del annat gjort med. Fyra hästar skulle gå på skrittmaskinen och det fick de turas om att göra medan jag skottade bajs. Åkte runt med saaben fylld med 25-litersdunkar med vatten och bytte vatten i alla hagar.

Så.

Det känns alltså bättre nu.

Skönt att ha folk omkring sig som peppar och tröstar. Fastän det egentligen inte finns något att trösta mig över.

Spelas just nu:
Åsa Jinder
Som Trädens Blad
Min Alva
Vildros
Tänk Om Mänskor Kunde Flyga
Då Rädslan Tar Farväl
Ändå Lika Nära
Av Längtan Till Dig
Du Är Där
Tala Till Mig Utan Ord
Villa Viljan
Under Samma Himmel

Sofia Karlsson
Du Var där
Alltid Dig Nära
Dina Händer
Andra Sidan
Smält Mig Till Glöd
Imma På Fönstret

Om man siktar mot himlen når man i alla fall över buskarnas översta grenar. Bra så.