O, mistress mine
Ja, jösses, vad vi har skrattat ikväll.
Vid halv nio var jag framme vid stallet. K jobbade och S var och anordnade skoldisco så bara J var hemma. Jag hade lovat att åka och hämta S, men efter att J fått tvätta av sig, bestämde han sig för att vi kunde åka båda två.
J är 15 år äldre än jag. Jag är sällan i lilla, inskränkta Varnhem, ingen där känner (igen) mig. Skulle jag berätta vem min faster var, så skulle alla veta. Men det gjorde jag inte ikväll. Dessutom är jag ju mörkhårig nu.
Blickarna vi fick, J och jag, när vi klev innanför dörren. Blickarna som utbyttes, klassmammor emellan. Tisslet... Jag och J stod mest och försökte hålla oss för skratt.
Jag erbjöd mig att torka bord, och när jag blev visad till en hink och en trasa, blev jag, rakt på, frågad om vem jag var.
Jag var rätt gôtt sugen på att röra om lite i grytan och bara snabbt svara att jag var "där med J". Det hade knappast varit lögn. Nu svarade jag dock att jag är vän till familjen, men det räckte nog inte riktigt. Jag fick ett glidande "Ja, jo, vi tänkte väl det".
"Vi".
Ojojoj, vad snacket ska gå i den där lilla hålan. Och jag och J har skrattat i timmar.
Vi bjuder på den, helt enkelt.
Kommentarer
Trackback