Tröttdag
Föll handlöst igår. Vet inte vad det berodde på, men framåt kvällen började det slita och dra. Sisådär halvvägs runt spåret, tror jag. Jag vet inte varför, för dagen var fin. Flöt fint. Uppriktiga skratt och närhet och en äkta känsla av att ha hittat varandra. Många fina kramar och en känsla av att tycka om.
Men halvvägs runt elljusspåret hände något och det slet och det drog och natten kom. En känsla av att falla handlöst, ett hest, ihåligt hånskratt.
Så idag har varit en tröttdag. Det är det varje gång. En dag av att hålla mig åt sidan, för jag orkar inte. Och då blir det så lätt fel, fel inför människor som inte ska behöva utsättas för mig.
Det får lov att bli bättre imorgon.
Kommentarer
Trackback