Maria P

Hade jag hunnit, så hade jag ropat. Gått fram. Kramat.

 

Tror jag, åtminstone.

 

Såg tidigare kollegan, C, idag. På håll. Tror inte hon såg mig. Om hon gjorde det så såg vi inte varandra samtidigt. Och jag intalar mig att jag hade gått fram, om jag haft tiden till det.

 

Men jag kan inte vara säker. För det faktum att hon slutade, och som det blev, gör ont. Fortfarande. Jag trivdes så sjukt bra med henne och vi jobbade bra ihop från dag ett. Allt bara stämde. Och sen tog det bara slut. Jag klandrar ingen. Men jag saknar. Saknar tryggheten och självklarheten. Skratten och skämten.

 

Det gör ont.