Sprang på...
...denna länk på Twitter.
Oh, så sant.
Och viktigt.
Men.
Jag kan inte låta bli att tänka på att författaren till inlägget framhåller julen som det viktiga. Just det att julen ska vara barnens högtid.
Javisst. Och han "menar säkert inte så". Så som jag kommer diskutera utifrån.
Visst, julen ska vara barnens högtid. Det märks tydligt när barnen i en familj börjar bli vuxna. Paketen blir färre. Allt cirklar kring framförallt leksaksförsäljning i en månad.
Barnen ska ha det bra.
Och det ska de inte alltid, eller?
Är det värre med en knackefull pappa på julafton, än en regnig tisdagkväll i november? Är det värre med en mamma som däckat redan till Kalle Anka, än en som varje dag ligger i sina egna spyor, vilka tioåringen som precis kommer hem från skolan får torka upp, för att därefter laga mat till sig och resten av familjen, innan läxorna ens går att tänka på?
Jag håller med skribenten på alla punkter, det är inte det.
Men han får julen att framstå som det enda tillfället då de vuxna ska hålla sig i skinnet.
Det finns dem nu i juletider som tänker på "de barn som inte får en riktig jul, för att föräldrarna dricker". Jag brukar tänka hyggligt ofta på "de barn som inte får ett riktigt liv, en riktig barndom, för att föräldrarna har trillat ner i ett mörkt hål och inte kan ta hand om vare sig sig själva eller sina avkommor".
Som sagt, jag håller med skribenten i sak.
"Ge då fan i att dricka, om du är en sån som inte kan."
Men låt det gälla alltid.
Inte bara till jul.
Jag arbetar som de flesta vet med barn och det fins inget större än dessa små underverk. Det finaste som kan hända mig under en dag är att en liten parvel ger mig en kram, ett leende, ett "hej" eller bara kryper upp i min famn.
De är så oförstörda.
Låt dem vara det.
Oh, så sant.
Och viktigt.
Men.
Jag kan inte låta bli att tänka på att författaren till inlägget framhåller julen som det viktiga. Just det att julen ska vara barnens högtid.
Javisst. Och han "menar säkert inte så". Så som jag kommer diskutera utifrån.
Visst, julen ska vara barnens högtid. Det märks tydligt när barnen i en familj börjar bli vuxna. Paketen blir färre. Allt cirklar kring framförallt leksaksförsäljning i en månad.
Barnen ska ha det bra.
Och det ska de inte alltid, eller?
Är det värre med en knackefull pappa på julafton, än en regnig tisdagkväll i november? Är det värre med en mamma som däckat redan till Kalle Anka, än en som varje dag ligger i sina egna spyor, vilka tioåringen som precis kommer hem från skolan får torka upp, för att därefter laga mat till sig och resten av familjen, innan läxorna ens går att tänka på?
Jag håller med skribenten på alla punkter, det är inte det.
Men han får julen att framstå som det enda tillfället då de vuxna ska hålla sig i skinnet.
Det finns dem nu i juletider som tänker på "de barn som inte får en riktig jul, för att föräldrarna dricker". Jag brukar tänka hyggligt ofta på "de barn som inte får ett riktigt liv, en riktig barndom, för att föräldrarna har trillat ner i ett mörkt hål och inte kan ta hand om vare sig sig själva eller sina avkommor".
Som sagt, jag håller med skribenten i sak.
"Ge då fan i att dricka, om du är en sån som inte kan."
Men låt det gälla alltid.
Inte bara till jul.
Jag arbetar som de flesta vet med barn och det fins inget större än dessa små underverk. Det finaste som kan hända mig under en dag är att en liten parvel ger mig en kram, ett leende, ett "hej" eller bara kryper upp i min famn.
De är så oförstörda.
Låt dem vara det.
Kommentarer
Trackback