Maria P

Gårdagens hjärtevärmare kom under lunchen, sprungen ur ren omtanke.

 

Vid det andra bordet i det rum jag sitter, satt en av mina små juveler med stora, fundersamma, mörka ögon. Och han frågade om jag glömt ta mat.

- Jamen titta, oj! sa jag, och svamlade något om att då tar jag det sen när jag dricker kaffe.

 

Han med ögonen såg på mig en stund till och sa sen:

- Men Maria, jag kan gå och hämta mat åt dig.

 

Underbara. Fina.