Maria P

Det känns som om jag just nu sitter ner för första gången idag. Det är givetvis inte sant, men jag har baskemig hållit igång.

 

Klev upp gjorde jag redan kvart i sex. Ut och fodrade, släppte ut hästar och gjorde iordning Janne. Vid åtta kom pappa och hämtade mig och Janne och sen bar det av ner till travbanan. Janne skulle starta i ett så kallat poänglopp, för att samla poäng nog för att kunna starta i vanliga lopp, helt enkelt.

 

Allt flöt på som det skulle. Kusken var trevlig, Janne och jag var lugna och vi stod med trevligt folk i stallet. Loppet gick väl sisådär, men med tanke på att jag för första gången var inne helt på egen hand och skulle sköta ruljansen, så var jag nöjd med dagen. Hästen var trött, annat går inte att skylla på.

 

Pappa skjutsade upp mig och Janne till stallet igen och där tog jag ny fart. Skottning, vattning och fodring gick som en dans och däremellan har jag kelat med kattungar, busat med hundar och städat litegrann. Nu sitter jag alltså och bara... vilar.

 

Jag har faktiskt blivit bra på att erkänna för mig själv att jag är trött. För ett år sen, när jag också var häruppe ensam, körde jag på i full fart en hel dag. Nu sitter jag ner en stund, och det är faktiskt okej.

 

Fast nu ska jag ut och flytta vattenslangen från ett badkar till ett annat ;)