Maria P

...för att jag inte säger något.
...för att jag låter den där delen i mig, ta över.
Den där delen som inte alls är vacker.
Som tillåter mig välja bort det som verkligen skulle göra mig lycklig.

Förlåt för att jag reagerar som jag gör.
Förlåt för min tystnad.
För mina undvikande blickar.
För min omotiverade ilska.
Totalt omotiverade humör.

Men tack...

...för att du fortfarande försöker.
...för att du inte ger dig.
Eftersom du vet att jag finns där, någonstans.
Tack för att jag får komma tillbaka, när jag tagit mitt förnuft till fånga.

Tack för att du alltid finns.
Med en varm famn, en tyst omfamning.
Tack för dina lugna andetag.
Dina varma händer.
Tack för att du låter mig vara jag.



Jag älskar dig.