Maria P

Sitter på tåget hem. Om en dryg timme är jag i Karlstad och det ska bli underbart att få träffa Finaste igen. En vecka är rätt lång tid, även om vi varit ifrån varandra många gånger och är noga med att inte "sitta ihop".

 

Ja. Veckan har varit helt fantastisk. Jag har bott på bra hotell, fått massor av kvalitetstid med min fina K, gjort ett lopp jag aldrig ens vågade drömma om, bott fint ute på landet, sett vackra hästar, motionerat, jobbat med underbara kollegor och barn och träffat härliga hundar. Trots det ska det bli skönt att komma tillbaka till jobbet och mina underbara små. Eller stora, får jag väl lov att säga. Usch, mina skruttar växer fort, det har jag påmints om under veckan som varit.

 

Även om jag tränat intensivt; jag har löptränat olika distanser dagligen i fyra dagar och dessutom promenerat minst en gång per dag, har jag börjat känna att muskulaturen i bålen börjat sina. Inte ett styrkefrämjande pass på snart två veckor har det blivit. Det ska åtgärdas direkt imorgon; efter BodyJam på morgonen blir det en halvtimmes core. Kan behövas.

 

Nej, vet nån vad. Det här med att sitta still på ett tåg är inte min grej, det blir långtråkigt direkt. Nu vill jag heeem!