Kärlek...
...vad är det egentligen?
Och vad är skillnaden mellan kärlek och förälskelse?
Mm, det finns en skillnad mellan de där båda. En skillnad som nyförälskade helst inte vill se. För en nyförälskad människa handlar det om kärlek, tror man. Man tror sig vara "kär".
Men det är man inte. För att vara "kär", det handlar om kärlek. Mina föräldrar är kära i varandra. De älskar varandra högt. Kär, det är man när man känner en person så väl att man kan älska densamme med alla fel och brister. Man älskar någon, det är kärlek det handlar om.
Vad är förälskelse då? Jo, det är snudd på kärlek, men förälskelsen är blind. Nu har vi rett ut det. Kärleken är inte blind. Förälskelsen är det. I förälskelsestadiet finns det inget hos partnern man retar sig på. Partnern är idealet, inga fel och brister finns. Förälskelsestadiet håller i sig under det första året, i vissa fall i ett och ett halvt år, av ett förhållande. Anledningen till att vi är förälskade, är rent biologisk. Under ett år hinner vi fatta tycke för personen, ha sex, producera ett foster, vänta barn och föda det. När barnet är några månader gammalt så kan modern i teorin ta hand om det själv. För djur går det fortare. En del djur håller sig till sin partner livet ut, som papegojor. För dem är förälskelsestadiet kort, och kärleken utvecklas snabbt.
Så.
Förälskelse är av rent avelsmässiga skäl. Och just för att den håller i sig under det här dryga året, är det många förhållanden som spricker efter något år.
Nu vill jag inte få folk att fundera på att göra slut, bara för att deras förhållande varat i något år. För vi vet alla att förälskelsen lika gärna kan övergå i kärlek. Det finns miljontals exempel på det. Men det är under förälskelsestadiet vi gör dumma saker. För som sagt, förälskelsen är blind. Och irrationell. Vi kanske skaffar barn, bara för att senare upptäcka att partnern inte alls var vad vi letade efter. Eller gifter oss.
Kärleken är inte blind, som jag skrev ovan. Men den är accepterande. När vi älskar någon, accepterar vi den personens fel och brister. Under förälskelsestadiet ser vi inga fel. Det gör vi när vi älskar någon. Men vi inte bara ser dem, vi ser förbi dem, för de positiva sakerna väger över.
Kärlek vid första ögonkastet, det finns inte. Däremot kan man bli intresserad vid första ögonkastet, kanske rentav förälskad. Men det är inte kärlek man känner, eftersom man inte vet något om personen i fråga. Kan du verkligen påstå dig känna kärlek för någon, som du inte vet om han är kvinnomisshandlare, våldtäktsman eller mördare? Du blir inte "kär" när du träffar någon på puben. Du blir intresserad. Däreomt finns inget som säger att du inte senare kan bli kär i denna personen, att du kan älska honom eller henne livet ut.
Av dessa många anledningar, är jag försiktig med att tala om för någon att jag älskar honom eller henne. Jag kan tycka om någon, djupt. Jag kan hysa starka känslor. Men det är få personer som har fått höra att jag älskar dem. De finns, dock. Jag vill inte säga att jag älskar någon förrän jag är säker, riktigt säker. "Jag älskar dig" är för evigt. Men att tala om för någon att "Jag tycker om dig" eller "Jag är förälskad i dig" är att tala om för personen i fråga att "Jag hyser otroligt starka känslor för dig, men de är inte eviga. De kan mycket väl komma att förstärkas, kanske utvecklas till kärlek".
Till min familj:
Jag älskar er av hela mitt hjärta. Händer något någon av er, då dör jag.
Till mina vänner (ni vet vilka ni är):
Jag älskar er. Ni vet var jag finns.
Till Dig:
Jag är så förälskad i dig att jag knappt vet var jag själv börjar och slutar. Jag avskyr att se dig gå. Jag älskar att ha dig här. Jag hoppas att med tiden få älska dig. Men ge mig tid.
Och vad är skillnaden mellan kärlek och förälskelse?
Mm, det finns en skillnad mellan de där båda. En skillnad som nyförälskade helst inte vill se. För en nyförälskad människa handlar det om kärlek, tror man. Man tror sig vara "kär".
Men det är man inte. För att vara "kär", det handlar om kärlek. Mina föräldrar är kära i varandra. De älskar varandra högt. Kär, det är man när man känner en person så väl att man kan älska densamme med alla fel och brister. Man älskar någon, det är kärlek det handlar om.
Vad är förälskelse då? Jo, det är snudd på kärlek, men förälskelsen är blind. Nu har vi rett ut det. Kärleken är inte blind. Förälskelsen är det. I förälskelsestadiet finns det inget hos partnern man retar sig på. Partnern är idealet, inga fel och brister finns. Förälskelsestadiet håller i sig under det första året, i vissa fall i ett och ett halvt år, av ett förhållande. Anledningen till att vi är förälskade, är rent biologisk. Under ett år hinner vi fatta tycke för personen, ha sex, producera ett foster, vänta barn och föda det. När barnet är några månader gammalt så kan modern i teorin ta hand om det själv. För djur går det fortare. En del djur håller sig till sin partner livet ut, som papegojor. För dem är förälskelsestadiet kort, och kärleken utvecklas snabbt.
Så.
Förälskelse är av rent avelsmässiga skäl. Och just för att den håller i sig under det här dryga året, är det många förhållanden som spricker efter något år.
Nu vill jag inte få folk att fundera på att göra slut, bara för att deras förhållande varat i något år. För vi vet alla att förälskelsen lika gärna kan övergå i kärlek. Det finns miljontals exempel på det. Men det är under förälskelsestadiet vi gör dumma saker. För som sagt, förälskelsen är blind. Och irrationell. Vi kanske skaffar barn, bara för att senare upptäcka att partnern inte alls var vad vi letade efter. Eller gifter oss.
Kärleken är inte blind, som jag skrev ovan. Men den är accepterande. När vi älskar någon, accepterar vi den personens fel och brister. Under förälskelsestadiet ser vi inga fel. Det gör vi när vi älskar någon. Men vi inte bara ser dem, vi ser förbi dem, för de positiva sakerna väger över.
Kärlek vid första ögonkastet, det finns inte. Däremot kan man bli intresserad vid första ögonkastet, kanske rentav förälskad. Men det är inte kärlek man känner, eftersom man inte vet något om personen i fråga. Kan du verkligen påstå dig känna kärlek för någon, som du inte vet om han är kvinnomisshandlare, våldtäktsman eller mördare? Du blir inte "kär" när du träffar någon på puben. Du blir intresserad. Däreomt finns inget som säger att du inte senare kan bli kär i denna personen, att du kan älska honom eller henne livet ut.
Av dessa många anledningar, är jag försiktig med att tala om för någon att jag älskar honom eller henne. Jag kan tycka om någon, djupt. Jag kan hysa starka känslor. Men det är få personer som har fått höra att jag älskar dem. De finns, dock. Jag vill inte säga att jag älskar någon förrän jag är säker, riktigt säker. "Jag älskar dig" är för evigt. Men att tala om för någon att "Jag tycker om dig" eller "Jag är förälskad i dig" är att tala om för personen i fråga att "Jag hyser otroligt starka känslor för dig, men de är inte eviga. De kan mycket väl komma att förstärkas, kanske utvecklas till kärlek".
Till min familj:
Jag älskar er av hela mitt hjärta. Händer något någon av er, då dör jag.
Till mina vänner (ni vet vilka ni är):
Jag älskar er. Ni vet var jag finns.
Till Dig:
Jag är så förälskad i dig att jag knappt vet var jag själv börjar och slutar. Jag avskyr att se dig gå. Jag älskar att ha dig här. Jag hoppas att med tiden få älska dig. Men ge mig tid.
Kommentarer
Trackback