Lena Johansson 12/7 1952 - 23/6 1999

Tio år sedan idag. Tio år sedan Neta kom fram till mig och förklarade att "Hon klarade sig inte, förstår du, Mia." Jag vet precis var jag var. I Sandras trädgård. Vi skulle tälta, Sandra, Mimmi och jag. Jag hade ett korvbröd i handen. Det slängde jag ifrån mig, gick in i tältet och hämtade min väska och min kudde och följde med Neta. Hon höll min hand hela vägen i bilen.

Lena.

Min älskade faster och gudmor.

Du hade långt kvar. Jag saknar dig så det gör ont.

Trösten är att jag vet att sista gången vi skildes åt, gav jag dig en kram.


Alla tankar skapar minnen utav dig
---
Bröstet värker, allting brister inom mig
---
Själens djupa, mörka stråk
Lättar inte, blir till gråt
Hjärtats djupa andetag
Dör som trädens blad


Min vän, nu är du fri
Det kostade ditt liv
Den vackraste var du
Är du i Himlen nu?
Du lämnade vår jord
All tröst är tomma ord
För smärtan som jag har
Den stannar kvar



Ack kunde jag krypa i jorden
Allt så som den krypande mask
Ack kunde jag säga de orden
Farväl
Mång tusend god natt


So you are in Heaven?
How's the life up there?
I want to see you in Heaven
Just hear me when I say;
I just want you to see me when I smile
And I just want to search comfort in you when I cry


Jag vill ge dig nånting på vägen
Hålla din hand
Viska ditt namn
Och visa dig vart du ska gå
Där på andra sidan
Dit jag inte kan gå

Kommentarer

Tyck och tänk här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback